Skymningens barfotabarn är den femtonde (!) boken i Anna Janssons serie om polisen Maria Wern, men det är faktiskt den första jag läser. Naturligtvis är det grejer jag inte riktigt hänger med på när det gäller relationer och karaktärer som väl har hängt med ett tag, men berättelsen som sådan är väldigt enkel och lätt att följa, så det är inget problem i sig att hoppa rakt in i serien. Däremot känns det att det är en del i en serie på så sätt att boken känns ganska kort. Jag misstänker att en författare som inte valt att portionera ut sin berättelse i 15+ böcker kanske hade lagt mer omsorg i sina personporträtt och lagt mer krut på texten över huvud taget.
Nåja. Det är en mycket lättläst deckare och den fyller sin funktion som underhållning. Handlingen kretsar kring mordet på en 90-årig man och en ung flickas försvinnande från ett kollo. Samtidigt planerar Maria Wern och hennes blivande man sitt bröllop. Familjehemligheter blir lite av ett tema för boken, som också hinner flika in en del mörk historia från Andra världskriget.
Jag valde att lyssna på boken i ljudboksversion och tyckte väldigt mycket om uppläsningen av Marie Richardson.
Boken är utgiven av Norstedts och finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Deckarhuset, Lottens bokblogg och Läsa & lyssna.
Kommentera & diskutera gärna!