Häng city, av Mikael Yvesand, utspelar sig i Luleå sommaren 1999. Bokens huvudperson har precis gått ut årskurs sex och nu väntar ett sommarlov i (vad som framstår som) total avsaknad av vuxna. Tillsammans med vännerna Davve och Jocke skejtar och cyklar han runt i staden, där det ur barnens perspektiv inte verkar hända någonting över huvud taget. Allt är ren tristess, som de motar bort med snatteri, byggandet av ”Häng city” – en dunge där fördriver tiden med att dricka Pepsi och röka. I verkligheten händer fruktansvärda saker i Luleå – ett våldsbrott av grovt slag. En kort stund kommer de av sig i sina förehavanden, skakade av det som skett, men sedan tuffar allt på som vanligt igen: dagar som fylls av småstölder för att få ihop byggmaterial till ”Häng city” eller som rinner iväg framför TV:n.

Här finns två parallella handlingar: berättelsen om pojkarnas som driver runt i sommar-Luleå och berättelsen om den mordutredning som pågår i staden. Den sistnämnda berättelsen är helt sekundär och lämnas i mångt och mycket därhän, på samma sätt som pojkarna snabbt går vidare med sina liv. De lever i nuet och den här sommaren finns gott om tid att spendera med varandra och bolla interna skämt mellan varandra. Det är en tid när det fortfarande går att – ja, faktiskt – bygga koja. De inser själva att de emellanåt har rent pinsamma och barnsliga tankar och handlingar. Barn är vad de är. Samtidigt börjar tonåren närma sig och så smått gläntas på dörren till andra intressen, andra prioriteringar. Kanske ser de själva att den här sommaren kan vara den sista när de fortfarande kan skejta omkring i Luleå och vara i ett eget litet universum med platser som ”Häng city”.

Yvesand är skicklig på att fånga tolvårsåldern. När jag läser ”Häng city” kastas jag tillbaka till 1999, när jag själv var precis lika gammal som bokens huvudperson. Plötsligt minns jag hur det kunde vara, när man var barn, och var på väg att börja högstadiet. Jag minns också 1999: musik, glassar, godis, nudlar, PC-tidningar med medföljande CD-ROM-skivor med demoversioner av antivirusprogram. Och tusen andra saker. Självklart känner jag inte igen mig i allt: att huvudpersonen i ”Häng city” glider omkring helt utan någon vuxen i närheten och att bokens tio- och tolvåringar röker något kopiöst, är lite svårt för mig att relatera till eller ens riktigt köpa (men jag tvivlar inte på att det fanns barn som år 1999 hade det ungefär såhär). Men med det sagt: det här är en otrolig tidskapsel och en väldigt precis skildring av att vara tolv.

Det allra bästa med boken är dock humorn och språket. Boken berättas från den tolvåriga huvudpersonen och det görs med en otrolig finess. Sällan har en bok fått mig att le på samma sätt som ”Häng city”. Även i de mest tragiska scenerna fångar Yvesand någonting roligt. Det här är en bok där det går att bläddra upp en slumpvist vald sida och hitta något som får en att fnissa inombords. Här finns så mycket dumheter, förpubertala funderingar och tragikomik att det inte går annat än att dras med.

Mikael Yvesand

Mikael Yvesand är en svensk författare. Han debuterade med Häng city, för vilken han belönades med Borås tidnings debutantpris 2023.