Det här är del två i Rikard Amberlins deckare Niemeyerfaktorn. Eva är en svensk stjärnarkitekt som fått i uppdrag att bygga en spektakulär arena i Brasilien. En viktig del i konceptet är solpaneler, byggda av ett innovativt, nytt material. Projektet visar sig dock stöta på motstånd och hon hamnar i en härva av korruption, våld och narkotika.
Det märks att författaren har en koppling till Brasilien och gärna vill berätta om detta land ur många olika synvinklar; ursprungsbefolkningen, karnevalen, Amazonas… Det är en för mig ovan miljö. Jag har knappt läst något som utspelar sig i Sydamerika över huvud taget (!). Dock tycker jag att det blir lite splittrat och rörigt. Författaren vill få in lite väl mycket i berättelsen, tycker jag, och även om språket flyter på bra och det är en annorlunda och aktuell deckare, så hade jag ändå lite svårt att hålla fokus under läsningen. Hade gärna sett lite mer avgränsning i ämnena och lite mer fördjupning i huvudpersonerna istället.
Citymorden inleds med att passagerarna i en tunnelbanevagn blir rånade av ett maskerat gäng. Rånarna går brutalt fram. Två män blir skjutna och tåget lämnas i full fart utan förare. Bytet är dock blygsamt. Polisen blir också lite ställda av att analysera filmerna från övervakningskameran. Är det ett gäng tjejer som brutalt skjuter ner och rånar passagerarna i tunnelbanevagnen? Något i kroppsformen och rörelsemönstret antyder att det kan vara så. Parallellt med utredningsarbetet får läsaren följa de tjejer som faktiskt ligger bakom det grova rånet – och en del kommande våldshandlingar som väntar. Vad är de ute efter? Motivet rullas upp under berättelsens gång.
Det är spännande och jag uppskattar det som jag själv, märkligt nog, upplever som extremt nyskapande: att kvinnor begår grova brott. Inte för att jag applåderar grova brott eller för att jag har missat att statistiken tydligt pekar ut att det i det verkliga livet främst är män som begår grova brott, men ändå. Det är något speciellt med att kvinnor får spela rollerna som helt galna och brutala och skräckinjagande. Jag vet inte om jag någonsin har läst någon sådan bok förut? Kanske har jag i och för sig läst en och annan deckare där det mot slutet dyker upp som gubben i lådan att någon galen kvinna ligger bakom någon slags våldshandling, men aldrig har jag väl läst en bok där det verkligen är centralt i boken att brottslingarna är ett tjejgäng. I litteraturen upplever jag att tjejer allt som oftast är söta, snälla, känslosamma och mjuka. I vissa fall och i vissa genres är de Lisbeth Salander-typer: tuffa, coola, smarta. Men aldrig beskrivs de väl som sjuka i huvudet och våldsamma och råa? Det är för mig helt nytt.
Jag tycker det höjer boken, faktiskt, att det är tjejer som har de här rollerna. Sedan kan jag sucka lite över storyn, som jag tycker är i det knäppaste laget, och jag vet heller inte riktigt vad några av sidohistorierna egentligen tillför. Men ändå. Det här är en både spännande och underhållande deckare, som faktiskt sticker ut från det mesta i genren.
Det är 40-tal på den västerbottniska landsbygden och två 6-åriga pojkar får veta att de har blivit förväxlade på BB och nu ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den ena pojken, bokens berättare, får då lämna sitt hem och sin mor Josefina och flytta in hos Hedmans, medan hans kamrat, Johannes, får flytta in till Josefina i hans ställe. Huvudpersonens nya föräldrar blir Sven och hans fru, Alfhild, som kommer att drabbas av stroke och får svårt att klara sig själv.
