Berättelsen om Pi

Berättelsen om Pi - Yann Martel

Pi Patel växer upp i indiska Pondicherry. Föräldrarna driver en djurpark och han får tidigt lära sig att ha respekt för parkens vilda djur. Vad han också tidigt intresserar sig för är tro och religion och han nöjer sig inte med en enda religion. Han lyckas faktiskt ansluta sig till såväl kristendomen som islam och hinduismen. Tron kommer att följa honom genom boken som en styrka att hålla fast vid.

När det politiska läget blir komplicerat känner sig familjen tvungen att flytta till Kanada. En del djur säljs eller byts bort och andra ska få följa med dem över Stilla havet till deras nya land. De installerar sig på ett fartyg och ger sig iväg. Mitt i Stilla havet förliser dock fartyget och Pi hamnar som enda överlevande människa i en livbåt. Han är dock inte ensam. Som sällskap har han en skadad zebra, en orangutang, en hyena och den imponerande och skräckinjagande tigern Richard Parker.

En svår och tuff tid väntar för Pi. Hunger, törst och den direkta livsfaran, som tigern utgör, är svåra prövningar.

Boken tolkades för några år sedan i en mäktig filmatisering, regisserad av Ang Lee. Eftersom jag har sett filmatiseringen så har jag inte varit så sugen på att läsa boken och den har därför blivit liggande outläst fram till nu. Jag tycker om att se filmatiseringar av böcker som jag har läst, men det omvända, att läsa böcker där jag redan har sett filmatiseringen, är sällan lika givande, tycker jag. Till den här gången visste jag ju exakt vad som skulle hända, inklusive den lilla twisten på slutet, som jag inte tänker spoila här. Jag trodde därför inte att boken skulle vara så läsvärd, men jag hade verkligen fel. Jag tycker jättemycket om Berättelsen om Pi! Trots att den till största delen utspelar sig i en och samma livbåt så blir det inte enformigt eller tråkigt. Det är fint skrivet, tänkvärt och gripande. Det är omöjligt att inte tycka om Pi och att fascineras av den här berättelsen. Berättelsen om Pi är lite av en modern klassiker. Välförtjänt!

Jag har försökt läsa den här i mina bokcirklar (båda två faktiskt), men ingen har nappat på idén. Det är synd! Det här är en bok som är väldigt diskussionsvänlig och väcker många frågor om sanning och fantasi, livet och döden.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Booksessed och Med näsan i en bok.

Expeditionen: Min kärlekshistoria

Expeditionen - Bea UusmaFör ungefär 20 år sedan kom Bea Uusma över boken Med Örnen mot polen om Andrées polarexpedition. Det blev början till något som närmast kommit att närma sig en besatthet över att få veta mer om vad som egentligen hände under expeditionen och hur det kom sig att de tre deltagarna dog, trots att det varken saknades mat, verktyg, bränsle, tändstickor, vapen eller ammunition vid tiden när de gick bort.

Det är lätt att ryckas med av Uusmas fascination, för hon skriver både fängslande och intresseväckande om all den information som hon har samlat och ordnat för att försöka lösa gåtan. Hon bilar kors och tvärs, följer med på den ena Nordpolsresan efter den andra, trots att hon beskriver sig själv som en person som varken är äventyrlig eller klarar av kyla, intervjuar alla från konservatorer till spådamer och hämtar upp benrester, som skickats till henne för analys, på en postutlämning i centrala Stockholm.

Inte visste jag att jag, som varken har historia som stort intresse eller ens kände till något om Andrées expedition sedan innan, skulle ryckas med så fullständigt och uppleva boken som en riktig bladvändare.

Man förstår inte riktigt hur expeditionsmedlemmarna tänkte och det är så rörande att följa dem och sorgligt att inse att expeditionen inte fick något lyckligt slut. Expeditionen startar 1897, då Andrée och hans två yngre kompanjoner ger sig iväg i en vätgasballong. Ingen är polarforskare eller känner till speciellt mycket om Arktis. De har redan innan avfärd råkat ut för en del problem, bland annat har de fått vänta länge på rätt vindar. Ballongen läcker redan innan avfärd, men det verkar de inte fästa så stor vikt vid. Som läsare undrar man verkligen över hur tankarna gick. De har så otroligt många pryttlar och pinaler i packningen: champagneflaskor, kravatter och allt möjligt, men slädarna, som ska användas om de måste landa, är felkonstruerade, och det verkar de inte heller bry sig om att åtgärda innan de reser iväg. Redan när ballongen lämnar land för avfärden går ballongen sönder så att den inte längre kan styras och den driver iväg för vinden, tappar allt mer mark, och slår i backen för gott efter bara några dagar. Nu följer en svår tid, då de tre expeditionsmedlemmarna släpar på de hundratals kilo tunga slädarna i ett försök att ta sig tillbaka till fast mark. De tar sig nästan ingenstans eftersom det blåser åt motsatt håll, så att de driver i fel riktning. Så småningom inser de att de inte kommer att nå land innan vintern kommer och att de måste slå läger. Det kommer att dröja 33 år innan deras kvarlevor hittas, av en slump, på en av världens mest otillgängliga öar, Vitön.

