Det är med sorg jag lägger ifrån mig Jonas Gardells böcker och lite extra tråkigt känns det sedan den här boken har blivit utläst. Nu har jag nämligen plöjt igenom i stort sett alla böcker skrivna av Jonas Gardell . Vem ska nu störa och beröra på det där sättet som bara Gardell kan? Vem ska nu beskriva livet idag på ett sådant sätt att man blir tagen över hur lätt det är att känna igen sig? Vem ska peta på alla problem i samhället?
Jag antar att jag måste fösöka hitta en till favoritförfattare nu när både Gardells och Pohls böcker i princip är utlästa allihop, men det blir nog inte lätt.
I Mormor gråter och andra texter kommer Gardell verkligen till sin rätt. I hans böcker är kapitlen ofta korta och lite fyndigt skrivna. Ibland är varje kapitel nästan som en liten historia för sig, som ett kortare textstycke lagom att citera. I den här boken är de olika texterna i samma storlek som kapitlen i hans böcker oftast brukar vara och det känns ganska lagom.
Full av ironi och med glimten i ögat behandlar Gardell svåra ämnen som längtan efter att höra till och att bli sedd och om ämnen som, när de ursprungligen skrevs, var högst aktuella. Varenda text är tillräckligt bra för att jag skulle vilja citera dem i sin helhet. Citerat ur boken har jag också gjort och vissa texter har jag dessutom läst om flera gånger. Det här är en helt fantastisk bok. Kanske är det här till och med en av de absolut bästa gardellböckerna.
Kommentera & diskutera gärna!