Mr. Dixon försvinner är den fristående fortsättningen på feel good-romanen Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom. Böckerna kretsar kring bibliotekarien Israel Armstrong, som har råkat bli bokbussbibliotekarie på den Nordirländska bondvischan. Israel börjar finna sig till rätta, kanske rent av trivas, med sin tillvaro, trots att han nog för de flesta framstår som en mycket udda fågel; vegetarian, Londonbo, jude, mer intresserad av finkulturell litteratur än lantliv och, ja, bibliotekarie.
I den tidigare boken jagade Israel försvunna bokbussböcker, men nu är bussen fylld med böcker och biblioteksverksamheten igång. Israel har också andra uppdrag, t.ex. att sätta ihop en vikskärmsutställning om varuhuset Dixon & Pickerings historia. Under arbetet med att montera upp vikväggarna hamnar han plötsligt i något som tycks vara en grov stöld av varuhusets kassa samt kidnappning av varuhusdirektören mr Dixon. Trots idoga försök att förklara att han bara är bibliotekarie och omöjligen borde gå att förväxla med någon kriminell, så blir han huvudmisstänkt, och när han väl släpps mot borgen inleds ett privat detektivarbete för att hitta Dixon och själv bli rentvådd.
Boken är lättläst och rolig, särskilt för oss boknördar eftersom den innehåller så mycket biblioteks- och bokskämt. Faktiskt är den en av de mest underhållande böcker jag läst på länge. En del kanske skulle finna boken lite töntig och för lättviktig, men jag tycker verkligen om böckerna om Israel och uppskattar humorn. Visst är boken enkel på flera sätt (det är fasligt mycket dialog!), men jag gillar den ändå.
Det finns åtminstone fyra böcker om Israel Armstrong, såvitt jag kan förstå, men dessvärre är inga fler översatta till svenska. Synd!
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles är en kärleksroman och en bok om de tankar och idéer som bredde ut sig under den viktorianska eran. Betyg: 3 skogspromenader av 5.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Den franske löjtnantens kvinna är en riktig tegelsten som utkom första gången 1969. Att läsa den är dock inte bara som att resa 40 år tillbaka i tiden, utan främst en resa till den viktorianska tiden. Den franske löjtnantens kvinna utspelar sig nämligen i kuststaden Lyme i England och året är 1867. Gentlemannen Charles är på väg att gifta sig med Ernestina, en modern, ung kvinna som har en stor hemgift med sig till äktenskapet. Darwins idéer börjar bli populära och vid den här tiden är det också populärt att leta fossiler. När Charles är ute på egen hand och letar efter fossiler så råkar han träffa på Sarah, en kvinna som kallas ”den franske löjtnantens kvinna” bakom hennes rygg. Hon har fått dåligt rykte efter en affär hon haft med en fransk sjöman, som sedan lämnade henne och inte har setts i Lyme igen. Nu är hon en sorglig figur som ofta ses stå och stirra ut mot havet. För Charles är Sarah en kvinna helt olik alla andra kvinnor och han dras till henne.
Den franske löjtnantens kvinna är en berättelse om ytlighet och dubbelmoral hos de välbeställda som levde i England vid den här tiden och det märks verkligen att författaren har gjort gedigen research för att förstå hur folk tänkte vid den här tiden och vilka nya idéer och kunskaper som spreds. Det är intressant, men också ganska mastigt. Jag tycker inte att boken är särskilt lättläst precis, men man dras ändå snabbt med i berättelsen och vill veta vad som händer. Författaren gör också ett roligt grepp och stoppar in sig själv som en berättarröst ibland.
Den franske löjtnantens kvinna är en läsvärd, men inte helt lättläst bok. Den kan i någon mening läsas som en kärleksberättelse, men det känns hela tiden att författaren i huvudsak vill skriva om den viktorianska eran och ibland känns det som att berättelsen och karaktärerna kommer lite i andra hand.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles
Om John Fowles och om Den franske löjtnantens kvinna
John Fowles (1926 – 2005) var en brittisk författare och fransklärare. Han debuterade 1963 med spänningsromanen The Collector (Samlaren). Fler av hans böcker, däribland Den franske löjtnantens kvinna, har filmatiserats. Mer om John Fowles kan du t.ex. läsa på webbsidan www.fowlesbooks.com.
