Hercule Barfuss är en dövstum och svårt vanställd dvärg som växer upp på en tysk bordell i början av 1800-talet. Hans missbildade kropp får de flesta människor att bli rädda, men Barfuss har något vackert: en otroligt stark kärlek till en flicka som föddes under samma natt och på samma bordell som Barfuss själv.
Flickan heter Henriette och hon och Hercule har ett speciellt förhållande. De kan inte kommunicera genom talet, men Hercule har fått gåvan att kunna läsa andras tankar och han kan använda sin gåva för att kommunicera med henne.
Så sker det saker som får Hercule och Henriette att skiljas från varandra och ingen av de har en aning om var den andre är någonstans. Hercule råkar ut för många riktigt otrevliga saker, men driven av sin kärlek försöker Hercule ta sig fram genom allt elände för att återse sin älskade.
Det här är en fin saga om en kärlek som är så stark att den kan driva den förälskade till att göra nästan vad som helst. På ett sätt har jag lite svårt för böcker som inte är 100% realistiska och på så sätt lätta att ta till sig, men när det gäller Den vidunderliga kärlekens historia är den så fin att jag inte bryr mig om ifall tankeläsning och vidunderlig kärlek är lite för abstrakt för min smak.
Kommentera & diskutera gärna!