Innan jul hade vi årets sista bokklubbsträff i jobbets bokklubb. Jag tog med mig ett boktips: Öppnas i händelse av min död. Jag har reserverat den på biblioteket, men vet inte om den har hamnat på villovägar, för trots att ingen är före mig i kön och trots att den inte verkar vara utlånad så kommer det liksom aldrig någon avisering om att jag kan hämta den på biblioteket? Nåja. Det är absolut ingen brådska. Alls. Jag har ungefär all julläsning kvar, för jag har mest läst gamla tidningar nu i jul. Hm. Jag hade egentligen tänkt plöja böcker, men det blev inte så.
Har du läst Öppnas i händelse av min död? Var den läsvärd?
Innan jul bjöd DN på en novell av John Ajvide Lindqvist. Jag ser att den fortfarande finns på nätet, för den som missat. Novellen ingår i den kommande novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben, som kommer ut i maj. Jag är verkligen förtjust i Ajvide Lindqvists skräckromaner och noveller och hans skickliga sätt att skriva om människor och deras rädslor. Novellen i DN utgår från ett barns perspektiv och är precis sådär babblig och osammanhängande som det kan bli när ett barn får berätta. Kul grepp!
Den nya novellsamlingen består dels av en nyskriven novell och dels ett antal noveller som getts ut tidigare i olika brittiska och amerikanska antologier. Jag hade ärligt talat ingen koll på att Ajvide Lindqvist har skrivit noveller som inte har publicerats i Sverige tidigare. Han måste med andra ord vara ett hyfsat stort namn utomlands? Jag hade ingen aning om detta, men det känns ju kul såklart. Och det är naturligtvis roligt att vi nu kan få läsa de här novellerna på svenska.
Citat ur novellen Mitt jullov:
”Hej jag heter Alice och jag är åtta år och nu ska jag berätta om mitt jullov fast mest ska jag berätta om julafton. Min julafton var konstig och inte så rolig för att för nästan ett år sen så dog min pappa och så kom Rej istället jag vet inte hur man stavar hans namn och det bryr jag mig inte om för Rej är dum och jag vill inte att han ska vara mammas kille.”
På bokfronten kommer det så mycket nytt hela tiden att det är svårt att hinna med… Idag bloggar jag om några titlar som har kommit ut under året och som jag tänkte hålla i minnet framöver och förhoppningsvis läsa så småningom.
I november kom en ursnygg bokversion av radioprogrammet Allvarligt talat i P1. I programmet samtalar några programledare om existentiella frågor från lyssnarna. Lena Andersson har varit en av programledarna i de två senaste säsongerna. Ärligt talat ( :p ) så slutade jag lyssna på Allvarligt talat inför Lena Anderssons första säsong. Det berodde absolut inte på Lena Andersson, utan det berodde på att jag gjorde en rensning bland mina podcastprenumerationer och prioriterade bort just det här programmet. Så många podcasts, så lite tid, ni vet… Men även om jag inte har lyssnat på Allvarligt talat på några år så tror jag nog att boken kan vara nog så läsvärd och intressant.
Alice Munro är lite av en favorit hos mig. Jag har läst flera av hennes novellsamlingar och imponerats över hur hon komponerar sina berättelser. Tidigare i år kom en ny samling med noveller som berättar Munros släkthistoria. Utsikten från Castle Rock heter den. Låter läsvärd!
Den tredje boken i den här listan är kanske inte en bok som jag kommer att kasta mig över, men ändå. Den hyllade amerikanske författaren Jonathan Franzen är aktuell på svenska med en ny roman: Renhet. Den kom ut i oktober i år. Av Franzen har jag tidigare läst Frihet, som jag, minst sagt, tyckte var ”sådär”. Men… En sådan här hyllad författare måste väl ha något? Kanske är det meningen att jag ska ge honom en ny chans?
Och slutligen: deckardrottningen Gillian Flynn är aktuell med en novell, som kom ut i början av december. Den heter En sån som du och lär vara lite mer åt skräckhållet än deckarhållet. Tröttsamt nog så marknadsförs den med en text, nästan lika stor som titeln, om att boken är av ”författaren till Gone girl”. Hur ska man tolka det då? Att den här novellen är skit och inte står för sig själv? Jag är så trött på all marknadsföring i stil med ”nya Gone girl”, ”bättre än Gone girl” och så vidare. Kan vi sluta tjata om Gone girl? Jag gillade Gone girl, både boken och filmen, men SNÄLLA. Kan inte deckargenren rycka upp sig och sluta vara så ängslig och rädd för något nytt..?
