Bokens berättare är 107 år gammal när han åter plockar fram och börjar slutföra den tidningsnotis, som han påbörjade över femtio år tidigare. Notisen är en förbluffande historia om en tysk man som kommer till Avabäck i Västerbotten i slutet av 40-talet. Den handlar också om en skollärare som är immun mot lungsoten och jakten efter den mest fantastiska pölsan.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här boken. Språket är enkelt och nästan lite barnsligt och historian är en varm och underhållande berättelse om några människors liv i en bygd som är märkt av ”tuberklernas” framfart. Jag skulle kanske kunna säga att det är en trevlig och lite ”lagom” bok. Den är stillsam och skön, men bjuder faktiskt på en del överraskningar. Bra!


Kommentarer

3 svar till ”Pölsan”

  1. […] riktigt igen, även om det är väldigt uppenbara Osslund även på dem. En Osslund pryder även Pölsan av Torgny Lindgren. Där det ett utstnitt ur Höstafton, Nordingrå som finns på […]

  2. […] vad har då Torgny Lindgren betytt för mig? Ja, det började bra genom att jag läste Pölsan, som inte liknande någonting annat jag hade läst. Jag var inte så gammal när jag läste den, […]

  3. […] skrivande västerbottningar är ju annars Torgny Lindgren, som jag tycker är hemskt ojämn (Pölsan kan jag rekommendera! Hummelhonung är typ det absolut värsta jag läst.. ;)) och P.O. Enquist […]

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.