Originalets titel: The French lieutenant’s woman (engelska).
Översättare: Claës Gripenberg och Åke Ohlmarks (tolkning av dikter).
Utgivningsår: 1969 (första brittiska utgåvan), 1971 (första svenska utgåvan, Geber), 2011 (den här pocketutgåvan, BonnierPocket).
Antal sidor: 633.
ISBN: 978-91-7429-196-4.
Andras röster: Camillas boklåda, Eli läser och skriver och Påhittade nöjen.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”En aprildag 1867 promenerar ett ungt par på en pir i en engelsk kuststad. Längst ut mot havet står en orörlig kvinnogestalt. En unge adelsmannen Charles Smithson vet att hon av ryktet utpekas som den franske löjtnantens kvinna. Sarah är olik alla andra kvinnor han mött, självständig både intellektuellt och känslomässigt, och han dras oemotståndligt till henne. Deras stormiga kärleksförhållanden utspelas i det viktorianska England och John Fowles kastar ett skarpt ljus över tidens dubbelmoral och ställer epokens sociala attityder mot vår tids.”
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.
I centrum står en familj som vill framstå som rika och där man vill leva i överflöd, men pengarna finns egentligen inte och sonen i familjen tycker att hela huset viskar att Det måste finnas mer pengar!. Mamman muttrar bittert att maken inte är tursam och att det är tursamhet som krävs. Sonen vill bli den tursamme. Han vill hjälpa sin mor.
Sonen söker sig till galoppbanan för att spela till sig pengar och för att vara tursam. Det visar sig snabbt att han kan känna på sig vilka hästar som kommer att vinna. Pengarna börjar strömma in, men det räcker inte. Det måste finnas mer pengar!
Pojken och gunghästen är en intressant liten berättelse om vilket vansinne människor kan ledas in i i sin jakt på pengar och lycka. Redan i förordet skriver översättaren, Camilla Jacobsson, att novellen innehåller massor av symbolik och så är det nog också, men den är inte tungläst för det.
Jag gillar den här novellen. Det känns verkligen sympatiskt att det ges ut noveller av klassiska författare. De kan fungera som en lättare (åtminstone kortare!) introduktion till stora författarskap.
Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Bokmania har också läst och skrivit om boken.
David Nicholls bestseller En dag blev en riktig snackis för några år sedan. Själv missade jag tåget och har inte läst den förrän nu. Ofta tappar bestsellers mycket (eller allt) när all hysteri lagt sig och min personliga åsikt är att de tyvärr sällan är särskilt läsvärda – det är helt enkelt inte lätt för en bok att leva upp till skyhöga förväntningar. Men, jag måste säga att jag verkligen gillade En dag, trots allt.
I En dag får vi följa Emma och Dexter en specifik dag, 15:e juli, genom åren. Det börjar med att de spenderar natten ihop efter festligheterna på deras examensdag. De är precis på väg in i vuxenlivet och fulla av drömmar och förväntningar. Som i så många andra tramsiga kärleksböcker suktar ”Em” efter kärlek och ”Dex” var bara ute efter ett ligg (så stereotypt och meninglöst att jag inte ens orkar kommentera). De kommer alltså inte att bli ihop och leva tillsammans de kommande åren. Dexter kommer att ge sig ut på resa, hamna i mediebranschen och så småningom skaffa familj. Em kommer att försöka med en hopplös skådespelarkarriär, ha skitjobb på en dålig snabbmatsrestaurang, utbilda sig till lärare och ha en relation med en man som hon uppenbarligen inte tycker om alls (Varför i helvete skiljer hon sig inte? Och hur kan stackars Ian, hennes sambo, stå ut med någon som är så gnällig och kärlekslös som Em?). Vänskapen mellan Dex och Em kommer dock att bestå och, det förstår man ju på sidan ett, kärleken spirar och blommar sedan ut så småningom.