Det är en på många sätt absurd berättelse och märkligt nog är den faktiskt baserad (helt löst, skulle jag tro) på ett verkligt fall med två pojkar som förväxlades strax efter födseln och sedan fick återvända till sina biologiska föräldrar efter en rättsprocess. Hur man nu kan göra så mot ett barn – välja bort det. Enquist bygger en tragikomisk berättelse kring den här bortbytta pojken, som i sin ensamhet flyr in i fantasier och en trösterik fantasifigur, kallad kapten Nemo. Vad som är fantasier och vad som inte är det tyckte jag för övrigt var svårt att förstå som läsare. Det händer så mycket knäppt, tragiskt och galet att det är svårt att hålla isär och jag inser att boken är tänkt att läsas mycket noggrant. Jag har väldigt svårt för sådana böcker, faktiskt. Jag tycker om när det är rakt på sak och inte för nedtyngt av symboler.
Jag tycker ändå att det är en fascinerande berättelse och den var väldigt fin att lyssna på som ljudbok. Det är författaren själv som läser in den och det förhöjer verkligen att få höra Enquist berätta med sin dialekt.
Det här är en bok jag har läst i bokcirkeln Picket & pocket och det ska verkligen bli spännande att diskutera den. Det här är en bok som jag är för lat för att orka ”förstå”. Det ska därför bli kul att diskutera den med andra!
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på den hyllade relationsromanen Egenmäktigt förfarande, där läsaren får följa Ester Nilsson i hennes olyckliga kärlek. Fem år har nu passerat sedan Ester blev fri från det inte precis givande förhållande hon hade i den tidigare boken. I samband med att en teaterpjäs, som hon har skrivit, ska sättas upp, så träffar hon skådespelaren Olof Sten. Kemi uppstår omedelbart och Ester och Olof inser tämligen snabbt att de trivs i varandras sällskap. Enda problemet är att Olof är gift. Så följer en ingående beskrivning av Esters nya kärlek.
Han hör av sig och han snäser av henne. Han vill att hon åker till andra sidan Sverige för att möta upp honom när han är på turné och han säger om och om igen att han inte tänker lämna sin fru. Han ringer och skickar sms på nätterna och han ber henne att inte höra av sig under julen när han är med sin fru. Han promenerar med Ester hand i hand i Stockholm och han får henne att pila iväg på teatern för att han inte ska bli upptäckt med henne inför hans bekanta som råkar komma förbi. Förhållandet beskrivs som ett konto, där Olof har benkoll på hur saldot står: har han varit för snål mot henne ett tag så är han omtänksam och rolig en period, för att sedan stöta bort henne när han börjar stå för mycket på plus. Och Ester? Hon är uppmärksam, tolerant och väntar troget på det som hon tolkar som det enda möjliga: att han skiljer sig från sin fru. För henne är det uppenbart att det kommer att bli så. Hans förhållande med frun är ju så tråkigt och instängt. Annars skulle han ju inte vara med Ester!
Lena Andersson skriver om Ester och Olof så att det blir som en blandning mellan en avhandling och en dagbok. Allt känns äkta, genomtänkt och på pricken. Stilen liknar den i Egenmäktigt förfarande: det finns en akademisk ton som gör att texten kanske upplevs lite styltig, rent av onaturlig. I Egenmäktigt förfarande hade jag svårt att köpa det, men nu har jag vant mig och tycker att det känns helt rätt.
En underbar bok! Allt känns analyserat, genomtänkt, intressant och relevant. Varje mening känns perfekt och varje vändning i berättelsen ger en ny, tankeväckande vinkling. Det här är bland det bästa jag läst om människor och hur svårt det kan vara att leva i relationer.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en genomtänkt och på pricken beskrivning av hur det kan vara att vara den andra kvinnan.
Betyg: 5 bilsemestrar av 5.
Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Om Lena Andersson och om Utan personligt ansvar
Lena Andersson (född 1970) är en svensk journalist och författare som slog igenom för den stora massan med romanen Egenmäktigt förfarande, för vilken hon också belönades med Augustpriset 2013. Debuterade gjorde hon dock redan 1999 med romanen Var det bra så?.
”Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.
Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?
Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna.
Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.
Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.”
Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.
En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.
Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.
Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström
Tom jobbar på en investmentbank i Moskva och nu får han ansvar för att ro iland en affär som kommer att göra Rysslands största oljebolag riktigt, riktigt mäktigt. Det kommer dock att dra in honom i en härva av skumraskaffärer, korruption, mord och grova våldsbrott. Deckaren är nyskapande på så sätt att den utspelar sig i finansvärlden och inte följer det klassiska upplägget där huvudpersonen är någon nyckelperson från en brottsutredningsgrupp. Personligen är jag dessvärre så ointresserad av ekonomi att jag hade svårt att hålla engagemanget uppe. Inte för att boken är riktigt så torr att den enbart handlar om börsen, men jag hade ändå lite svårt för att engagera mig i själva storyn.
Tyvärr känns boken dessutom som en dussindeckare där det nyskapande är ordentligt utblandat med tröttsamma ultravåldsscener och där språket inte har någon större finess. Jag hör till de som tappar intresset när absolut ingenting lämnas åt läsaren och där författaren närmast ältande förklarar exakt allt och hur allt hänger ihop. Jag kan tänka mig att den som älskar Camilla Läckbergs deckare också kommer att älska denna. Jag hör inte till dem.
Jag har läst förskräckligt många deckare och är svårflörtad. Det verkar som att den här boken har fått skapligt fin kritik och förra året belönades den med Stora ljudbokspriset, så det är väl mig det är fel på. De som uppenbarligen håller den för en av de bästa deckare som kommit ut de senaste åren kan se fram emot att den är del 1 i en planerad trilogi som går under namnet Moskva noir. Den ena författaren i författarduon, Paul Lestander-Engström, har tydligen ett förflutet inom Moskvas finansvärld, så jag gissar att det blir ytterligare ett par finansvärldsdeckare.
I kortet
Rekommenderas för: Deckarälskaren som gillar böcker i stil med Camilla Läckbergs böcker och som vill läsa en bok där handlingen kretsar kring något så nyskapande som finansvärlden.
Betyg: 2 fifflare av 5.
Om Camilla Grebe, Paul Leander-Engström och Dirigenten från Sankt Petersburg
Camilla Grebe (född 1968) är en svensk författare. Hon har också jobbat i förlagsbranschen och var med och grundade ljudboksförlaget Storyside. Som författare debuterade Grebe 2009 med deckaren Någon sorts frid, som hon skrev tillsammans med Åsa Träff. Boken är den första delen i serien om psykologen Siri Bergman.
Paul Leander-Engström (född 1966) är en svensk finansman som bland annat har varit med och byggt upp Rysslands finansmarknad på 90-talet. Sedan 2005 leder han en stiftelse som sysslar med utvecklingsarbete i utvecklingsländer.
Uppläsare: Shanti Roney.
Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Damm förlag), 2014 (den här ljudboksutgåvan, Damm förlag).
Antal sidor: 366.
Andra delar i serien: Andra delar i serien Moskva noir.
ISBN: 9789175370422, 9789175370798.
Andras röster: Lottens bokblogg, Sydsvenskan, Mysterierna.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Moskva 2003. Det luktar lågoktanig bensin, svett och byggdamm. Primitivt, brutalt och löftesrikt. Precis som Ryssland, tänker den svenske finansmannen Tom Blixen på väg till sitt arbete på Pioneer Capital, landets ledande investmentbank.
De senaste åren har enorma förmögenheter skapats över en natt och många har fått betala med livet i huggsexan om landets rikedomar.
Den största möjligheten i firmans historia har just öppnat sig och Tom utses att föra affären i hamn. Uppdragsgivaren är Rysslands största oljebolag, som leds av den mäktige oligarken Romanov.
Tom tror sig kunna hantera den korruption och brutala maktkamp som är självklara inslag i det ryska affärslivet, men finner sig snart indragen i en våldsspiral som kostar flera av hans närmaste livet.
Dirigenten från Sankt Petersburg är en fängslande thriller och en unikt initierad skildring av Ryssland i början av 2000-talet, då de största rikedomarna i modern tid skapades inom loppet av några år. Dirigenten från Sankt Petersburg är första delen i den planerade trilogin Moskva Noir.”
