En god människa

En god människa - Nick HornbyKan man vara för god? Ja, uppenbarligen, för den här boken handlar om en familj som splittras när pappan blir personlighetsförändrad och plötsligt går från att ha skrivit krönikan ”Argast i Holloway” till att försöka rädda världen.

Enda anledningen till att den här boken inte får det absoluta bottenbetyg, som boken på många sätt egentligen är värd, är att den faktiskt innehåller ett och annat som är rätt klyftigt sagt och att språket är bra.

I övrigt tycker jag att den här boken är minst sagt kass. Den känns inte ett dugg trovärdig och under läsandets gång fick jag flera gånger stanna upp och fundera över vad författaren egentligen vill säga. Vill han häckla alla som faktiskt försöker göra någonting åt allt elände i världen? Vill han visa hur motsägelsefulla människor är och visa hur blinda de kan bli för sina egna liv när de koncentrerar sig på andras problem? Är det en bok om hur det är att bli medelålders och fundera på om äktenskapet man har levt i de senaste decennierna verkligen är värt att kämpa för? Eller är det här helt enkelt en trist och poänglös bok, som totalt saknar trovärdighet?

Ja, inte vet jag, men faktumen att den lilla tjejen i familjen beter sig och pratar på ett sätt som jag har svårt att tro att ett barn i den åldern gör, att anledningen till att pappan blir personlighetsförändrad är helt osannolik och att ingen av föräldrarna försöker förbättra situationen, som alldeles uppenbart inte är bra för barnen, talar mot det sistnämnda. Det känns som om Hornby med den här boken gör ett tappert försök att förmedla någonting kul, men bara gör ett rejält magplask. Som sagt var finns det dock en del saker i den här boken som räddar den från att vara totalt värdelös, men jag är ändå väldigt besviken. Jag tyckte mycket om Om en pojke och trodde att Hornby kunde skriva roligare och bättre böcker än såhär.


Kommentarer

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.