Månad: mars 2019

  • Böcker i april 2019 och inte mycket tid för läsning

    Böcker i april 2019 och inte mycket tid för läsning

    Det känns närmast ironiskt att jag för cirka en månad sedan skrev att jag såg fram emot en vilsam månad efter en tid med väldigt mycket att göra. Det blev snarare tvärtom. På jobbet har jag väldigt mycket att stå i och hemma har jag också en hel del att göra, inte minst för att jag läser en programmeringskurs på distans. Det är ju kul med studier, naturligtvis, annars hade jag inte sökt kursen, men även om den här kursen inte är så tung eller svår så kräver den ju ändå tid. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt under mars månad på att lösa den tredje inlämningsuppgiften av fyra. Bland annat spenderade jag i princip en hel tågresa tur och retur till Östersund med att greja med den här inlämningsuppgiften. Det var nästan så att jag blev paff när tåget var framme. Jag hade behövt sitta 5 h till. Hehehe.

    I Östersund har jag för övrigt aldrig varit förut, men jag blev verkligen förtjust och känner helt klart att det är en stad jag gärna återvänder till, kanske när det är lite mer sommar & sol. Den här gången åkte jag till Östersund för att gå på bröllop. Festen hölls på Frösön, där vi också bodde på hotell. Åh, vad vackert det är på Frösön! Jag älskar utsikt och fina vyer och det har man ju verkligen därifrån. När man har vuxit upp i Uppland och levt hela sitt vuxna liv i Umeå, som ju är platt som en pannkaka, så känns det förbluffande när det är kuperat och lite mer liv i landskapet. Och allt vatten… (som ju naturligtvis var fruset den här gången). Ja, vackert! Och bröllopet ska vi inte tala om. <3 Så, så fint!

    Annars har helgerna runnit iväg med Melodifestivalen, Tallest man on earth-konsert, Littfest (<3) och andra grejer. Det jag verkligen inte har ägnat mycket tid åt är läsning. Några böcker har jag läst ut, men det var nog mest för att de varit påbörjade sedan längre.

    Kanske får april bli en månad när jag prioriterar upp läsningen lite! Ja, jag tror att det kan bli något, faktiskt. Snart kommer ju också påsken, med efterlängtad ledighet för mig. Då ska jag nog minsann läsa Musan, som jag fick i födelsedagspresent och inte har hunnit börja på ännu.

    Födelsedagspresenter: Musan, Mitt hjärta går på och Eat good
    Mina födelsedagsböcker! 🙂 Från januari. 😉

    April är annars en månad då förlagen brukar vara alldeles särskilt ivriga på att mata ut intressanta böcker inför sommarsäsongen. Själv har jag ju en del ”hyllvärmare” att beta av, men om vi glömmer det för en stund så kan jag ju tipsa om att april bland annat bjuder på följande nyheter:

