I dagens nostalgitorsdag tittar jag tillbaka till en bok som jag recenserade för typ 15 år sedan, nämligen Drömmen om en ponny. Det var dock inte första gången jag läste boken, för liksom som så ofta i den åldern så lästes varje bok om och om igen. Det fina med just Drömmen om en ponny är och var att den inte handlar om någon direkt drömponny, utan en ganska besvärlig och envis rackare. Boken är en skön motvikt till mycket annat i genren, som handlar om diverse topphästar och hittehästar och annat som förmodligen står långt ifrån verklighetens upplevelser för medelhästtjejen…
Här hittar du inlägget från 2000.
Kommentera & diskutera gärna!