• Bokmässetips

    Ett Bokmässetips från en som faktiskt inte ska åka till Bokmässan:

    Har ni läst Monika Hääggs bronsålderböcker om Fry? I så fall kan ni passa på att besöka monter A01:03. Författaren kommer att signera och berätta om böckerna under alla mässdagarna. Och på torsdagen, 12.30 ges en föreläsning om ”Läsarens port – varje bok måste erövras” på Unga Scenen, Barnens torg.

    Har du inte läst böckerna så har du en god chans att göra det. Förlaget delar ut gratis ex av Månguden, andra boken i serien.


  • De fulaste framsidorna hittills

    De fulaste framsidorna hittills

    Nilma är sugen på att läsa Beckböckerna (Sjöwall/Wahlöö) och det är jag också. Jag blev inspirerad när jag läste en intervju i DN med Maj Sjöwall, men sedan såg jag framsidorna och trillade nästan av stolen. Ska jag läsa den här nyutgåvan så måste jag skaffa något slags bokomslag först. Oj, så fula! Förlåt, smaken är som baken, men det här är verkligen de fulaste framsidor jag har sett, någonsin. 😮 De horribla färggradienterna rycker mig tillbaka till den tiden när det roligaste man kunde göra på en hem-PC var att leka runt i PowerPoint. Men då var man ju typ 10 år och gjorde det inte i avsikt att ens visa upp det för andra. Hur ett förlag kan ge ut böcker som ser ut såhär..? Jag är mållös!!


  • Kvalitetslitteratur, så att säga

    Kvalitetslitteratur, så att säga

    När jag var yngre prenumererade jag på En bok för allas böcker, både barnböckerna och så småningom ungdoms- och vuxenböckerna. Det var verkligen ett kanonbra sätt att komma i kontakt med böcker som jag annars inte hade kommit mig för att läsa och som kanske inte gick att hitta på det lokala biblioteket med sitt begränsade utbud. Bokprenumerationerna fick mig verkligen att vidga vyerna, så det kändes ju tråkigt att En bok för alla tvingades dra ned på sin verksamhet när alliansen kom till makten. Dock finns de ju i alla fall fortfarande och förutom nyutgåvor av barn- och ungdomsböcker så har de massor av guldkorn i lager. Några riktigt schysta barn och ungdomsklassiker som du kanske känner igen:

    Mitt ex av Barnens versbok ser ut såhär:

    Om det inte är så man känner igen kvalitetslitteratur så vet inte jag…


  • Två vinnare

    Jag trodde att vinnarna av Forma Books blog award skulle hållas hemliga till prisutdelningen på Bokmässan, men vinnarna är visst redan outade: Enligt O (Årets bokblogg) och Tonårsboken (Årets barn- och ungdomsboksblogg). Mycket välförtjänt! 🙂


  • 250 000 fria böcker

    Svensk bokhandel skriver om Norges nya avtal för digitalisering av böcker. Det låter så himla häftigt. Senast 2017 ska norska böcker som getts ut under 1900-talet läggas ut fritt på Nasjonalbibliotekets nätprojekt Bokhylla. Nyare böcker kan bara läsas på skärm och äldre titlar ska vara nedladdningsbara. En viss ersättning kommer att gå ut till författarna. Det kommer tydligen inte vara några direkt kommersiella titlar som läggs ut, och det kan man ju förstå, men man räknar med att omkring 250 000 verk, med kulturhistorisk betydelse, kommer att vara tillgängliga. Jag gillar tillgänglighet! Här i Sverige verkar det inte direkt finnas resurser för att bekosta ett sådant system, men man kan i alla fall njuta av äldre litteratur på Litteraturbanken – en faksimilutgåva av Den allvarsamma leken t.ex. Fint!


  • Medförfatta

    Medförfatta

    Jag snubblade över Stoories här om veckan. Någon som har testat? Det är ett e-boksprojekt där läsarna kan vara med och påverka handlingen. Boken släpps kapitel efter kapitel och läsarna kan påverka vad som händer i nästa kapitel. Jag tycker att det verkar vara en rolig idé, men vet inte hur bra det funkar i praktiken. Det kommer bara fler och fler tjänster och appar som följer e-bokstrenden. Kul!