    Folk med ångest av Fredrik Backman
    Folk med ångest av Fredrik Backman
    • Fredrik Backman kommer ut med det som beskrivs som en ”bråkig bok”: Folk med ångest. Den här gången har han skrivit en komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning. Jag tror nog att vi kan vänta oss att hans kommande bok befolkas av precis den sköna blandning med mångbottnade människor som vi har vant oss vid i hans böcker, men att det är snäppet knasigare än vanligt. Jag ser fram emot att läsa! Jag älskar knäppa humor-deckare och kan behöva lite feelgood.
    • DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen är aktuell med reportageboken Amerikaner, som kommer ut nu i april. Jag kan på sätt och vis känna mig lite less över USA, Trump och utvecklingen generellt i världen, men det här boken känns ändå lockande. Jag brukar gilla det af Kleen berättar om i DN och i den kommande boken kommer det bland annat finnas intervjuer med intressanta personer som Chelsea Manning och Steve Bannon.
    • I april kommer också en ny bok av Jonas Karlsson. Jag vill gärna lyssna på den ifall den också ges ut som ljudbok, för det är något speciellt att lyssna på hans böcker i författaruppläsning. Jag är särskilt förtjust i God jul, som handlar om ett kommunkontor och försök att skapa lite julstämning… Den nya, Regnmannen, beskrivs som ”en trädgårdsberättelse” och handlar om en änkeman som påtar runt i sin rosenträdgård när han plötsligt hittar en rostig kran med oväntade egenskaper.
    • Jag har tänkt mer än en gång att jag måste läsa något av Amanda Svensson. Jag har till och med Välkommen till den här världen hemma, men har inte läst den (än). I april infaller i alla fall recensionsdatumet för henne senaste: Ett system så magnifikt att det bländar (ska man vara petig kom den ut redan i mars). Det är en familjeberättelse om tre syskon som försöker att nå varandra i en splittrad värld, som förlaget beskriver det. Jag blev ruskigt sugen på att läsa boken efter Littfest, när Amanda Svensson diskuterade den här boken i ett samtal med Jonas Hassen Khemiri.
    • Nanna Johansson är en av mina favoritserietecknare och jag brukade också lyssna på henne i den numera insomnade podden Lilla drevet (saknar!). Hon är vass och rolig och självklart ser jag fram emot hennes kommande album, Jag kommer med stryk, som kommer ut i april. Enligt förlaget kommer den innehålla en hel del ouppfostrade tanter, självgoda män, Stockholmsbeundrande lantisar och käcka motivationsdjur…
    • För några år sedan läste jag (och såg filmatiseringen av) Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. Det är en speciell och lekfull bok, illustrerad med märkliga vintage-foton, som liksom får nytt liv i berättelsen. Jag visste inte att det har kommit en fortsättning, som nu är uppe på del 4, men det kanske är läge att fortsätta läsningen. Del 4, Dagarnas karta, kommer i april.
    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

    Vad läser du i april?

  • Jag har blivit med ljudboksapp igen! Och den här gången med bättre koll än någonsin

    Jag har blivit med ljudboksapp igen! Och den här gången med bättre koll än någonsin

    I samarbete med Nextory.

    Det är inte så många veckor sedan jag bloggade om mina erfarenheter av att lyssna på ljudböcker genom bibliotekets app. Därför känns det kanske lite ironiskt att jag redan har gått tillbaka till att lyssna genom en betal-app. Men det slumpade sig faktiskt så att Nextory hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av att testa deras nya funktion: läsdagboken. Självklart ville jag testa!

    Nextory är alltså en app där du kan läsa e-böcker och lyssna på ljudböcker. Det är en trevlig och lättanvänd app med ett stort utbud. Precis som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om bibliotekets ljudboksapp, Biblio, så är utbudet ganska dåligt hos biblioteket. Det jag verkligen saknade i Biblio var att kunna klicka runt bland de senaste böckerna. Nu, när jag har bytt till Nextory, kan jag alltså åter klicka ned senaste bokcirkelboken och det mesta andra jag kan tänkas vilja ha. Minns ni att jag peppade för Tom Malmquists senaste? Jepp, den finns redan i appen. Den måste ha kommit ut ungefär samma dag som boken släpptes.

    Nextorys nyhet är dock inte utbudet utan läsdagboken (som såklart inte heller finns hos Biblio, och vad jag vet finns den inte hos någon konkurrent heller). Läsdagboken är precis vad det låter som: en funktion med vilken du kan hålla koll på hur mycket du har läst/lyssnat på och vilka böcker du har läst. Här samlas alla utlästa böcker och det finns små bubblor som talar om hur många lästimmar du har haft i år och hur mycket du läser i snitt per dag. En graf visar hur boktiden utvecklar sig över tid. Så småningom kommer det att tillkomma topplistor och mer statistik.

