Sjuttonåriga Hannah bor ensam i en lägenhet i Malmö och går på den estetiska linjen på gymnasiet. Egentligen anser hon att skolan är slöseri med tid eftersom man ändå inte kommer ihåg någonting eller lär sig någonting. Av den anledningen är det inte sällan hon struntar i att gå dit.
En dag går hon till ett café istället för att gå till skolan och där träffar hon den frånskilde tvåbarnspappan och gymnasieläraren Per Nosslin. Hannah känner att det går bra att prata med honom och att de har mycket gemensamt på något vis. De träffas lite då och då och pratar.
Hannah har länge känt sig ensam ensam, men så träffar på den lilla tjejen Milena, hennes storebror Eldin och den snälle skinnskallen Andreas Stegemyr. Hon är inte lika ensam längre, men Hannah känner sig plötsligt osäker och lite rädd. Hon vet inte vilka hon kan lita på. Någon ringer henne varje natt utan att säga någonting. Kan det vara Andreas som ringer? Eller den blyge Eldin? Eller är det den småskumma Per Nosslin?
Det här är en ganska rörig bok som handlar mycket om ensamhet och att vara ung. Den är bra, men slutet kändes förvånande och gjorde mig lite besviken.
Kommentera & diskutera gärna!