Få författare i Sverige är så omhuldade som Karl Ove Knausgård. Kulturtanter i alla åldrar och av alla kön älskar denne man. Han har till och med själv skämtat om att han skulle kunna skriva om att skita och folk skulle läsa det (sedan skrev han en text om just det). Själv läste jag tidigare i år den första delen i hans mastodontverk Min kamp. Den värsta uppståndelsen kring denne man och kring Min kamp hade vid det laget ebbat ut för länge sedan och det var svårt för mig att riktigt ryckas med. Visst, Min kamp är bra och välskriven, men jag känner inte att jag orkar läsa flera tusen sidor till (hela Min kamp är på över 4000 sidor).

När jag såg att Knausgård i höst är aktuell med en ny roman på svenska, Om vintern, så triggade det faktiskt inte igång något större sug. 😉 Men sedan såg jag att den inte bara innehåller texter av Knausgård – den innehåller också illustrationer av Lars Lerin. Jag älskar Lerins akvareller! Helst ska man naturligtvis betrakta konst i allmänhet på plats, men i brist på Lerinutställningar i den närmsta närheten så kan jag varmt rekommendera hans böcker, t.ex. Naturlära eller Axels tid.

Om vintern av Karl Ove Knausgård med bilder av Lars Lerin
Om vintern av Karl Ove Knausgård med bilder av Lars Lerin

Och Om vintern? Ja, den känns faktiskt riktigt lockande nu! Det blir kanske ett bibliotekslån så småningom. 😉

Publicerat av Bokblomma

Läser böcker och bloggar om dem!

Delta i diskussionen

8 kommentarer

  1. Jag läste också första boken i Min kamp och det räckte mer än väl. Inget, inte ens Lerins vackra målningar, kan få mig att vilja läsa Knausgård igen. Hans storhet är ett mysterium för mig.

    1. Jag tyckte iofs om Min kamp, men jag håller med: det är rätt obegripligt hur Knausgård kan vara beundrad. 😮 Men, men.. Jag kommer nog att läsa Om vintern. Förr eller senare. I värsta fall får jag väl enbart titta på bilderna. 😉

  2. Jag läste nyligen första delen i den serie “Om vintern” tillhör, “Om hösten”, och nja. Om du inte är totalsåld på Knausgård sen tidigare så är det ingen rekommendation. Hans ansats att beskriva världen är väl fin, men vardagsfilosoferandet blir stundtals löjligt när han skriver under rubriker som tuggummi, grodor, huggormar.. Det är snarare som att han försöker med alla medel visa att ingen redaktör biter på honom. Man behöver vara rätt inbiten Knausgårdian för att gilla det (som undertecknad).
    Fortsätt mycket hellre Min kamp 2 (kanske den bästa av kamperna).

    1. Jag är väldigt sugen på “Om hösten”, men den verkar inte ha kommit till mitt bibliotek än…går in och kollar några gånger om dagen. Har inte så stora förhoppningar att den ska vara lika bra som kamperna, men är väldigt pepp på mer Knausgård.

      För övrigt håller jag med dig om att den andra kampen tillhör de bästa, i konkurrens med den första och den femte.

      1. Den har recensionsdatum 26/9 såg jag, så den kanske inte riktigt har kommit ut! Men det är ju på sätt och vis bra, för om du är på hugget kanske du kan komma först i kön. Den lär ju bli köad.. 🙂

    2. Ah, tack för varningen. Eller vad man ska säga. 😀
      Knausgård har en stor läsekrets.. Det är fascinerande att han kan skriva om så smala saker och ändå nå ut!
      Men ja, jag gör nog bäst i att fortsätta lite med Min kamp och se om det lossnar. En till chans kan han vara värd. 😉 Låter bra att Min kamp 2 är riktigt läsvärd. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.