Idag tänkte jag blogga om några (hyfsat) aktuella seriealbum och humorböcker som jag gärna skulle bläddra i.
Först ut är bokversionen av Boktitelpoesi, som jag hoppas att ni följer på Instagram(!?). Jag tycker i alla fall att det är en briljant idé att skapa poesi av bokryggar. Med tre bokryggar bildar de klockren poesi. Kul och snyggt!
En bok jag har sett lite bilder ur och inte kan sluta skratta åt är Robocoprah Winfrey. Och ja, den innehåller helknasiga fotomontage med kändisporträtt. En del av dem säljs också som posters. Min favorit är Gorbatjorven…
Någon som är aktuell med ett nytt seriealbum är Sara Granér! Jag tycker att hon ofta är lite över gränsen… Men ändå. Jag älskar titeln: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Klockren! Man kan tänka sig att den handlar om ”arbetslinjen”, men den handlar om makt. Den är säkert både kul och tankeväckande.
Slutligen kan jag tipsa om att något så klassiskt som Tintin har kommit i nyutgåva. Den här gången är det inte Tintin i Kongo, som kan ses som rasistisk propaganda (…), som har getts ut på nytt. Däremot kommer klassiker som t.ex. Faraos cigarrer ut i nyöversättning av Tintinkännaren Björn Wahlberg. Jag ser för övrigt fram emot Tintinfilmen Solens tempel som kommer på bio nästa år. Jag förväntar mig lika bra animation som i Tintins äventyr: Enhöringens hemlighet, där man med så kallad motion capture-teknik har fått till underbar och verklighetstrogen animation.
Throwback thursday! Idag kastar jag mig tillbaka till den 1:a maj, när jag bloggade om böcker som jag var lite extra peppad på från höstens utgivning. Jag räknar upp Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och Axels tid av Lars Lerin, som jag sedan har läst och delat ut 5:or i betyg till (Allt jag inte minns måste ni bara läsa!). Trots höga förväntningar så blev jag alltså inte besviken.
Två andra böcker som jag räknar upp är Martin Kellermans debutroman Allt blir inget och Faïza Guènes En riktigt man gråter inte. Ärligt talat har de helt fallit i glömska hos mig. Jag fattar varför det är så svårt att tjäna pengar på böcker. De finns ju i folks (mitt) medvetande under så kort tid och sedan fylls det hela tiden på med nytt, nytt, nytt.
Nåja. Nu är både Guène och Kellerman tillbaka i mitt minne. För ett tag.
Här om veckan hade vi bokcirkel och pratade om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, som vi alla tyckte var bra, men som kanske ingen av oss gav ett riktigt toppbetyg. Den senaste tiden har vi varit helt överens om bokcirkelböckerna och den här boken fick en stabil 3:a i betyg av samtliga bokcirklare. Här kan du läsa mitt blogginlägg om Ransom Riggs fantasyroman. Apropå vår bokcirkel så hade vi bokcirkel hos Anna/Med näsan i en bok den här gången. Vi har sedan en tid kommit fram till att det är bäst att ses på söndagförmiddagar och äta frukost ihop. Och vilken frukostbuffé hon hade dukat upp! Jag önskar att jag vore lite mer duktig på sociala medier och grejer, för då hade jag kanske dokumenterat det fluffiga glutenfria brödet, den galet goda aprikosmarmeladen, cashewsmöret etc. etc. 😉 Ah. Gott var det! 🙂
Till nästa gång läser vi Lawen Mohtadis Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Jag har redan börjat läsa Den dag jag blir fri, trots att det är ca en månad kvar till nästa träff. Det är som väntat en intressant bok. Jag vet oerhört lite om romernas kultur och hur tillvaron för romer i Sverige ser ut och har sett ut under 1900-talet. Nu tar jag in varje ord och känner mig lite mer upplyst. Och ganska bestört. Jag har redan bloggat om att jag gärna skulle vilja läsa Taikons självbiografiska böcker, Katitziböckerna, och nu är jag verkligen ännu mer inspirerad till detta.
Klimatförändringar alltså. Här sitter jag i Västerbotten och hör snarare regnet smattra än ser någon snö falla. Det är ett så sjukt varmt och milt väder här. Det skulle lika gärna kunna vara vår… Men nej, vintern har inte ens börjat. Nåja. Som i så många andra branscher ligger bokbranschen alltid steget före och hos de är det i alla fall vår såhär års. Jag har fått en tjusig vårkatalog från Modernista och en hel del kataloger från andra förlag har jag spanat in digitalt. Jag läste eller hörde någonstans att förlagen ger ut alla tunga namn på hösten för att de ska tajma in bokmässan, julförsäljningen och så vidare. Våren är alltså mer för debutanter och kanske lite smalare litteratur. Det märks. På sätt och vis. Få av mina stora favoritförfattare är i alla fall aktuella just nu i vår. Men ändå. Idag tänkte jag i alla fall blogga om några spännande titlar som finns i vårens utgivning.
