Ximen Nao och hans sju liv

Ximen Nao och hans sju liv - Mo YanNär Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur förra året så skedde det inte helt utan protester. Flera författare, däribland Herta Müller, som själv belönades 2009, uttryckte sitt missnöje över att priset gått till någon som är övertygad kommunist och tydligen inte tar avstånd från censur. Med detta i tankarna började jag läsa Mo Yans roman från 2006, Ximen Nao och hans sju liv.

Boken inleds vid det kommunistiska partiets maktövertagande, då godsägaren Ximen Nao blir avrättad och hans mark uppdelad. Den största delen kommer att hamna i folkkommunens händer och en minskande remsa kommer att brukas av Ximen Naos fosterson och tjänare Lan Lian, som så småningom blir den sista oberoende bonden i Kina. Ximen Nao finner det ytterst orättvist att han har blivit avrättad och kräver i dödsriket att han ska få återvända till Jorden. Det får han också – i skepnad av Lan Lians åsna.
I tur och ordning fortsätter sedan Ximen Nao att återfödas som tjur, gris, hund, apa och, slutligen, människa igen och han kommer att kunna betrakta sina före detta fruar, barn, vänner och ovänner i den gamla hembyn, som förändras i takt med att Kina förändras och genomlever svält, Kulturrevolution, millennieskifte…

Det är lite av en tegelsten (omkring 650 sidor), så man har tid att leva sig in i miljöerna och lära känna karaktärerna. Jag har en tendens att fastna för tjocka böcker, just för att man lever med dem så länge och får följa huvudpersonerna under så lång tid att det till slut känns som att man känner dem, men jag måste säga att det här inte är någon lätt läsning. Mo Yans stil handlar om att blanda saga och magi med historia och realism. Han lånar till och med ut sitt namn till en av bokens karaktärer (en näsvis rackare!). Och just för att det är så mycket knasigheter i boken, blandat med sådant som känns som autentiska vittnesuppgifter från historia händelser, så känns det som att det är mycket som går över huvudet på mig som läsare. När Mo Yan skriver om blödande hårstrån och korkade vildsvin så kan man läsa det som roliga anekdoter, fast tanken slår en ju också att han kanske använder det som symboler för något annat; något som jag inte förstår. Man känner sig lätt dum när man läser Mo Yan och till slut väljer jag att bara läsa den som den är och se allt hittepå som något som är instoppat för att lätta upp och underhålla. Faktiskt, så har Mo Yan stor humor och det är en på många sätt rolig bok. Särskilt tycker jag att han lyckas i att skildra Ximen Nao i de olika skepnaderna; det är alltid Ximen Nao som beskrivs, men författaren lyckas också pricka in hur världen kanske ser ut från ett djurs ögon. Han gör det träffande.

Jag är glad att jag läste boken, men jag erkänner villigt att den bjuder en del motstånd… Jag inser att man säkert kan läsa in mycket mer i den än vad jag någonsin skulle kunna komma på, men å andra sidan finns det ingen som förbjuder någon att läsa en bok rakt upp och ner utan att trassla in sig i symbolik och omskrivningar. Huruvida Mo Yan kritiserar eller inte kritiserar kommunistiska partiet tillräckligt mycket vet jag inte. Det är inte som att han döljer idiotin i de inte särskilt fungerande folkkommunerna och de vansinnessatsningar som följt sedan kommunisterna tog makten, men jag vet inte tillräckligt mycket om Kinas moderna historia för att kunna avgöra vad Mo Yan har valt ut att berätta och vad han har valt bort.

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är Monika Häägg, SvD och Världslitteratur.


Kommentarer

17 svar till ”Ximen Nao och hans sju liv”

  1. […] Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv får läsaren följa den kinesiska bonden Ximen Nao som blir avrättad vid det kommunistiska […]

  2. […] till förbränning än att de är köade i någon större utsträckning. Jag läste och gillade Ximen Nao och hans sju liv, men det är väldigt uppenbart för mig att de 600+ svårpenetrerade sidorna knappast är att […]

  3. […] sju finns också i titeln till Mo Yans tegelsten Ximen Nao och hans sju liv. Det är kanske den mest tunglästa bok jag tagit mig igenom, men någonstans var det värt det […]

  4. […] nobelpristagare, har jag förstått. En nobelpristagare jag läste förra året är Mo Yan och hans Ximen Nao och hans sju liv. Vilken tegelsten! Och vilken resa genom Kinas moderna historia! Dock ej särskilt lättläst, den […]

  5. […] Ximen Nao och hans sju liv, som visserligen inte hann samla något damm innan jag började läsa, men en tegelsten är den definitivt. Och inte är det några lättlästa sidor heller… 😉 Boken handlar om Ximen Nao, som dödas när det kommunistiska partiet tar makten och som sedan kommer att återfödas som det ena djuret efter den andra. På så sätt får han se vad som händer hans mark och de människor som han kände i människolivet. Boken är smått absurd och en väldigt skruvad berättelse, men framför allt så är den en berättelse om Kinas moderna historia. Intressant läsning! […]

  6. […] Ximen Nao och hans sju liv. Det är absolut ingen lättläst bok och inte är den tunn heller, men en ger en ordentlig genomgång av Kinas moderna historia. […]

  7. […] finns hemma, av någon anledning: Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (635 sidor) Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan (634 sidor) Oskuldens museum av Orhan Pamuk (560 sidor) Oksa Pollock: Det sista hoppet av […]

  8. Jag blir nyfiken på att läsa bitarna ur djurens ögon, men inte hela verket. Kanske bra att jag valt en kortare till projektet 🙂

    1. Jag tror du har gjort ett bra val, men Vitlöksballaderna såg inte helt tunn ut den heller.. 🙂

  9. Jag står i kö för den boken på biblioteket. Jätte nyfiken på den men risken är stor att jag ger upp efter några sidor, blir tokig när det blir rörigt;).

    1. Hehe. Ska bli kul att läsa vad du tycker.. Men det kanske dröjer innan det är din tur att låna. Jag tror inte att det är en bok som folk lämnar in långt innan sista dag; såvida folk inte ger upp. 😉

  10. Jag började läsa och (ehrm) tappade lusten. Väldigt, väldigt tjock. Väldigt väldigt, svår att relatera till. Beundrar din insats!

    1. Hehe. Tack. Det är väl egentligen en dum idé att läsa något man inte känner för att läsa. Jag borde bli bättre på att lägga ifrån mig böcker när jag inte har fastnat för dem.. Fast jag är hur som helst glad att jag tog mig igenom Ximen Nao och hans sju liv. Den var intressant, på sitt sätt..

  11. Jag läser den just nu men tar det mycket lugnt och läser annat vid sidan om 🙂

    1. Jag har också haft mycket vid sidan om. Det tog mig ca 2 mån att ta mig igenom.. 😉

  12. Jag tycker du ska ge dig själv en klapp på axeln för det var bra gjort att ta sig igenom den. Jag hade lånat hem den men mäktade bara med 50 sidor. Jag tycker den var rörig och alltför detaljerad.

    1. Hehe. Tack. 🙂 Jag kan förstå om man ger upp. Den är verkligen mastig!
      Och detaljerad är verkligen ordet…
      Det är först mot slutet den får upp tempot. De sista inkarnationerna avhandlas på några sidor.

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.