Nu kanske ni undrar varför jag trots allt gillar den här boken och det är ju en bra fråga. Kärleksberättelsen är helt banal, karaktärerna platta och det mesta de gör och tar sig för i livet har man läst i en ziljon böcker tidigare. Men! Det finns element i boken som gör att jag blundar hårt och glömmer bort allt jag samtidigt ogillar med den. Jag blir faktiskt glad och gripen av berättelsen. Livet blir nästan aldrig som man tänkt sig, men på ett trösterikt sätt, i någon mening, berättar Nicholls att det blir bra ändå. Det är inte mycket av det Em och Dex drömmer om som 20-åringar slår in eller blir som de tänkt sig – och lite så är det väl med livet för de flesta. Jag tycker att Nicholls har lyckats fånga hur det är att vara ung och ha livet framför sig och hur det sedan egentligen är att bli vuxen på riktigt. Det här är en bok som vem som helst skulle kunna känna igen sig på ett eller annat sätt. Jag gjorde det i alla fall och det fick mig att gilla den massor.
Mordet på Orientexpressen är en sann deckarklassiker, helt olik dagens deckare, som fokuserar mer på brutaliteten i mordet och psykologin bakom, än själva mordgåtan i sig. Jag gillar det verkligen. Jag gillar verkligen Poirots klurande, även om jag i och för sig inte tror att man kan lösa brott genom att bara luta sig tillbaka och tänka. Jag blev faktiskt väldigt förtjust i den här oförutsägbara pusseldeckaren, som utspelar sig på Orientexpressen, där en man plötsligt blir mördad. Mördaren måste vara någon av de 12 passagerarna i förstaklassvagnen, men vem?
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och både Josefin med Nobelprisprojektet, som faktiskt bytte bort boken till mig under ett pocketbyte, och Hundöra varnade för den lite släpiga uppläsningen. Jag förstår vad de menar. Det här är inte den bästa uppläsningen jag har lyssnat på, men jag är ändå glad över att jag lyssnade mig igenom den här berättelsen. Jag läser gärna något mer av Christie framöver.
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av AustensklassikerEmma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Faktiskt, så är jag väldigt förtjust i Austens roliga(!) och engagerande berättelse om systrarna Marianne och Elinor och deras kärlekstrassel. Systrarna och deras mor blir tvungna att lämna trakten och flytta in i ett mindre hus i samband med att pappan i familjen går bort och systrarnas halvbror roffar åt sig hela arvet. Elinor tvingas inte bara flytta från deras stora gård, utan tvingas också separera från den man hon vill dela sitt liv med. Marianne vinner desto mer på flytten, för väl på plats i det nya hemmet så dröjer det inte länge förrän hon träffar en man, Mr. Willoughby, som hon tror är sitt livs kärlek. Kärleken visar sig dock bli olycklig eftersom Mr. Willoughby är mer styrd av pengar än kärlek och gifter sig med en annan kvinna.
Boken är fylld av triangeldramer, häftiga känslostormar och diverse spel. Den här världen, som de små socitetsdamerna lever i, är så totalt olik mitt eget liv och det moderna samhället som vi har idag. Det gör mig faktiskt lite beklämd att inse hur maktlösa och ensamma de här tjejerna var. Kärlek handlade verkligen inte bara om känslor, utan lika mycket om pengar, ställning och, faktiskt, hela framtiden. Jag drogs verkligen med i berättelsen och ville veta hur det skulle gå. Boken var faktiskt förvånansvärt spännande och underhållande. Kan verkligen rekommenderas!
Michael Beard tilldelades Nobelpriset i fysik för ett antal år sedan, men nu har han inte någon större gnista kvar för sitt arbete. Han gör bara en och annan föreläsning och ser till att dra nytta av sitt namn. Privat har han det rörigt och är ständigt otrogen, så nu har det börjat knaka i fogarna i hans femte äktenskap. Plötsligt får han en nytändning och bestämmer sig för att satsa på ett ambitiöst projekt inom artificiell fotosyntes. Klimatfrågan ska lösas, men i vägen står relationstrassel, mordanklagelser med mera.
Det är inte helt enkelt att sympatisera med Beard med alla sina kvinnoaffärer och allmänt självgoda stil, men man kan åtminstone skratta åt och med honom ibland. Boken är bitvis rolig, men klimatfrågan engagerar mig, så skrattet fastnar i halsen ibland och jag tyckte också att boken var ganska svår att hänga med i, kanske för att jag lyssnade på den som ljudbok och att det ibland gick flera dagar mellan lyssningarna. Hur som helst känns den som en väldigt annorlunda bok. Bara en sådan sak som att huvudpersonen är fysiker och Nobelpristagare ställer ju ganska höga krav på författarens kunnighet i ämnet, så det är kanske inte så konstigt att boken sticker ut i mängden. Jag tror faktiskt att jag kommer att komma ihåg den ett bra tag, trots att den var lite småseg att lyssna sig igenom och trots att jag aldrig riktigt blev klok på professor Beard.