    Läsdagboken i Nextory
    Läsdagboken i Nextory

    Mina trogna läsare känner kanske till att jag är mycket förtjust i att hålla koll på min läsning och att föra statistik. Jag brukar knåpa ihop blogginlägg med staplar och diagram flera gånger per år. Jag är också den typen av person som har en digital träningsdagbok (sedan jag köpte min senaste pulsklocka, som jag även har till vardags, har den spårat ur till en plats där mitt stegantal och min puls och allt möjligt lagras). Självklart är läsdagboken en funktion för mig. Jag tycker att det är roligt att föra statistik över saker. För en del är en läsdagbok säkerligen en onödig funktion och en och annan tycker kanske att det känns stressigt att få det svart på vitt hur många minuter man har ägnat åt läsning, men jag misstänker att de flesta är ungefär som jag och tycker att det här är en kul grej. Det är inte så ofta jag får ihop långa sjok med läsning, men jag inser nu att jag läser mer än vad jag tror. Många bäckar små..!

    Kanske är det inte för läsdagboken som man skaffar Nextory, men det är en rolig detalj och något som sticker ut från konkurrenterna. Jag har testat både BookBeat och Storytel och tycker ärligt talat att alla tjänster är rätt lika vad gäller användarvänlighet och utbud, så det är välkommet och roligt med något som är lite annorlunda. Förhoppningsvis blir läsdagboken någonting som utökas i framtiden. Det är egentligen konstigt att ingen har dragit mer nytta av statistiken tidigare. Jag menar, de flesta streamingtjänster för musik och film är ju duktiga på att använda användardata för att skapa personliga spellistor, leta fram intressant material och presentera statistik för sina användare, så nu är det väl dags för bok-apparna att ta efter.

    För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om funktioner som jag saknar i ljudboksappar. Jag var faktiskt inne och nosade på det här i mitt gamla inlägg; jag efterfrågade faktiskt fler sociala funktioner och det var lite av grejer åt det här hållet som jag tänkte mig. Nu börjar det komma mer sådant. Roligt!

    Vill du också testa Nextory så kan du registrera dig hos Nextory.se. Om du inte har varit kund hos dem tidigare kan du prova gratis i 14 dagar.

  • Orlando

    Orlando

    Orlando av Virginia Woolf är en fascinerande bok om en ung man som lever i hundratals år – och med tiden blir till kvinna (med samma personlighet). En tankeväckande bok! Betyg: 3 ekar av 5.

    Orlando av Virigina Woolf är förmodligen en bok som går att läsa många gånger och tolka på många olika sätt. Det känns som en bok med stoff för avhandlingar och också som en bok som riskerar att flyga över huvudet på oss ”vanliga läsare”. Med det sagt så måste jag säga att jag tyckte att den var väldigt tänkvärd och fängslande och jag tycker inte att någon behöver känna sig avskräckt från att läsa, även om man inte känner sig sugen på att försöka tolka alla lager.

    I huvudrollen finns en ung adelsman, Orlando, som när boken tar sin början har en kärleksaffär med Elizabeh I (1533 – 1603). Han fortsätter att vara ung, men tiden går, århundradena går. Han hinner med ett förhållande med en rysk prinsessa och en tid som ambassadör i Turkiet innan han plötsligt vaknar upp och är precis samma person, men förvandlad till kvinna. Livet fortsätter. Hon lever tillsammans med romer, umgås i intellektuella kretsar i London, inleder ett förhållande med en sjökapten. Och hela tiden, som man och som kvinna, bör hon den lilla dikten Ode till en ek vid brösten.

    Det är en spännande bok eftersom Orlando verkligen är precis den hen är, trots att förutsättningarna förändras med könsbytet och trots att världen runt omkring förändras. Vi är nog många som lever en en stark känsla av att kön till stora delar är en social och kulturell konstruktion och här skriver Woolf precis en sådan berättelse. Att Orlando är evigt ung och att århundraden av förändringar sveper förbi är en mindre sak i boken, vilket tragikomiskt stryker under den eviga konstanten: de kvinnliga begränsningarna, i kläder, i förväntade livsmål, i ekonomin och i tusen andra saker, består över seklerna.

