I En storm kom från paradiset berättar Johannes Anyuru om sin pappas, P kallad, långa väg från hemlandet Uganda till Sverige. När boken tar sin början är han fängslad i Zambia, där han fått jobb som besprutningspilot, men där han inte får stanna. Han har varit i Grekland och utbildat sig till stridspilot för att kunna strida i Ugandas flygvapen, men Idi Amin har tagit makten och P har flytt och kan heller inte återvända till sitt hemland. Det är en spännande berättelse om hur P försöker ta sig vidare och för mig var det också en ganska välbehövd liten historie- och geografilektion.
Men det som jag fastnar för mer än själva berättelsen är trots allt språket. Anyuru är även poet, och det kanske inte är en förklaring, men han skriver ju verkligen fantastiskt. Språket bara vindlar sig över sidorna med den ena mer förbluffande formuleringen efter den andra. Allt sitter perfekt.
Den är också fascinerande kort. Andra författare hade säkert fastnat i att beskriva alla händelser kronologiskt och uppehållit sig för länge kring fakta och andra redogörelser, men Anyuru kan konsten att skriva tight och att låta saker skymta mellan raderna. Det gör att boken ibland blir lite svår att ta sig igenom. Det är koncentrerat. Men bra!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: novellen har verkligen blivit ett riktigt inne-format. Novellix med sina ”Pixieböcker för vuxna” har ju funnits ett tag och jag har visserligen inte själv läst någon av deras böcker (fast jag har ett gäng hemma! :), men jag gillar verkligen det de gör. De tänker nytt kring hur man kan nå ut med böcker (e-boksprenumerationer, uppläsningar i Spotify…). Nya i novellbranschen är Bonne nouvelle, som puffade lite för sin tidning på min Facebooksida för ett tag sedan. Deras idé är att komma ut med en novellsamling i form av en tidning i pocketformat några gånger om år. Första numret har skräcktema och nästa kommer att handla om socialrealism.
På sommaren längtar jag extra mycket efter att lyssna på ljudböcker med Martina Haag, för det är så skön och rolig feel good att koppla av med. Nu har jag dock läst/lyssnat mig igenom det mesta hon har skrivit. Kanske får jag passa på att kolla på Nyhetsmorgon istället. I sommar gör nämligen Martina Haag inslag där hon kommer att resa genom Sverige och prata läsning med kändisar. 10 söndagar finns att se fram emot.
Nanna Johansson, som för mig mest är känd för sina serier, skriver också noveller. Det här är hennes debut. Jag älskar Nanna Johanssons samhällssatiriska och feministiska serier och blev nyfiken så fort jag fick höra att hon nu också är aktuell med en novell. Hur skulle det funka utan bilder och roliga bildmontage? Bra!, visade det sig.
I Det är nog dags nu är en ung tjej på besök hos ett par nyblivna föräldrar. Pappan har hon haft känslor för sedan länge och i en förhoppning om att det skulle bli något mellan dem flyttade hon till och med till Malmö för hans skull. Men det blev aldrig något. Efter 14 sms om ensamhet och längtan kom bara ett taktlöst svar där han lyriskt berättade att han har träffat tjejen som kanske är tjejen i hans liv. Och det var inte novellens huvudperson han menade.
Johansson lyckas i detalj ringa in den lite tryckta stämningen som uppstår när man inte längre har något att tala om, när skämten faller platt och när någon som tidigare var en nära vän plötsligt befinner sig på ett annat plan. Det i sig är kanske mer obarmhärtigt än att det också finns olycklig kärlek inblandad. När någon i bekantskapskretsen skaffar barn är det inte säkert att det längre går att umgås. För den som blir förälder är det som att träda in i en värld, där den kompis som befinner sig i en annan fas i livet, kanske inte passar in eller känner sig hemma.
Jag tycker Nanna Johansson verkligen har lyckats beskriva de här sakerna på ett träffsäkert och intressant sätt. Novellen är välskriven, tankeväckande och det saknas inte humor. Mycket bra novell! Läs!
Island har haft nationaldag! Det uppmärksammas i Tematrio, som lämpligt nog har tema Island: ”Berätta om tre bra isländska romaner eller andra texter eller om tre du skulle ha lust att läsa”. Det är ju ett ganska öppet tema, vilket är tacksamt, för jag har då inte läst många islänningar (läs: ingen).
Trots detta blir det här ett tema att hoppa över, för jag vet inte ens någon isländsk författare som jag är intresserad av att läsa! 😮 Pinsamt! Men jag gör verkligen inte det… Det finns någon deckarförfattare som är islänning, men jag minns inte ens namnet. Det finns också någon Nobelpristagare och en och annan klassiker, men det känns lite för tungt för att jag ska vara verkligt intresserad. Kanske ni kan ge mig något tips på något läsvärt från Island?
