Maten bakom resultaten

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra ”läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.

Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.

Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).

I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.

Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.

Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.

Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta ”kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till ”nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på ”hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker.  Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Maten bakom resultaten

Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 218.
ISBN: 978-91-1-308062-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Linda Bakkman

Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.

Förlagets beskrivning

”Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.

Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”

Julklappsboken!

Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbanken arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de  satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!

Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. 🙂 Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!

Julklappsboken
Julklappsboken

Himmelstrand

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på. Betyg: 4 Star Wars-figurer av 5.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.

Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder.  Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.

Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer.  Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.

Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver så elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Himmelstrand

Uppläsare: Thomas Oredsson.
Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Ordfront), 2014 (den här ljudboksutgåvan, Ordfront ljud).
Antal sidor: 410 (ca 17 h lyssning).
Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen.
ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.
Andras röster: Carolina läser, Fiktiviteter.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, t.ex. Blackeberg, där han själv växte upp och där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig. John Ajvide Lindqvist har en hemsida.

Förlagets beskrivning

”Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Himmelstrand är en häpnadsväckande originell historia om tio människor som är så tragiska, absurda och modiga som väldigt vanliga människor ofta är. Och som alla tvingas välja mellan ont och gott, mellan splittring och gemenskap. John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en berättelse som tar skräckromanen till en plats där den aldrig varit förr.”

Mordet på Orientexpressen – filmen

Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉

Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…

Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!

Böcker i december

Så blev det december. Även om jag ser i kalendern att november bjöd på väldigt många roliga grejer så går den här månaden ändå inte till historien som den bästa under 2017. Jag har under månaden hälsat på mina föräldrar i Uppland, haft besök från vänner från olika hörn i landet, haft julfest, gått på konsert med Henrik Berggren, sett en del andra föreställningar och utställningar, haft traditionsenligt pepparkaksbak och säkert gjort en massa annat kul. Men november har också varit månaden då jag har varit förkyld i två omgångar och då cykeln har varit på verkstad i flera veckor (uppdelat på två tillfällen). Sedan hände det en annan grej som tog extremt mycket energi. Men, men. Nu vänder vi blad! 😉 Min cykel är hemma, jag är inte längre däckad i förkylning och idag far jag norrut och hälsar på en kompis, som alldeles snart fyller 30, och hennes lilla son, som inte ens är 2 månader gammal och som jag inte har hunnit träffa ännu. Så kul! Sedan kommer december att rulla på med dans, julfester och så småningom jul. Det här blir bra! Kanske ska jag läsa ut någon bok också? I november lyssnade jag på två ljudböcker, men slutförde inte en endaste pappers- eller e-bok. Det hanns inte med, helt enkelt.

Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig
Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig

Bokmässigt är ju november en spännande månad, då årets Augustpristagare avslöjas. Som alla säkert redan har snappat upp så vann Johannes Anyuru skönlitteraturklassen med sin dystopiska roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. December, däremot, är ingen månad då det sker prisregn över böcker. Det är i och för sig utdelning av Nobelpriset, men i övrigt är väl största fokus, för både förlag och bokhandlare, att sälja böcker inför julen. En del förlag har lyckats smyga in potentiella bestsellers i utgivningen. Trots att jag dammsugit kataloger för att ta reda på vilka spännande böcker som kommer ut under vintern så hade jag lyckats missa att Martina Haags nya, Livet går så fort. Och så långsamt., har släppts lagom till jul. Den är alltså redan ute i handeln. Detsamma gäller Fredrik Backmans senaste, Ditt livs affär, som av allt att döma aspirerar till att bli en modern Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (det gillar jag!). En bok som faktiskt kom redan i oktober, men som jag också tycker kan nämnas i det här inlägget är bilderboken Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson. Det är en Astrid Lindgren-berättelse som inte har varit utgiven på svenska förut. Kul överraskning!

Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson
Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson

Tänkte jag läsa något i december då? Jo, det kan ni lita på! I december ska jag plöja biblioteksböcker som har samlats på hög. Däribland Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och diktsamlingen Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar. Ja, och sedan ska jag väl läsa ut alla böcker som jag påbörjat i november också…

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar

Vad läser du i december?

(Ännu fler) hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa

Jag har ett par gamla inlägg i arkivet där jag skriver om några hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa. Om du inte känner igen uttrycket hyllvärmare så är det alltså böcker som har stått länge i bokhyllan. Hur har det gått med de böcker som jag har bloggat om tidigare?

Av de fem böcker som jag listade redan i mitt första inlägg (från november 2015) har jag fortfarande Kristian Lundbergs kortroman Yarden ståendes… I mitt andra inlägg (från november 2016) kvarstår deckaren Den felande länken av Stefan Tegenfalk. Det här är såklart böcker jag borde läsa någon dag… 🙂 Och naturligtvis vill jag verkligen läsa dem! Jag brukar försöka att få till en bra blandning i min läsning, men det är klart att det är lätt att ryckas med och börja låna & läsare lite nyare titlar och då kan ju de här gamla godingarna bli stående ett tag… Jag är i alla fall helt säker på att Yarden kommer att bli läst under 2018. Kanske kommer jag också ta mig an någon eller några av dessa gamla godingar:

Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell har jag haft hemma sedan 2013, då jag köpte den och några andra små noveller. Thydell är en hyllad och omtyckt ungdomsboksförfattare och själv har jag t.ex. läst hennes fina och sorgliga I taket lyser stjärnorna, som kretsar kring en ung tjej som förlorar sin mamma i cancer. Självklart känns det lockande att följa upp med en liten novell.

Skuggland av Jonas Brun fick jag i ett utskick 2012. Det var ju ett tag sedan… Boken beskrivs som en thrillerartad roman om två pojkar som försvinner spårlöst i ett 80-talets Sverige. Och om en pojke som blir kvar och berättar vad som hänt. Skuggland fick strålande recensioner när den kom. Att jag inte har läst den ännu är rätt obegripligt faktiskt!

Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe är ett annat utskick som jag tog emot för länge sedan (2013). Framsidan och titeln är såklart lockande, men när jag läste några ljumma recensioner tappade jag en del intresse. Boken handlar i alla fall om en svårt sjuk mamma och hennes son. De startar en bokklubb och hittar böcker att samtala om i den svåra situationen. Jag vill faktiskt läsa den här boken, trots andras omdömen. Faktum är att jag ofta tycker helt annorlunda än ”alla andra”… Så ingenting säger att jag inte skulle kunna tycka riktigt mycket om den här!

Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken
Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken

Har du läst någon av mina hyllvärmare, eller har du någon egen riktigt gammal goding som du känner dig manad att läsa snart..? 🙂

Böcker jag önskar mig i julklapp

Har ni tänkt på att det är mindre än en månad kvar till julafton?! Ja, det har ni säkert, för det är svårt att undgå… 🙂 Julen är i alla fall en tid då många passar på att ge bort böcker till varandra och visst är det väldigt fint att få en bok – en upplevelse som räcker länge. 🙂

Önskar jag mig någon bok? Jag brukar säga att jag inte har plats för böcker… Men hallå! Det är klart att jag tycker om att få böcker! Böcker som jag gärna skulle bläddra i och läsa ur i mellandagarna är Naturlig skönhet av Nanna Johansson eller Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. Johansson är en vass feministisk serietecknare och jag har slukat hennes tidigare album (de flesta i alla fall). Jag lyssnar också på henne varje vecka i podcasten Lilla drevet. Självklart vill jag läsa hennes album Naturlig skönhet, som gissningsvis inte innehåller ett endaste skönhetstips..! 🙂

Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Den andra önskeboken gjorde mig helt paff när jag såg den första gången! Jag tycker att jag har god koll på utgivningen. Som entusiastisk bokbloggare sitter jag och kollar i förlagens kataloger varje säsong, jag prenumererar på diverse nyhetsbrev och pressnyhetstjänster, jag lyssnar på poddar och läser bloggar. Ändå hade det bara passerat att Haag är aktuell med en ny roman i höst/vinter! Förlaget beskriver den nya romanen såhär: ”Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”. Jag blev helt tagen och berörd av Haags senaste roman, Det är något som inte stämmer, och Livet går så fort. Och så långsamt känns helt klart som en bok i samma stil. Kan det bli annat än fantastiskt?

Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag

Får jag ingen av böckerna i julklapp så deppar jag såklart inte ihop. Då lånar jag dem på biblioteket tids nog, antar jag… 🙂 Önskar du dig någon bok i julklapp?

Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen är en stark och intressant berättelse om att det pris som krävs av den som tvingas fly. Betyg: 4 kamphundar av 5.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Imorgon är det dags för Augustgalan, då vinnarna av årets Augustpris utses. Jag tog chansen att ta emot ett recensionsexemplar av en av titlarna som nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, nämligen Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen.

I den här romanen får läsaren följa Sidonie & Nathalie, som är på flykt från Frankrike till Sverige. Året är 1944 och de har båda gjort stora förluster och lämnar nu allt och alla bakom sig. På vägen förlorar de allt mer, om än främst av det materiella slaget. Smycken och klenoder som de tagit med sig går snart som betalningsmedel för att få hjälp längs flyktvägen. Jag har inte på något sätt varit på flykt själv, men på något sätt känns det här som en skildring som många nutida flyktingar kan känna igen sig i. Combüchen skriver med sinne för detaljer och lyckas genom dem bygga upp starka känslor mellan raderna.

I Sverige måste Sidonie och Nathalie lämna ifrån sig än mer: egentligen hela sina identiteter. Sidonie blir Siv och Nathalie blir Nanna. Flykten tar dem inledningsvis till en stor gård, där duon börjar lösas upp. Sidonie har språköra och kan snabbt börja plocka upp svenskan och lära känna de svenska arbetskamraterna. Hon är också händig i köket och den franska kokkonsten imponerar och hjälper henne att raskt avancera till att syssla i köket. Nathalie blir kvar med grovjobb på gården och den enda hon försiktigt försöker att kommunicera med är en polsk man, med vilken hon egentligen endast kan kommunicera med tecken och gester. Ibland behövs inte mer än några försiktiga tecken för att visa vilka oerhörda sorger som finns i bagaget och som också kan utgöra en slags gemenskap.

Berättelsen varvas också med nutid, där Nathalie ska fira sin 90-årsdag i Nordnorge, där man förstår att hon levt större delen av sitt liv. Hur vägen ledde henne dit är något man som läsare blir nyfiken över.

Jag kan erkänna att jag hade svårt att komma in i Sidonie & Nathalie. Trots att den är en högst normallång roman så kändes det som att jag inte kom någon vart i läsningen. Jag tror att det var detaljrikedomen som satte käppar i hjulet och också att jag tyckte att för många trådar hängde löst. Vilka är de här kvinnorna? Varför verkar de inte känna varandra? Vart är de på väg? Hur ska det gå? Snart började jag dock fängslas av berättelsen och jag tycker verkligen att den berörde. En del bilder som Combüchen målar upp av Sidonie och Nathalie och av hur de på sina olika sätt försöker att hantera flykten, är bilder som jag alltid kommer att bära med mig. Det är en bok som till stora delar utspelar sig under Andra världskriget, men på något sätt tror jag också att den ger en allmän bild av vad det kan krävas för uppoffringar att fly. Det är en väldigt stark bok, som är svår att skaka av sig, inte minst när man tänker på hur många som är på flykt även idag.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Sidonie & Nathalie

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 317.
ISBN: 978-91-1-307896-0.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Sigrid Combüchen

Sigrid Combüchen (född 1942) är en svensk författare och journalist. Hon är född i Tyskland, men kom till Sverige som 6-åring. Combüchen debuterade som författare med Ett rumsrent sällskap 1960 och har därefter skrivit ett antal romaner, varav många har hyllats och belönats med fina priser. 2010 vann hon Augustpriset för Spill – en damroman. Nu, 2017, är hon åter Augustprisnominerad med sin senaste roman, Sidonie & Nathalie.

