Be av Jo’oansifolket sitter under ett akaciaträd i Namibia och ska precis döda sig själv med en giftpil, men när hon ska sticka pilen i armen sticker hon den istället i låret. På så vis kommer hon att dö en långsam död och därför får hon tid till att tänka tillbaka. Be tänker tillbaka på sitt liv: livet på veldan och livet hos den vita farmarfamiljen och alla sorger som inträffade där.
Be och hennes mamma tillhör bushmannafolket och den här boken handlar om deras liv och om deras och alla andra buschmens framtid. Boken var bra och lite sorglig ibland, samtidigt som den lär en mycket om livet som bushman.
Kommentera & diskutera gärna!