Nu går Uusma i deras fotspår. Hon läser deras noggranna dagboksanteckningar, vänder på varje sten, försöker förstå vad som hände dem när de slog läger, alla anteckningar upphör och de alla tre mister livet.

Det går inte annat än att ryckas med. Uusma har också så fint berättat om den sorgliga sidohistorian om den yngste expeditionsmedlemmens fästmö, som kom att sörja sin förlorade under hela livet.

Åh, vilken fin bok! Jag är inte den som kastar mig över fackböcker, särskilt inte inom historia, men den här lättlästa boken innehåller verkligen allt: en fascinerande expedition, sorgliga livsöden, mysterium och ett stort personligt engagemang.

Boken har nyligen kommit ut i pocket och den innehåller några få, centrala illustrationer. Jag har förstått att boken också finns i en lyxigare, illustrerad upplaga, och även om texten helt klart står på egna ben så kan jag ändå tänka mig att det är värt att försöka få tag på den illustrerade varianten.

Boken är utgiven av Norstedts och finns bland annat hos Bokus och Adlibris. Några andra som skrivit om den är Aftonbladet, Bokhora och Niotillfem.

 

Nyutgåva av Jorden runt på 80 dagar

Jag har sett att Jules Vernes finfina klassiker Jorden runt på åttio dagar har kommit ut i en nyutgåva. Fint att nya generationer får chansen att upptäcka den här äventyrsromanen! Själv läste jag den i tonåren och jag minns fortfarande att jag tyckte att den var förvånansvärt spännande och intresseväckande. Jag borde kanske läsa mer av Verne? Jag har hittills bara läst Jorden runt på 80 dagar och Den hemlighetsfulla ön (som för övrigt inte var i närheten så bra som den förstnämnda boken).

Doktor Kessners hemlighet

Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.

Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.

Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.

Några andra som har skrivit om Doktor Kessners hemlighet är Zachan och Jennys bokstavliga vardag. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Missa heller inte att boken har en hemsida, S/Y Avalon.

Mörkrets hjärta

Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.

Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.

Den befjädrade ormen

Inspiration till Den befjädrade ormen fick Hans Alfredson när han läste Eirik Rödes saga, som handlar om när vikingarna fann Amerika. I boken har Alfredson valt att vända på det och berätta om hur det gick till när indianerna (i det här fallet Toltekerna) fann Europa. Researchen känns rigorös. Jag lyssnade på boken som ljudbok och kände mig tvungen att googla på den för att hitta namnen på karaktärerna och att döma av Wikipedia så flera av namnen de autentiska namnen på de gudomar som tillbads i den toltekiska kulturen (Quetzalcoatl – ”den befjädrade ormen” är en av dem) och på personer som varit betydelsefulla i den. Jag tror säkert att det Alfredson skriver om livet bland toltekerna också är baserade på fakta. Ytterst är det dock, som oftast med Alfredson, en bok med humor och värme. Den berättar om två tolteker ur olika sociala skikt och deras äventyr, långa resor och liv.

Jag tycker det är en trevlig liten bok, men någonting som tyvärr ofta drabbar sådana här ”faktainspirerade” skönlitterära böcker är att de ibland tappar fart i själva berättandet. Det finns t.ex. långa passager där Alfredsson berättar om vad de tog med sig på sina färder och vad de lagade för mat. Bortsett från det tycker jag tycker jag helt klart om boken. Jag har tidigare lyssnat på Lagens långa näsa, som också är en författaruppläsning av Alfredson. På sätt och vis tycker jag nog bättre om den tidigare genomlyssnade boken, men Alfredsons berättande känns såklart igen och han är en mycket bra uppläsare.

Robinson Crusoe

Robinson Crusoe - Daniel DefoeNi känner redan till berättelsen. Robinson Crusoe hamnar på en öde ö efter ett skeppsbrott och tvingas att klara sig själv och att leva av det ön har att erbjuda, och de grejer han lyckats rädda från skeppet, i en ofantlig massa år.

