Den här veckan har börjat med en konferens i Uppsala, vilket ungefär är mina gamla hemtrakter. Tanken var att åka hit på söndagen, men när en tjänsteresa till Frankrike dök upp lite smått hastigt och lustigt så blev det plötsligt ganska lämpligt att mellanlanda hos mina föräldrar utanför Uppsala hela helgen. Av en ren slump upptäckte jag att en av mina nära barndomsvänner, som bor i Stockholm normalt sett, också var i trakten. Och han upplyste mig om att det var dags för litteraturfestival i vår gamla hembygd och föreslog att vi skulle gå. Jag hade verkligen noll koll på att festivalen var just nu. Som av en slump visade det sig att en av talarna var Therese Söderlind, aktuell med Vägen mot Bålberget, som jag av en händelse läser för tillfället.
Så blev min helg, som jag först var lite missnöjd över att inte kunna spendera hemma i Umeå, inte så rackarns tokig ändå. Söderlinds seminarium var hemskt intressant och hon talade engagerat om hur berättelsen kom till henne. Jag vill bara läsa, läsa, läsa. Men det har jag inte tid med..
Lämna gärna en kommentar! 🙂