Esters ålder, revisited

När jag läste Lena Anderssons hyllade relationsroman Egenmäktigt förfarande så tänkte jag mig att den handlar om en kvinna i min ålder (jag fyller snart 28 år). När jag sedan läste en recension i någon tidning att Ester tydligen är medelålders så blev jag närmast besviken. Att läsa är att lägga in något av sig själv i berättelsen, inser jag, och då blir det helt fel när det visar sig att det man har lagt in inte borde vara där…

Det gjorde mig i alla fall lite lugnare när jag redan i ett av de inledande kapitlen i uppföljaren, Utan personligt ansvar, läste att Ester verkar vara ca 37 (och att det har gått typ 5 år sedan Egenmäktigt förfarande). Jag kanske inte var helt fel ute, ändå? 😉

Esters ålder

Vad tycker jag om Utan personligt ansvar då? Jag älskar den! Jag blev inte helt frälst av Egenmäktigt förfarande, främst för att språket kändes så torrt, men Utan personligt ansvar kan jag nästan inte lägga ifrån mig. Sjukt bra bok!

 


Kommentarer

4 svar till ”Esters ålder, revisited”

  1. Profilbild för
    Anonym

    Jag lyssnade på Utan personligt ansvar. Jättebra, hade den i tankarna hela tiden.

    1. Kul att du också gillar den. 🙂
      Nu är jag ungefär halvvägs. Riktigt, riktigt bra bok!

  2. Kanske menade skribenten att man går in i medelåldern redan vid trettio :).
    Jag tyckte mycket om Egenmäktigt förfarande, med tröttnade snabbt på Utan personligt ansvar. Så olika kan det vara, och tur är väl det.

    1. Åh.. Medelålders vid 30! Det går jag inte med på! 😮
      Men i och för sig läste jag idag att Alfons Åbergs pappa är 36 år gammal, så det där med ålder är ju något som ibland är svårt att ta till sig..

      Märkligt att du tröttnade på Utan personligt ansvar. För mig är det precis tvärtom, som sagt. 🙂
      Tur att det finns olikheter här i världen i alla fall! 🙂

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.