Att Jonas Hassen Khemiri är en av mina absoluta favoritförfattare är ingen hemlighet. Han har en fantastisk känsla för språket och en lekfull inställning till berättandet. Särskilt det sistnämnda lyser verkligen igenom i den här novellen, där berättelsen rör sig elegant mellan fantasi och allvar. Knasigheter blandas med mer tankeväckande teman. Det är klaustrofobiskt och förbluffande, om vartannat.
I huvudrollen finns en ung kille. Det ringer på dörren och han tror att det är hans flickvän (eller är det flickvän?) som ringer på. Det är det inte. Det är polisen. Eller är det det?
En underbar liten pärla till novell. Den är lättläst och krävande på samma gång. Rolig och tragisk i ett.
Som alltid när jag läser något av Khemiri undrar jag bara en sak: när kommer nästa roman?!
För ungefär 20 år sedan kom Bea Uusma över boken Med Örnen mot polen om Andrées polarexpedition. Det blev början till något som närmast kommit att närma sig en besatthet över att få veta mer om vad som egentligen hände under expeditionen och hur det kom sig att de tre deltagarna dog, trots att det varken saknades mat, verktyg, bränsle, tändstickor, vapen eller ammunition vid tiden när de gick bort.
Det är lätt att ryckas med av Uusmas fascination, för hon skriver både fängslande och intresseväckande om all den information som hon har samlat och ordnat för att försöka lösa gåtan. Hon bilar kors och tvärs, följer med på den ena Nordpolsresan efter den andra, trots att hon beskriver sig själv som en person som varken är äventyrlig eller klarar av kyla, intervjuar alla från konservatorer till spådamer och hämtar upp benrester, som skickats till henne för analys, på en postutlämning i centrala Stockholm.
Inte visste jag att jag, som varken har historia som stort intresse eller ens kände till något om Andrées expedition sedan innan, skulle ryckas med så fullständigt och uppleva boken som en riktig bladvändare.
Man förstår inte riktigt hur expeditionsmedlemmarna tänkte och det är så rörande att följa dem och sorgligt att inse att expeditionen inte fick något lyckligt slut. Expeditionen startar 1897, då Andrée och hans två yngre kompanjoner ger sig iväg i en vätgasballong. Ingen är polarforskare eller känner till speciellt mycket om Arktis. De har redan innan avfärd råkat ut för en del problem, bland annat har de fått vänta länge på rätt vindar. Ballongen läcker redan innan avfärd, men det verkar de inte fästa så stor vikt vid. Som läsare undrar man verkligen över hur tankarna gick. De har så otroligt många pryttlar och pinaler i packningen: champagneflaskor, kravatter och allt möjligt, men slädarna, som ska användas om de måste landa, är felkonstruerade, och det verkar de inte heller bry sig om att åtgärda innan de reser iväg. Redan när ballongen lämnar land för avfärden går ballongen sönder så att den inte längre kan styras och den driver iväg för vinden, tappar allt mer mark, och slår i backen för gott efter bara några dagar. Nu följer en svår tid, då de tre expeditionsmedlemmarna släpar på de hundratals kilo tunga slädarna i ett försök att ta sig tillbaka till fast mark. De tar sig nästan ingenstans eftersom det blåser åt motsatt håll, så att de driver i fel riktning. Så småningom inser de att de inte kommer att nå land innan vintern kommer och att de måste slå läger. Det kommer att dröja 33 år innan deras kvarlevor hittas, av en slump, på en av världens mest otillgängliga öar, Vitön.
Nu går Uusma i deras fotspår. Hon läser deras noggranna dagboksanteckningar, vänder på varje sten, försöker förstå vad som hände dem när de slog läger, alla anteckningar upphör och de alla tre mister livet.
Det går inte annat än att ryckas med. Uusma har också så fint berättat om den sorgliga sidohistorian om den yngste expeditionsmedlemmens fästmö, som kom att sörja sin förlorade under hela livet.
