Nu har jag varit på mitt första besök på Umeås litteraturfestival, Littfest. Det var riktigt kul, så nästa gång ska jag försöka att gå på fler seminarier och så hoppas jag på att de har ett program fre-sön istället för tors-lör, så att det inte krockar med jobbet! Min bokcirkelkompis, Med näsan i en bok, har varit på alla tre dagar och har bloggat flitigt, så kolla gärna in där om du vill läsa mer om vad som hänt under Littfest.
Först var jag på Nanna Johanssons samtal med en förläggare på förlaget Galago. Det kändes som ett lite improviserat och nervöst samtal, men var ändå kul att höra Johansson berätta om hur hon började teckna serier. Därefter var det lite av en lucka i schemat, då jag och min bokcirkelkompis Nobelprisprojektet gick på ett samtal om novellen och kortprosan. Det var riktigt bra faktiskt! Novellen är ju verkligen en snackis på bloggar och sådant och man vill ju gärna tro att Munro har gjort att novellen fått ett uppsving. Även är det lätt att tänka att novellen passar så himla bra i det jäktiga samhället vi lever i. Under samtalet framgick det dock att novellens storhetstid kanske var på 40-talet, när författare kunde försörja sig genom att publicera noveller i diverse tidskrifter, och att den koncentrerade formen egentligen är för krävande för jäktad läsning. Jag tyckte att det var mycket tänkvärt som sades under samtalet! Jag är själv väldigt förtjust i novellen, som ni kanske vet.
De två sista seminarierna, för min del, blev två av de stora publikmagneterna för dagen: Kerstin Ekman och Nawal El Saadawi. El Saadawi fick stående ovationer för sitt inspirerande samtal om revolutionen. Hon är verkligen en karismatisk kvinna och hon har mycket i bagaget. Jag önskar bara att jag kunde tycka bättre om det hon skriver… 😉 Ekman är ju en annan rivig tant. Tyvärr var inte samtalspartnern den bästa, kan jag tycka. Ekman blev ständigt avbruten, påskyndad och bortledd från intressanta saker som hon försökte att prata om. Det var ändå en av dagens höjdpunkter! Jag älskar hur hon rakt på sak sa emot samtalspartnern mest hela tiden (”Nej, nej, så var det inte!”) när han försökte att tolka och knyta ihop hennes berättelser… Jag måste läsa klart Vargskinnettrilogin, för övrigt.. Det blev en hel del prat om den och Ekman läste också inledningen till Guds barmhärtighet.
För den som är nyfiken på de seminarier som varit under Littfesten så finns många av dem på Youtube.
Kommentera & diskutera gärna!