Bortbytingen är det första jag läser av Ruth Rendell och det är inte en särskilt ny bok faktiskt. Jag hittade den i min mammas bokhylla och förmodligen köpte hon den på 80-talet någon gång. Boken handlar om Benet, en bästsäljande författare, som förlorar sin son i ett obehagligt kruppanfall. Hon är ensamstående med pojken, men när olyckan händer så har hon sin mor boende hos sig. Modern har länge lidit av psykisk ohälsa och Benet får hela tiden upprepa för sig själv att hon inte får hata sin mamma. Plötsligt en dag har modern tagit med sig en pojke, i samma ålder som den förlorade sonen, hem till Benet och påstår att hon har lovat att passa honom för en väns räkning. Sanningen går dock upp för Benet ganska snart. Pojken är kidnappad.
Benet vill lämna tillbaka pojken, men kan inte riktigt göra det eftersom det skulle vara ett svek mot modern, som i så fall skulle kunna spärras in på en psykiatrisk avdelning igen. Hon bestämmer sig för att göra det när mamman har åkt hem till sig igen. Vid det laget har hon dock fäst sig så mycket vid pojken att hon inte vill lämna honom ifrån sig.
Det känns som att mycket i den här boken är helt orimligt och fånigt. Inte snor man väl någon annans unge? Boken innehåller också en del andra sidospår. Bland annat handlar den om pojkens riktiga mamma och hennes sambo, som beskrivs på ett klyschigt sätt som något slags white trash.
Boken var ganska spännande. Jag ville ju veta om pojken skulle få komma hem igen. Mot slutet ökades dock tempot och det blev nästan svårt att hänga med. Vet inte precis om jag blev så nöjd över slutet över huvud taget faktiskt.
Egentligen är det väl inte en usel bok, men man får kanske konstatera att den vid det här laget är daterad. Såhär skriver man nog inte deckare idag. Jag blev åtminstone ganska besviken.
Det var först när jag kom hem med den här ljudboksversionen av Austens klassiker, Emma, som jag insåg att den är på engelska. Nu har jag provat det! Jag tyckte att jag missade mycket eftersom den inte var i översättning, så det gav inget mersmak att lyssna på originalspråk.
Berättelsen handlar om en bortskämd överklasstjej, Emma, som bor på den engelska landsbygden tillsammans med sin far. Till hennes största nöjen hör att para ihop andra, bland annat har hon till sin fars missnöje haft ett finger med i spelet för att få sin f.d. guvernant bortgift. Siktet är nu inställt på att gifta bort den nyfunna vännen Harriet, som kommer från enklare förhållanden. Harriet har en romans med en bonde i trakten, men för Emma duger inte detta. Hon hoppas på att kyrkoherden, Mr Elton, ska få upp ögonen för hennes vän.
Boken tar upp klassfrågan och kretsar kring hur mycket man kan lägga sig i andras liv, men den är förvånansvärt lättsam och rolig och inte på något sätt tung att läsa. Jag hade dock hellre läst den i översättning, som sagt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Mr. Dixon försvinner är den fristående fortsättningen på feel good-romanen Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom. Böckerna kretsar kring bibliotekarien Israel Armstrong, som har råkat bli bokbussbibliotekarie på den Nordirländska bondvischan. Israel börjar finna sig till rätta, kanske rent av trivas, med sin tillvaro, trots att han nog för de flesta framstår som en mycket udda fågel; vegetarian, Londonbo, jude, mer intresserad av finkulturell litteratur än lantliv och, ja, bibliotekarie.
Pojken och gunghästen är en novell av D.H. Lawrence; en författare som kanske mest är känd för romanen Lady Chatterleys älskare, som på grund av sina erotiska scener ansågs vara väldigt vågad när den gavs ut 1928. Pojken och gunghästen är det första jag läser av denne brittiske författare.