Åh, vilken fin bok! Jag är inte den som kastar mig över fackböcker, särskilt inte inom historia, men den här lättlästa boken innehåller verkligen allt: en fascinerande expedition, sorgliga livsöden, mysterium och ett stort personligt engagemang.
Boken har nyligen kommit ut i pocket och den innehåller några få, centrala illustrationer. Jag har förstått att boken också finns i en lyxigare, illustrerad upplaga, och även om texten helt klart står på egna ben så kan jag ändå tänka mig att det är värt att försöka få tag på den illustrerade varianten.
En dag tar det stopp. Nina Åkestams karriär på en prestigefull reklambyrå har pekat spikrakt uppåt, men en dag rinner det över och Åkestam inser att hon har jobbat sig till utmattningsdepression. Meningen med hela skiten är en biografi, där Åkestam berättar om den här tiden och tiden efteråt, men den också en personlig betraktelse över hur vår generation kan förhålla sig till arbetslivet och komma underfund med hur vi vill jobba och vad vi vill uppnå i livet. Åkestam delar också med sig av några praktiska övningar, som kan vara en hjälp på vägen.
Det är personligt, klokt och välformulerat. Fokus är inte så mycket på tips om hur man jobbar sig till drömjobbet, som tankar kring hur man över huvud taget kan komma fram till vad man vill göra. Kanske är det inte en bok för alla, men för egen del kände jag stor igenkänning. Det gäller inte minst när Åkestam skriver om att göra icke-val:
”Mognad handlar dessvärre inte om att vakna upp en dag och veta precis vad vi vill. Det handlar snarare om att lära sig leva med insikten om att vi nog aldrig riktigt kommer att veta.
Men det visste ju inte jag när jag stod där med mina slutbetyg och funderade på vad jag skulle göra med dem. Så jag gjorde det folk i alla tider har gjort för att stoppa hjärnan från härdsmälta: jag gjorde ett icke-val och sköt upp beslutet på framtiden. Jag började plugga ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.”
Alla dessa val. Dessa möjligheter. Andras förväntningar och ens egna förväntningar. Och en arbetsmarknad som är så svår, så svår att komma in på att man inte vågar tänka efter eller säga nej. Jag kan tänka mig att vissa blir närmast provocerade av en sådan här bok, för visst är det lite löjligt att folk jobbar sönder sig eller grubblar sönder sig över vad de ska göra med livet, när det finns människor som i någon mening inte ens har speciellt många val… Den här boken är inte för alla, som sagt, men vi är nog en ganska stor grupp ur min generation som behöver den här peppiga och fina boken med kapitel i stil med ”Gör något. Vad som helst”, ”Det är lätt att vara modig om man inte är rädd”, ”Oj förlåt, är du med i panelen? och andra frågor man blir jävligt trött på sjuttonde gången man får dem” (angående det sista: SKOJA INTE. Jag blir VANSINNIG av att ständigt bli automatiskt borträknad eftersom jag tydligen ser ut mer som en 18-årig prao än den forskare jag är…).
Jag älskade förresten kapitlet där Åkestam skriver om sin flytt till New York. Det är ett val jag själv aldrig skulle göra, men kapitlet är intressant ändå och inte minst så var det en ögonöppnare att läsa om kulturen på hennes arbetsplats i USA. Åkestam skriver väldigt fyndigt om hur vi svenskar är vana vid plana strukturer, ifrågasättanden och att det bara är själva produkten som räknas. Hon går nästan sönder av otålighet på jobbet i USA, där alla chefer har sin chef och där processerna är viktigare än att få fram ett resultat. Under Åkestams två år jobbar hon inte med ett enda projekt som når fram till ett slutförande. Jag hade nog inte pallat många veckor på en sådan arbetsplats! Men det är skönt att tänka på processerna de dagar då det känns som att man aldrig kommer fram till något resultat…
Jag gillar den här boken! Den är underhållande och tänkvärd och för mig finns det stor igenkänningsfaktor. Jag rekommenderar den för alla i min ålder som inte har kommit på vad de ska göra när de blir stora…
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
