Nooroo är Mary-Annes och James vackra fuxhingst. Han är traktens snabbaste häst och ibland får han tävla. Det enda problemet med Nooroo är att han är en halvvild häst och att han därför ger sig av upp till bergen ibland. Varken Mary-Anne eller James brukar oroa sig särskilt mycket över det eftersom Nooroo alltid kommer tillbaka förr eller senare, men när ett nästan övernaturligt sto börjar att kalla på honom börjar Mary-Anne och James att bli rädda. Är det samma sto som lockade ut Nooroo i den farliga snöstormen förra året?
Den här boken känns ofta både tråkig och seg. Jag tror knappt att det är rolig läsning ens om man är väldigt inne i hästböcker.
Kommentera & diskutera gärna!