  • Aktuell Oates

    Aktuell Oates

    Jag har inte läst något av Joyce Carol Oates på ett tag. Hon är ju en fantastisk författare och är ständigt på tapeten när det börjar spekuleras kring vem som kommer att få nästa Nobelpris. I de diskussionerna brukar det dock alltid komma upp att hon är ”för produktiv” – och, ja, visst ligger det något i det. Hon skriver mycket och ibland är hon ojämn eller upprepar sig lite väl mycket. Det hindrar mig i och för sig inte från att tycka att hon är en enastående författare. Däremot kan jag ibland känna mig lite ”mätt” på hennes böcker. Nu börjar jag dock känna att det är dags att kasta sig in i en ny Oates och någon av hennes gripande berättelser om kvinnor i olika utsatta situationer. Kanske blir Dykvinnan min nästa. Den har i dagarna kommit ut på svenska och har fått rätt sval kritik i t.ex. DN. Det avskräcker mig inte.

    M.R. Neukirchen är professor i filosofi och rektor för ett prestigefyllt universitet på den amerikanska östkusten. Hon är rakryggad, diplomatisk och alltid lika vänlig – värdefulla egenskaper för den som hanterar känsliga relationer till donatorer, bångstyriga studenter och äregiriga kolleger och som är ansikte utåt för ett lärosäte med fint men dessvärre inte fläckfritt rykte.

    På väg till en stor kongress gör M.R. en spontan avstickare till sin barndoms trakter vid Great Snake River och får där oväntat kontakt med Dyflickan, som fyrtio år tidigare misshandlades svårt av sin mor och lämnades att dö i flodkantens dy. Innan slumpen såg till att hon blev räddad, bortadopterad och omdöpt till Meredith Ruth Neukirchen.

    Joyce Carol Oates har skrivit en psykologisk spänningsroman som för tankarna till klassiker som Daphne DuMauriers Rebecca eller till Henry James När skruven dras åt.


  • Anne Franks dagbok som app

    Jag såg på bloggen Unga böcker att Anne Franks dagbok kommer att ges ut som app. Så himla bra! Appen kommer innehålla dagboken, som boken består av, men också mer material kring Anne Frank och hennes liv, t.ex. kommer den också innehålla faksimilkopior av originaldagboken. Jag tycker att det låter fantastiskt och tror att många kommer att tycka att det känns mer levande att se faksimilen och bilderna. Här finns en video med smakprov på appen. Utan att ha provat appen vågar jag mig ändå på att tycka att det här är ett bra exempel på hur man kan använda det digitala formatet för att nå ut med en berättelse.


  • Det skulle kunna hända dig

    Det skulle kunna hända dig

    Det skulle kunna hända dig, skriven av pseudonymen Jack A, känns lite som en blandning mellan två andra böcker som jag har läst i år: Tabula rasa hotels och Vi har redan sagt hej då, men kanske utan att riktigt nå fram till någon av de andra böckernas nivå. Den kretsar kring en oerhört omogen huvudperson, som är i 25-årsåldern och just inte gör något annat i sitt liv än att dricka sig till minnesluckor med sina lika barnsliga vänner. De försörjer sig med svartjobb och saknar helt ambitioner att skaffa sig riktiga jobb. Hemmen är sviniga och ostädade, deras språk ovårdat och tjejer ska i deras värld hålla sig till köket så länge de inte vill knulla. Man har onekligen lite svårt att förstå vad de har för charm, men någonting är det, för plötsligt finner sig huvudpersonen vara indragen i ett förhållande med en tjej som har någon slags idé om att umgås på något annat sätt än att dricka vin ur ölglas och skrävla om krogerövringar.

    Boken gör anspråk på att skildra ”generationen som inte vill bli vuxen” och det gör den väl också, men jag kan inte alls känna igen mig eller beröras av det. Desto bättre tyckte jag om Vi har redan sagt hej då, som berör mycket mer och handlar om lite samma sak. Det hysteriska festandet kan jag inte heller känna igen från mitt eget liv, men lite känner jag igen det från Tabula rasa hotels, som också har ett högt tempo. Det skulle kunna hända dig är underhållande, men för mig är den inte så mycket mer.

    Några andra som har skrivit om boken är Bokföring enligt Monika och ielinashylla. Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.