Förlagets beskrivning

”Mars 1944. Sidonie och Nathalie är på flykt genom ett krigshärjat Tyskland. De känner inte varandra och de förblir främlingar för varandra – av nödvändighet. Nathalie är välutbildad och fint gift men har förlorat sin familj. Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel.

Med sina sista tillgångar tar de sig över Öresund. I Sverige får rena kläder, döps om till Siv och Nanna och får arbeta för mat och husrum. Men flykten är på intet sätt över.
Långt senare firar Nathalie motvilligt sin nittioårsdag. Hon fick ett andra liv i Nordnorge, har en dotter och fyra barnbarn som oroar sig för henne. Men hon hugger ännu sin egen ved och tillbringar sömnlösa sommarnätter vid ett fönster och minns, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.

Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.”

Att se fram emot: böcker våren 2018 (del II)

Tidigare i veckan postade jag ett inlägg med 5 böcker att se fram emot: böcker våren 2018, men jag utlovade också fler inlägg på samma tema. Det finns ju så många spännande böcker som kommer ut i vår. Här kommer fem till:

Mord är något som aldrig slutar fascinera människor. Att döma av alla ”true crime”-poddar m.m. så förstår man att törsten efter sådana berättelser i allra högsta grad också gäller verkliga fall. Norstedts är ett med tiden och kör på med sin serie Svenska brott. Jag har redan läst om Bodenfallet i den här serien. I vår kommer Sommarstugemordet i Arboga. Rättegångarna har väl knappt varit, men det har redan blivit bok om detta uppmärksammade fall. Jag hör till de som inte kunde låta bli att följa Arbogafället när det skrevs om det i tidningarna under sommaren. Ibland överträffar verkligheten de mest skruvade deckare… Självklart blir jag också lite nyfiken på boken.

Sommarstugemordet i Arboga av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
Sommarstugemordet i Arboga av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers

Clara Lidström, Underbara Clara, är en livsstilsbloggare som jag har följt i åratal. Jag älskar hennes bilder och berättelser om livet på landet, och hennes feministiska och vassa krönikor brukar alltid träffa mitt i prick. I vår kommer en bok som inte är på samma tema som hennes tidigare böcker om stil och om bakning och annat pyssel och knåp för barn. Nej, i vår kommer Hjälp jag är utmattad, som Lidström har skrivit tillsammans med poddkollegan Erica Dahlgren. I en värld där väldigt, väldigt många drabbas av just utmattning och/eller depression tror jag säkert att den här boken kan vara lite av en tröst eller pepp. Både Lidström och Dahlgren har varit öppna med sin psykiska ohälsa som de drabbats av, men också tagit sig upp från.

Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren
Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren

En annan poddare som jag tycker om att lyssna på är Carolina Ringskog Ferrada-Noli som gör En varg söker sin podd tillsammans med serietecknaren Liv Strömquist. Ringskog Ferrada-Noli är rolig och provocerande på det rätta sättet, som gör att man får nya vinklar och tankar. Nu i vår kommer romanen Rich boy, som skildrar ett antal kvinnoöden under 1900-talet. Den här ser jag fram emot!

Två av mina favoritkokböcker är Mera vego och Ännu mera vego. Nu kommer böckerna i en samlingsutgåva som dessutom är kryddad med några nya recept. Det är ingenting jag kommer att kasta mig över (eftersom jag redan har Mera vego och Ännu mera vego), men kul ändå!

Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

I maj kommer en nyutgåva av en bok som många, för att inte säga alla, redan har läst: Bröderna Lejonhjärta. Det utlovas två nyutgåvor till och med, varav den ena är en praktutgåvan i en begränsad upplaga. Nyutgåvorna kommer att ha illustrationer av Jesper Waldersten. Det ska bli mycket spännande att se hur Waldersten lyckas illustrera den här klassikerna, särskilt med tanke på hur välbekanta Ilon Wiklands illustrationer, från den tidigare utgåvan har blivit. Den som har vägarna förbi Stockholm i vår kan förresten se illustrationerna på Kulturhuset Stadsteatern, där bilderna kommer att ställas ut.

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Att se fram emot: böcker våren 2018 (del I)

Just nu känns vintern som ett faktum, om man säger så, men snart är faktiskt vårsäsongens böcker här! Jag har bläddrat igenom en del kataloger och hittat några godbitar.

I januari kommer en samlingsvolym med flera noveller och romaner av Håkan Nesser. Jag är mycket förtjust i Håkan Nesser faktiskt! Han skriver fint & precist och lyckas ofta få till en intressant knorr i slutet på sina böcker. Samlingsvolymen heter Intrigo, vilket tydligen också är titeln på en kommande filmtrilogi som bokens texter tydligen knyter an till. Det är också förklaringen till den supertråkiga framsidan (nej, jag gillar verkligen inte omslag där man tagit stillbilder från filmatiseringar). Boken innehåller Rein, Kära Agnes, Ormblomman från Samaria, All information i fallet samt den nyskrivna kortromanen Tom.

Intrigo av Håkan Nesser
Intrigo av Håkan Nesser

I januari kommer också en ny roman av Marie Hermanson. Hermanson har en alldeles egen stil där det ofta finns mystiska, skrämmande och övernaturliga små inslag. Ibland tycker jag att hon svävar iväg för mycket, att det känns att hon fått en kul idé, men att den inte riktigt går ihop som roman. Ibland är hon dock helt bländande, som i Värddjuret, som jag läste i somras.  Den kommande romanen, som för övrigt har en helt underbar framsida, kretsar kring människoöden som på något sätt korsas under 1923 års Jubileumsutställning i Göteborg. Den stora utställningen är titeln.

Den stora utställningen av Marie Hermanson
Den stora utställningen av Marie Hermanson

Liane Moriarty har blivit lite av en favorit i feelgoodgenren. Hon skriver fängslande och sträckläsningsvänligt men utan att det blir banalt eller för lättviktigt. I den briljanta romanen Stora små lögner skriver hon t.ex. väldigt berörande om våld i nära relationer. En annan Alice, som kommer i mars, ska vara i samma stil som de tidigare succéerna, vilket ju bådar gott. Berättelsen kretsar kring en kvinna som tappar minnet efter en olycka.

En annan Alice av Liane Moriarty
En annan Alice av Liane Moriarty

I vår fortsätter utgivningen av Elena Ferrante på svenska. Den finns med i Norstedts vårkatalog, men redan i december kommer Ferrantes debutroman Plågsam kärlek. Det är säkert en riktig fin läsning för oss som fängslades av författarens mäktiga kvartett om vännerna Lila & Elena!

Plågsam kärlek av Elena Ferrante
Plågsam kärlek av Elena Ferrante

Den hyllade författaren Johannes Anyuru, som med typ 99 % sannolikhet vinner Augustpriset i år (en uppskattning jag gör utan att ens ha läst boken 🙂 ), är under våren aktuell med en textsamling om estetik. Tills vi har något: Texter om estetik 2007–2010 kommer i mars. Vad den rymmer, mer exakt, får jag inget grepp om, men att läsa texter av Anyuru är alltid en fröjd.

Jag följer upp med fler spännande böcker i kommande inlägg. Våren bjuder på riktigt många kul titlar!