I Den nya gröna vågen delar Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand med sig av några goda exempel på hur ny teknik och nytänkande kan bidra till en grönare värld. Inom ”hållbar utveckling”-genren finns det en hel del dyster läsning och därför välkomnar jag verkligen den här typen av böcker som trycker på att utvecklingen också går framåt och att det händer mycket positivt som gör det möjligt att minska energiförbrukningen och bidra till en mer hållbar utveckling utan att för den sakens skull gå tillbaka till ett liv utan bekvämligheter.
Jag får verkligen känslan av att Wetterstrand vill kasta omkull eventuella fördomar om att ett ”grönt” liv skulle handla om 70-talets gröna vågen-rörelse, när människor flyttade ut på landet med idéer om självhushållning och liv i enkelhet. Istället för lantliv har Wetterstrand mycket att säga om stadsliv. Hon berättar om bilpooler, videokonferenser och kollektivtrafik och skriver ingenting om sådant som kan upplevas som tjatigt, ouppnåeligt eller bara gammalt: källsortering, ett liv utan bil…
Jag både gillar och ogillar boken. Jag gillar Wetterstrand som person och politiker, så därför är det svårt för mig att kritisera boken. Men jag tycker faktiskt att den inte är särskilt vasst skriven. Framför allt är allting väldigt kortfattat. Jag vill veta mer! Ibland kastar hon bara ur sig en åsikt eller en kommentar utan att alls utveckla den. Bland annat skriver hon på ett ställe att hon inte är säker på e-bokens framtid. Men vad menar hon med det?
För egen del tyckte jag att just den kommentaren var lite lustig, för jag läste boken som just e-bok. Så kan det gå!
I det stora hela är det en inspirerande och positiv bok. Det är kortfattat och lättläst, men det passar säkert den som inte är så nördig som jag och vill veta mer hela tiden.
Kommentera & diskutera gärna!