Inte bara kompisar

Inte bara kompisar - Rosie RushtonDen här boken passar ganska bra in i min speciella kategori för töntiga ungdomsböcker. Egentligen är det inget fel på själva berättelsen. Boken handlar om fem ungdomar och tanken är såklart att man ska kunna identifiera sig med någon av dem. Här finns både de populära och de ensamma representerade och det finns både rika och fattiga. Vad alla skulle kunna sägas ha gemensamt är att de är osäkra och lite rädda. Boken handlar om hur de här olika människorna hittar varandra och börjar att lära känna varandra.

Trist med boken är bland annat att den är för kort för att man ska kunna känna sig speciellt engagerad i de olika huvudpersonernas öden. Mest störande är dock den lite löjliga och präktiga tonen som finns boken igenom. Personerna i boken är i 15-16-årsåldern och kan låta såhär osannolikt fånigt i dialoger:

”- Säg mig en sak gumman. Du och den där Jack…
– Ja?
– Ni har väl inte… Jag menar…
– Mamma hur kan du bara tro någonting sådant?”

Personerna i boken skildras helt enkelt inte särskilt trovärdigt. Det enda de gör är att gå omkring och vara osannolikt trevliga och snälla mot sina föräldrar och mot alla andra. Jag kan inte riktigt smälta att det är så platt och tråkigt, men det här är ändå en bra mycket bättre och dessutom lättläst ungdomsbok än många andra. Tack för att vi åtminstone befrias från kärleksdravel i den här boken!