    Orlando är helt klart en tankeväckande bok och därtill förvånansvärt rolig och befriande. Det är inte den enklaste bok jag har läst i år, men det var mödan värt att läsa den.

    ”Låt oss utnyttja denna paus i berättandet för att göra vissa påpekanden. Orlando hade blivit kvinna – ingen kan förneka detta. Men i alla andra avseenden fortfor han att vara den han varit. Detta byte av kön ändrade visserligen deras framtid, men inte alls deras identitet.”

    Ur Orlando av Virginia Woolf

    Originalets titel: Orlando (engelska).
    Översättare: Margareta Ekström.
    Utgivningsår: 1928 (första brittiska utgåvan), 1981 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2012 (den här nyutgåvan, Norstedts).
    ISBN: 99-0131181-0, 9789113046846

    Orlando av Virginia Woolf
    Orlando av Virginia Woolf

    Virginia Woolf

    Virginia Woolf (1882 – 1941) var en brittisk författare, känd, bland annat känd för sina feministiska texter och åsikter. Hon debuterade 1915 med bildningsromanen The voyage out (Resan ut) och en av hennes mest lästa och omtyckta verk är Mrs Dalloway från 1925. Mrs Dalloway har inspirerat till boken och filmenTimmarna/The hours. Woolf led i perioder av depression och 1941 förvärrades tillståndet kraftigt. Woolf begick självmord samma år.

  • Nada

    Nada

    Nada av Carmen Laforet är en bok om en ung kvinna som kommer till Barcelona efter det spanska inbördeskriget. Hon längtar efter frihet och bor hos släktingar i ett praktfullt hus i förfall. Alla verkar ha hemligheter. Betyg: 4 rakknivar av 5.

    Nada är Carmen Laforets debutroman, som kom ut när Laforet endast var 23 år gammal. I Sverige har den inte fått så stor uppmärksamhet; Den kom ut i en tidig översättning 1949 och har sedan inte gjort speciellt mycket väsen av sig förrän den kom i nyöversättning här om året. Att den inte har nått en riktig klassiker-status kan tyckas lite märkligt, för det är en roman som känns väldigt lätt att sugas in i.

    Berättelsen kretsar kring den unga Andrea, som kommer till Barcelona för att studera. Hon ska bo hos släktingar, som bor i det som en gång var ett praktfullt hus, men där allt är i förfall. Släktingarna är excentriska och alla verkar alla bära på hemligheter, men Andrea längtar mest av allt efter frihet och att skapa sig ett eget liv. Snart lär hon känna Ena. En nära vänskap uppstår mellan de båda unga kvinnorna, men snart börjar allt att kompliceras. Ena verkar intressera sig för Andreas ena morbror, men vad är hennes motiv?

    Alla i boken verkar ha sina egna agendor och mycket pågår i hemlighet. Trots att det inte är så mycket action och spänning så är det en bok som greppar tag. Allt är så mystiskt och jag läste med en känsla av att vad som helst kan hända, vilket fick mig att pirrigt läsa vidare. Jag tycker verkligen om hur författaren har komponerat berättelsen och vävt ihop alla lager. Jag tycker också hemskt mycket om att läsa om vänskapen mellan Andrea och Ena. Tankarna leds till Elena Ferrantes långt senare Min fantastiska väninna-böcker. Trots att böckerna inte har så många gemensamma nämnare om man går till botten med det, så är det ändå någonting i känslan som överensstämmer: vänskapen, frihetslängtan, det våldsamma och sjaviga som finns dolt under ytan, det mystiska, det som hålls hemligt, något som känns som en annalkande katastrof. I ärlighetens namn tycker jag nog att Ferrantes böcker är snäppet vassare än Nada, men det är absolut en läsvärd bok.

    Nada

    ”Eftersom det hade varit svårt att få tag på en biljett i sista stund, kom jag till Barcelona vid midnatt, med ett annat tåg än det jag hade angett, och det var ingen där för att möta mig.”