En bok från vårens utgivning är Ta itu av Kristina Sandberg. Det här är hennes debutroman från 2003, men efter succén med trilogin om hemmafrun Maj så har förlaget passat på att ge ut Ta itu på nytt. Dags för mig att upptäcka den?
En annan hyllad författare vars böcker man nu passar på att återutge är Lena Andersson. I vår kommer en hel box (vansinnigt snygg!) med hennes äldre titlar i pocket. Kul grej!
Jag ser också fram emot utgivningen av En främmande känsla av Orhan Pamuk. Pamuk! Han har skrivit min favoritbok Oskuldens museum (observera att jag har många favoritböcker… hehe). Trots att jag tycker att Pamuk är en fenomenal berättare så har jag läst förvånansvärt få av hans böcker. Nu i vår kommer i alla fall en ny titel på svenska. Vill läsa!
I vår kommer också nytt från Joyce Carol Oates. Den nya boken heter Det förlorade landskapet och är hennes memoarer. Jag slukar det mesta av Oates och blev kanske lite extra berörd av hennes tidigare mer självbiografiska bok, Änkans bok. Jag ser därför mycket fram emot Det förlorade landskapet.
I vår kommer också en ny roman från Nick Hornby. Jag tyckte hemskt mycket om hans bestseller Om en pojke, men sedan har jag inte läst speciellt mycket av honom. Kanske är det dags att ge honom en till chans? Hans nya bok heter Funny girl och utspelar sig i 60-talets England.
Men det helt klart mest spännande i vårens utgivning är en fortsättning på Kim Thúys fullkomligt makalöst komponerade roman Ru, som handlar om att fly. Uppföljaren heter Vi. Jag kan knappt sitta still när jag tänker på att den snart kommer ut. Jag längtar så efter att få sjunka in i Thúys koncentrerade och poetiska språk och ta del av hennes fascinerande livshistoria.
Trogna läsare bör känna till att jag är extremt förtjust i den amerikansk-nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies litteratur. Jag har önskat ett nobelpris till henne… Och en av förra årets absolut starkaste läsupplevelser för min del var faktiskt hennes helt lysande roman Americanah, som handlar om rasism.
Ni förstår kanske lyckan när jag inser att hon nu är aktuell med en helt ny bok på svenska: Alla borde vara feminister. Det är dessutom en bok som handlar om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat: feminism alltså. Jag är sjukt peppad på att läsa denna bok.
Jag gläds också något oerhört åt att Teskedsorden i samarbete med Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers Förlag ger Alla borde vara feminister till samtliga elever i årskurs 2 på gymnasiet. Det kommer också att delas ut en lärarhandledning för att underlätta diskussioner om jämställdhet och feminism. SÅ.SJUKT.BRA.
Boken går också att köpa i Teskedsordens gåvoshop. Då stödjer man också deras arbete för mångfald och tolerans. Jag har redan klickat hem ett ex.
Jag har en grej för guldiga framsidor. Här är tre aktuella böcker som glimrar lite extra.
Som vanligt syns inte det guldiga och glänsande på de här typen av bilder ( 🙁 ), men ändå. Här är alltså en specialupplaga av Hungerspelstrilogin, en ny bok med så kallade historietter (noveller) av Henry Bronett samt en bok om en kvinna som söker i sitt förflutna och får veta nya saker om sin mamma. Det är riktigt lockande framsidor för alla tre! Innehållet vet jag inte så mycket om, såklart, eftersom jag inte har läst någon av dem. Men jag är faktiskt lite sugen på att läsa Kaddish, som lär innehålla porträtt av människor som ”står ensamma med sin sorg, sin undran, och som enträget söker efter en identitet och ett sammanhang i sina liv” enligt baksidestexten.
Apropå glänsande inlägg så ville jag ta med Vitsvit, som förvisso inte är guldig, utan silvrig, men boken ser SÅ intetsägande ut på pressbilderna. Bildgoogla så får ni se en helt otroligt fin bok. Samma gäller Cigarett, Pool, Volt, där jag inte heller hittade någon vettig bild, men kolla bara hur fin den är hos Bokhora t.ex. Guldiga och glänsande framsidor alltså! Åh, vad jag gillar.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
