Fantomsmärtor utspelar sig under tio uppslitande dagar i Albas liv. Hon har precis fått reda på att det barn hon väntar har Downs syndrom och nu frågar hon sig om hon ska behålla det. Den svåra frågan river upp gamla sår från uppväxten och minnen från tonårens somrar, som spenderades med två nära vänner med familjer i ett hyrt hus i Italien. Somrarna tillsammans fick ett abrupt slut när Albas mamma försvinner en sommar och återfinns död. Det är uppenbart att det rör sig om ett självmord. Smärtan efter den händelsen och alla funderingar kring mammans stora svek kommer så åter till Alba.
Det är en fin och stillsam liten bok, som lyfter fram svåra frågor om familjelivet. Jag tycker riktigt bra om den! Jag älskar sådana här böcker som inte krånglar till språket, men som ändå lyckas uttrycka mycket och väcka många tankar.
Kommentera & diskutera gärna!