Trogna läsare har kanske snappat upp att jag älskar böckerna om Maj. Det är alltså en fantastisk trilogi där Kristina Sandberg skriver om hemmafrun Maj och hennes våndor över barnen, att rodda allt i hemmet, den alkoholiserade maken. Somliga tycker att böckerna är förskräckliga och skräms av sidantalet och de beskrivningarna av hushållssysslorna. Själv tycker jag att de tillför något. De berättar ju faktiskt en historia.

Men en sak de inte väcker är en lust att förkovra sig i hushållsarbete och småkaksbak… Inte hos mig i alla fall! Sandberg själv och formgivaren Lotta Kühlhorn tänker tydligen annorlunda, för i höst kommer det en bok med Majs recept.

“Kristina Sandbergs succéromaner om hemmafrun Maj utspelar sig till stor del i köket. Nu får Maj sin egen kokbok, med maten hon lagar i romanerna. Här har Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn samlat ett 100-tal klassiska recept hämtade ur Majs bokhylla: Husmoderns köksalmanack från 1933 har hon med sig in i äktenskapet. Prinsessornas kokbok blir en viktig husmorsbibel, men ibland kan Kooperativa förbundets behändiga receptsamling vara nog så praktisk. Här finns husmanskosten, småkakorna och den flotta kalasmaten.”

Jag tycker att den här utgivningen både är kul/viktig (för att den berättar hemmafruarnas historia) och skrämmande (kommer någon idag att ha tid/lust att laga festmat som man gjorde på 30-talet?).

I köket hos Maj av Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn
I köket hos Maj av Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn

Külhorn är förresten redan nu aktuell med en kokbok: Frukt och grönt. Jag har redan en rejäl bok om Grönt. Men visst är Külhorns bok lockande. Framsidan är verkligen jättefin!

Frukt & grönt av Lotta Kühlhorn
Frukt & grönt av Lotta Kühlhorn

Publicerat av Bokblomma

Läser böcker och bloggar om dem!

Delta i diskussionen

4 kommentarer

  1. Det här är så himla intressant! Jag har bara läst första delen i trilogin om Maj än men älskade den! Ska läsa de andra också, snart. Tycker som du, att hushållsbeskrivningarna är en del av historien och lyfter fram hemmafruarnas historia som ju sällan får komma till tals. Samma sak med den här kokboken, tycker jag också. Att en historia lyfts fram i ljuset – och är den kanske också en motvikt till alla böcker som kommer ut just nu om hälsodieter hit och dit och glutenfritt (alltså då menar jag de böcker som fokuserar på glutenfritt som en “diet”, det är ju hur bra som helst att det kommer ut böcker om glutenfritt för de som verkligen behöver det men det blir ju farligt om glutenfritt börjar ses som en diet och inte som en allergi) och superfoods och allt vad det är? Allt ska verka så himla lätt och smart i kokböckerna nu tycker jag, men på ett sätt är det ju också en form av hets, fast en hälsohets istället för en hets att duga som hemmafru. Ja, intressant utgivning, hur som helst!

    1. Lyckliga du, som har två delar kvar! 🙂

      Ja, visst är det fint att Sandberg lägger så många sidor på att skriva om blankning av köksbänken och slitet i köket inför julens bjudningar etc… Tack för att någon berättar denna historia!

      Intressant parallell med hälsotrenden. Har inte tänkt på det, men jag håller verkligen med dig nu när jag läser din kommentar. Det är inte lätt att hinna med alla gympass, fixande och trixande med rawfood och att hålla koll på alla superbär och gluten och blablabla. Det finns alltid ideal att försöka uppnå… Och man kan bli rätt matt i sina försök att räcka till!

      1. Ja, man kan ju bli det! Det var en sak jag tänkte så mycket på när jag läste Att föda ett barn, att man kände igen hela den här hetsen med att duga och räcka till, fast det är på ett helt annat sätt idag. Istället för att ha ett fläckfritt hem och laga middag för hela släkten har vi ju fasaden mot sociala medier som ofta ska upprätthållas. Men fortfarande handlar det ju just om att uppnå ett ideal, precis som på Majs tid. Hur långt har vi egentligen kommit? Har vi bara bytt ideal? Det blev ett stickspår, men jag funderade verkligen på det när jag läste boken. Ska absolut bläddra igenom kokboken!

        1. Intressant! Jag tror du har rätt. Vi har inte kommit långt! Det är samma ängsliga strävan efter att passa in. Då som nu! Den där klassgrejen är också samma då som nu. Man kanske bara gör klassresa på ett annat sätt. Istället för att gifta in sig hos en fin familj kanske man tar vägen genom högre studier. Och får plötsligt en massa nya sociala koder att försöka dechiffrera.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.