Ja må han le… Va?

Roberto ska snart fylla 13 år, men har bestämt sig för att rymma hemifrån natten innan födelsedagen. Planen är att gå till stranden på natten och där lägga några kläder så att det ser ut som om han har tagit ett bad. Efter det ska han cykla iväg på cykeln, som han i förväg har gömt i skogen, för att någon gång dagen därpå vara framme vid Malmö. Slutstationen ska bli Köpenhamn, där det nya livet ska börja.

Egentligen vet han nog inte riktigt varför han har bestämt sig för att rymma. Hans mamma och hans syskon är ungefär som mammor och syskon brukar vara. Mammans kille, Kenneth, är inte bra, men Roberto står ut med honom. Skolan är också okej. Anledningen är väl egentligen att han har bestämt sig för att absolut inte bli som hans pappa. Pappan säger ofta ”Man skulle kanske kunna…” eller ”Egentligen borde man ju…”, men han gör aldrig någonting åt saken – det blir bara en massa snack och aldrig någonting gjort. Roberto ska inte bli sådan. Han ska verkligen rymma!

Men planen blir ändrad. När han väl är på stranden finner han en ledsen raggartjej som ber honom att dra åt helvete och när han väl har kommit till skogen träffar han en gammal tant som har fallit i diket. Tanten har ont i sitt ben, men med hjälp av den sorgsna tjejen på stranden får Roberto upp tanten och natten blir minst sagt händelserik och går inte alls som planerat.

Den här boken utspelar sig under en och samma natt, vilket är lite kul. Det är en härlig och bra bok som är spännande på sina ställen.