Imorgon kommer vi att vara många som sitter som klistrade framför webbsändningen från Börssalen, där Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius kommer att träda ut och tillkännage vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Spännande, spännande!
Men hösten är ju fylld av fler litterära priser och bland mina favoriter finns Augustpriset, som brukar gå till ”lite” mer folklig (och svensk) litteratur. Den 24:e oktober kommer de nominerade titlarna att presenteras. Jag tror att t.ex. Therese Bohmans Aftonland kan ha en mycket god chans att nomineras, men jag tänkte spara resten av mina gissningar till ett annat inlägg. Istället tänkte jag tipsa om 6 av mina favoriter bland augustprisvinnarna. Och nu har jag alltså valt ur kategorin skönlitteratur. Som ni säkert vet så delas det också ut pris till bästa barn- och ungdomsbok samt till årets fackbok.
Allt jag inte minns av ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri råkar vara en av de finaste böcker som jag läst. Roligt, brännande, välskrivet, aktuellt… En fantastisk bok om kärlek och rasism.
Liv till varje pris är den avslutande delen i Kristina Sandbergs underbara trilogi om Maj. Maj är hemmafru i Örnsköldsvik och oroar sig över att passa in i stadens fina familjer, att det ska gå bra för hennes barn och så oroar hon sig över sin supande man. Det är en rörande, upplysande och allmänt fantastisk trilogi.
Egenmäktigt förfarande är Lena Andersson berättelse om Ester och hennes olyckliga kärlek. På ett närmast akademiskt sätt redogör Andersson för olycklig kärlek och dess mekanismer. En väldigt intressant bok!
I Korparna av Tomas Bannerhed går det inte att ta miste på Bannerheds kärlek till naturen (och till fågellivet). De utgör verkligen en fin fond till den här mörka och oroande berättelsen om en pojke som växer upp i en familj med en psykiskt sjuk förälder.
Svinalängorna är Susanna Alakoskis stora genombrottsroman. Efter den har hon på många sätt nått ut och berättat om klass och utanförskap. Men Svinalängorna är kanske en av hennes mest brännande berättelser om just detta.
Gregorius spinner vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. Berättelsen om läkaren som kommer fram till att han vill döda en av sina patienter berättas här ur patientens synvinkel. Språket och berättandet är lika genialt som i Söderbergs ursprungliga berättelse, men Bengt Ohlsson lyckas faktiskt också addera något.
Vad har du för favoriter bland augustpristagarna?
Kommentera & diskutera gärna!