Jag tror nog att det finns intressanta författare på Island, men ärligt talat är det ju inte så mycket som översätts från våra nordiska grannar. Eller är det bara jag..? Jag har svårt att räkna upp några aktiva nordiska författare som brukar översättas till svenska, men det är väl t.ex. Anne B. Ragde (Norge), Sofi Oksanen (Finland) och nu för tiden, Merethe Lindstrøm (Norge)… Trots att de nordiska länderna har en kultur som ligger så nära vår så verkar det som att t.ex. amerikansk litteratur anses vara mer relevant. Jag fattar inte riktigt varför det ska vara så. (Obs: jag är inte sverigedemokrat).
Vi har träffats med jobbets bokklubb såhär innan semestertiderna. Jag föreslog två böcker som redan står i min hylla och som kanske passar extra bra att läsa just nu (åtminstone den ena av dem :p): Sommarboken och Berättelsen om Pi. Vi brukar rösta bland bokförslagen och välja ut några titlar, men det är aldrig något direkt krav att läsa och diskutera böckerna sedan, vilket är synd på sitt sätt, men jag är ju med i en ”riktig” bokcirkel också, så det gör inte så mycket. 😉 Hur som helst är jobbets bokklubb ett bra forum för att få lite boktips och att ta chansen att läsa sådant jag kanske inte skulle ha valt själv bara sådär. Jag brukar faktiskt se till att läsa det vi har pratat om. Den här gången blir det En man som heter Ove (som jag trodde att vi hade valt förra gången? Och som jag snart har läst ut…), Sommarboken och Livet efter dig av Jojo Moyes.
Viktigast med jobbets bokklubb är annars sushin. Den här gången åt jag sushi med fisk och skaldjur, vilket jag inte brukar, men jag insåg här om veckan att det som jag trott är omelett egentligen är friterad tofu som inte precis är glutenfritt (knasigt, jag vet, men tofu för mig är små tärningar snarare än en tunn, tunn ”pannkaka”), så jag kände mig tvungen att tänka om och beställa något annat än vego-lådan. Hehehe. Och ja, man kan ju byta ut just den tofu-biten, men det blir så krångligt att göra specialbeställningar när man är en hel grupp som gör take away-beställning, så det kändes enklare att helt enkelt beställa en vanlig 9-bitarsblandning. Att äta räkor kan jag liksom inte stå för egentligen, men med celiaki är det inte alltid lätt att göra miljövänliga (eller hälsosamma) val. :p Så det kan gå! Undrar vad mer gluten jag får i mig till vardags utan att förstå det? Hur ska man veta? Celiaki är en knepig sjukdom, för de flesta har inga symptom och ändå räcker det med mängder i stil med 1/3 kryddmått vetemjöl för att man ska få skador som tar lång tid att läka ut eller aldrig läker ut. Det krävs att man är oerhört strikt och gör stora uppoffringar, samtidigt som man liksom aldrig får ut något konkret av det och heller aldrig lider något obehag de gånger man omedvetet gör fel.
Nu är nomineringarna klara till Stora ljudbokspriset. Däribland finns många av de senaste årens stora snackisar, som Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar del 1: Kärleken, Sofi Oksanens När duvorna försvann, Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder, Augustprisvinnaren Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Nominerade är också Little Bee av Chris Cleave, Fallvatten av Mikael Niemi och den för mig helt okända Krimineller av Aino Trosell.
Jag har inte läst någon av böckerna (men tänkt läsa de flesta av dem…) och än mindre lyssnat på dem som ljudbok. Personligen har jag alltså inga direkta favoriter som jag hejar på. Får se vem som vinner helt enkelt! Som vanligt delas priset ut under Bokmässan och som vanligt läggs stor vikt på uppläsaren och uppläsarens förmåga att förmedla upplevelsen. Flera av årets nomineringar är författaruppläsningar. Undrar hur det påverkar? Säkert inte så mycket som man kan tro.. Personligen älskar jag t.ex. Bodil Malmstens böcker, men tycker inte att hennes röst passar hennes mjuka och melodiska språk. 😮 Knasigt! Många gånger blir det nog som bäst ifall en duktig skådespelare läser upp. Själv är jag särskilt svag för Morgan Alling som uppläsare, men han hör inte till årets nominerade.
Jag läste i DN att Mats Strandberg redan har en plan för vad han ska skriva när Engelsforstrilogin, som han skriver tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, är slutförd. Då blir det nämligen dags för skräck för vuxna. Kontrakt finns tydligen redan och utgivningen planeras till 2015. Jag har faktiskt inte läst någon av Mats Strandbergs böcker som han skrivit innan Engelsforstrilogin. Har du?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I En storm kom från paradiset berättar Johannes Anyuru om sin pappas, P kallad, långa väg från hemlandet Uganda till Sverige. När boken tar sin början är han fängslad i Zambia, där han fått jobb som besprutningspilot, men där han inte får stanna. Han har varit i Grekland och utbildat sig till stridspilot för att kunna strida i Ugandas flygvapen, men Idi Amin har tagit makten och P har flytt och kan heller inte återvända till sitt hemland. Det är en spännande berättelse om hur P försöker ta sig vidare och för mig var det också en ganska välbehövd liten historie- och geografilektion.
Nanna Johansson
Island har haft nationaldag! Det uppmärksammas i 
