De fulaste framsidorna hittills

Nilma är sugen på att läsa Beckböckerna (Sjöwall/Wahlöö) och det är jag också. Jag blev inspirerad när jag läste en intervju i DN med Maj Sjöwall, men sedan såg jag framsidorna och trillade nästan av stolen. Ska jag läsa den här nyutgåvan så måste jag skaffa något slags bokomslag först. Oj, så fula! Förlåt, smaken är som baken, men det här är verkligen de fulaste framsidor jag har sett, någonsin. 😮 De horribla färggradienterna rycker mig tillbaka till den tiden när det roligaste man kunde göra på en hem-PC var att leka runt i PowerPoint. Men då var man ju typ 10 år och gjorde det inte i avsikt att ens visa upp det för andra. Hur ett förlag kan ge ut böcker som ser ut såhär..? Jag är mållös!!


Kommentarer

8 svar till ”De fulaste framsidorna hittills”

  1. […] ett tag sedan förfärades 😉 jag över de fullständigt horribla framsidorna till nyutgåvorna av Sjöwall & Wahlöös deckare. I vår är det ett gäng andra […]

  2. […] kan vara båda fina och… mindre fina. Själv blir jag alltid lika glad när jag ser en fantastisk berättelse få ett fint omslag. […]

  3. Jag kan inte annat än hålla med dig om att omslaget inte är av det lockande slaget! Tråkigt!

    1. Ja, verkligen tråkigt. Det är insidan som räknas.. 😉 Men sådana här böcker rycker man inte i ett pocketställ precis..

  4. Den enda som var lite mindre fruktansvärt ful var väl ”Polismördaren” men då hade den en särskrivning istället. Stackars den som ligger bakom detta.

    1. Polis, polis, potatismos, Polismördaren och Terroristerna skulle möjligen kunna få passera för min del.. De övriga är sanslösa! Det slutna rummet ser ut som framsidan till en broschyr från Skatteverket. Lockande? Icke!

  5. Nej, de hade kunnat göra detta mycket, mycket bättre!

    1. Ja, jag håller med! Det här har de slarvat bort.

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.