Ocenanen vid vägens slut - Neil GaimanÅh, vad jag har svårt för att skriva om den här boken! Den är inte precis tjock, men det är ändå svårt att redogöra för handlingen. Handlingen kretsar kring minnesbilder som en vuxen man har av skrämmande händelser som hände när han var sju år. Hans kattunge blir överkörd, en man hittas mördad, hans pappa inleder en relation med den obehaglige barnskötaren och utsätter pojken för misshandel. Sedan händer det övernaturliga händelser också. Ett maskhål (bokstavligt talat) uppstår i pojkens fot och en ondska, som måste förgöras, dyker upp. Hans vän, Lettie, och hennes mor och mormor blir de som kan ge lite trygghet och slåss mot ondskan.

Det är en spännande och välskriven berättelse, som trots sitt ringa sidantal verkligen lyckas måla upp karaktärerna och fånga stämningarna. Samtidigt läser jag med en känsla av att boken kräver en hel del. Trots att den i Sverige hittas bland barn- och ungdomsböckerna så känns det som en bok som man måste fundera en del över. Och jag orkar inte riktigt det (obs: inte på grund av dålig bok, utan på grund av mycket annat att tänka på). Jag orkar inte grotta ner mig, men inser att Gaiman skriver om förvanskade barndomsminnen, minnesbilder som sjuåringen inte förstod, och som egentligen betyder något. Det är fint och intressant, men gick mig lite över huvudet. Oavsett är det en bra bok med många lager.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Med näsan i en bok, Bokhora och Sydsvenskan.

Publicerat av Bokblomma

Läser böcker och bloggar om dem!

Delta i diskussionen

5 kommentarer

  1. SV. Har läst alla böcker av Camilla Läckberg, vissa är bättre än andra. Lejontämjaren kändes aningen seg till att börja med, men jag tycker att den tar sig!

  2. Jag har svårt att förstå varför Oceanen… hamnar under barn-/ungdomsböcker, inte för att det egentligen spelar någon roll utan just för att den handlar så mycket om förträngda barndomsminnen och att se sin barndom ur en annan synvinkel. Den har en mycket vuxen vinkel med andra ord. Ändå tror jag att även barn har behållning av den, på en helt annan nivå. Gaiman är fantastiskt skicklig på att få ihop en så djup och välskriven historia på så få sidor. Jag föll pladask även för denna!

    1. Jag håller verkligen med dig! Jag tycker att det var en ganska “avancerad” bok för mig som vuxen.. I min situation just nu, när jag inte riktigt har ork att analysera saker, så var det som sagt en hel del som flög över huvudet, till och med. Ett barn som läser det här måste verkligen läsa en annan berättelse än vad vuxna gör.. Och det är ju intressant, på sitt sätt. Jag hade gärna bokcirklat den här boken. Den bjuder verkligen till diskussioner och analyser. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.