Det känns kul att ha läst den här gamla klassikern, även om den kanske inte fångade mig direkt. Jag tror att jag missade mycket eftersom jag läste den på originalspråket och jag aldrig har varit bra på engelska. Den var intressant hur som helst. Det som jag kom att fundera på mest var varför Robinson Crusoe helt uppenbart inte längtar därifrån mer än vad han gör. Det tar ju honom nästan 30 år att ta sig därifrån, trots att chanser att ta sig därifrån dyker upp titt som tätt. Det måste vara mycket gammaldags tankar om religion som håller honom tillbaka. Lustigt att läsa om, hur som helst.

Pojken och tranan

Pojken och tranan - Dayton O. HydeHar man läst Gary Paulsens böcker, Yxan och Vinter i vildmarken, känner man igen handlingen i den här boken om en ung pojkes kamp för livet mitt ute i vildmarken i de kanadensiska skogarna.

Pojken heter David och ett försök att rymma hemifrån får ett tråkigt slut när flygplanet, som han har smugit sig ombord på, kraschlandar. Flygplanet hörde till en organisation, som undersöker den utrotningshotade trumpetartranans liv. På platsen där planet har kraschat har David och piloten sådan tur att hitta en ännu oupptäckt häckningsplats för dessa tranor och det blir deras uppgift att försöka ruva fram ett ägg, som en död trumpetartrana har lämnat efter sig.

När ägget har kläckts dröjer det inte länge förrän det bara är pojken och tranan kvar i livet och den livsfarliga vintern närmar sig. David måste försöka att överleva vintern och att hålla hoppet att hittas igen uppe. Med vintern kommer även den svåra frågan vad han ska göra med sin nya kamrat, som måste flytta söderut för att klara sig.

Eftersom jag redan har läst två liknande böcker kändes mycket av boken som en upprepning, men i den här boken hålls ändå spänningen uppe boken igenom eftersom allting inte går exakt enligt planerna hela tiden. Ett tag fruktade jag nästan ett riktigt olycklig slut, men hur det går får du ta reda på själv!

Förutom att boken är riktigt spännande tycker jag att det här är en intressant bok om att fatta svåra beslut och att överleva mot alla odds. Tyvärr känns inte allt i boken särskilt trovärdigt, men det märks ändå att den är skriven av en person som vet väldigt mycket om djurlivet i Kanada.

Lavinen

För att kunna skjuta ripor är 13-åriga Chris ute och åker skidor på påsklovet, men när han har åkt ett tag kommer han på att han ska åka en annan väg än planerat. Väl medveten om svårigheterna att ta sig dit styr han stegen mot det svårframkomliga Hidden Lake. Genom att ta den svåra vägen planerar han att kunna visa att han är lika bra som brodern Terry, vilken han alltid jämförs med.

Han kommer inte långt. Ett skott utlöser en lavin och plötsligt är han begravd under stora snömassor.

En spännande bok om en pojkes kamp för livet!

Den hemlighetsfulla ön

1865 flyr fem krigsfångar från sydstaternas huvudkvarter. Det är vetenskapsmannen Cyrus Smith, journalisten Gideon Spilett, Smiths tjänare, Nab, matrosen Pencroff och den unga Harbert. Med sig har de även Smiths hund, Top.

Med hjälp av en luftballong tar de sig ut ur staden, men på grund av en storm flyger de långt ut till havs och är nära att sjunka till havets botten. De lyckas dock att rädda sig till en ö – en ö som visar sig vara obebodd.

Tillsammans lyckas de dock klara sig riktigt bra på ön, trots att de endast har kläderna de har på kroppen, två klockor, ett sädeskorn och en tändsticka med sig. Vad som är skrämmande är att det händer mystiska saker på ön. De blir mirakulöst räddade vid flera tillfällen och hunden skäller konstigt ibland. Är de inte ensamma?

Boken känns väldigt orealistisk på sina ställen. Det kan bara inte vara så enkelt att tillverka en massa avancerade prylar och ön känns nästan överdrivet stor och tycks ha enormt många tillgångar. För det är väl inte varje ö som har flera olika sorters malm och en helt otrolig flora och fauna? För övrigt kan jag inte hjälpa att jag tycker det blir lite väl mycket siffror och uppräkningar ibland och förresten: gör de inget annat än springer omkring på ön och dödar en massa djur?

Jag ska inte vara allt för kritisk. Boken är en gammal klassiker från 1800-talets slut, men är ändå hyfsat lättläst. För mig tog det bara någon dag att läsa ut den drygt 300 sidor tjocka boken och det är fascinerande att läsa om deras uppfinningar och metoder för att framställa olika saker med hjälp av de få hjälpmedel deras ö kan erbjuda. Boken är också väldigt spännande.