    Så börjar Carmen Laforets debutroman från 1945, där artonåriga Andrea en sen natt anländer till storstaden för att studera på universitetet. Hon längtar efter äventyr och frihet, men livet hos hennes släktingar i lägenheten på Calle Aribau blir inte som hon har tänkt sig.

    Nada har kallats en gotisk bildningsroman, och skildrar inte bara ett krigsdrabbat Barcelona och en familj i upplösning, utan också framväxten av en väninnerelation som för Andrea får en livsavgörande betydelse.

    Nada, som omedelbart blev en stor försäljningsframgång, kommer ständigt ut i nya upplagor och är idag en av de mest översatta böckerna från spanska någonsin.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Nada (spanska).
    Översättare: Siri Hultén.
    Uppläsare: Ana Gil de Melo Nascimento.
    Utgivningsår: 1945 (första spanska utgåvan), 1949 (första svenska utgåvan, i översättning av Olallo Morales, Wahlström & Widstrand), 2017 (första utgåvan i Siri Hulténs översättning, Bokförlaget Komet), 2019 (den här radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 319 (ca 12 h lyssning).
    ISBN: 9789163926525.
    Andras röster: Bina’s books, C.R.M. Nilsson,Feministbiblioteket.

    Carmen Laforet

    Carmen Laforet (1921 – 2004) var en spansk författare. Hon skrev ett tjugotal romaner, men hittills finns endast debutromanen, Nada, utgiven på svenska.

    Nada av Carmen Laforet
    Nada av Carmen Laforet
  • Eat good: Recept som förändrar världen

    Eat good: Recept som förändrar världen

    Eat good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen är en ambitiös och faktaspäckad bok om hållbar och hälsosam mat. Betyg: 5 jordklot av 5.

    Eat good är en kokbok, men det är också en bok som tar sig an den stora och komplexa frågan: vad ska man egentligen äta ifall man vill äta både hälsosamt och hållbart? Vad är ens hållbart? Kan man äta bananer som fraktats hit från andra sidan jordklotet? Är ekologiskt samma sak som klimatsmart? Borde alla bli veganer? Vad händer i sådant fall med ”öppna landskap”? Är det okej att äta vilt?

    Jag har ofta känt att så fort jag tror mig ha svaret på någon av alla dessa frågor som rör hållbar utveckling och mat så är det någon som kastar in ett påstående som ruckar på allting. Den här boken gör inte att allt faller på plats och känns enkelt, men den känns som något stadigt att hålla sig i och jag tycker att jag har fått mycket mer kött på benen efter att ha läst den här faktaspäckade boken. Det har verkligen varit intressant läsning, faktiskt! Och då är jag alltså redan miljöpartist sedan säkert ett decennium och har brytt mig om miljöfrågor sedan jag såg Tippen på sommarlovsmorgon när jag var liten. Jag hör alltså till ”de redan frälsta” och kan förmodligen lite mer än snittet om hållbar utveckling. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket av den här boken, vilket jag är glad över. Ibland kan den här typen av böcker bli en radda självklarheter. Jag menar, vi vet ju redan att det är en bra idé att minska matsvinnet och att undvika kött (för det vet väl alla vid det här laget?!), men den här boken går alltså djupare än så. Kanske tappar den en del läsare på grund av detta, kanske inte.

    Jag hoppas i alla fall att många inspireras av den här tjusiga och snygga boken. Matfotot är riktigt snyggt och lockande och hela boken känns lyxig och genomarbetad, både textmässigt och formmässigt. Om man vill kan man skippa faktadelarna och bara använda Eat good som en vanlig kokbok. Här finns omkring 70 recept, som faktiskt inte nödvändigtvis är veganska, om det känns viktigt.

    De senaste åren har klimatfrågan äntligen kommit upp på agendan och blivit något som faktiskt diskuteras lite överallt. Jag tycker mig märka små förändringar överallt. Jag läser i tidningen att svenskarnas flygresor har börjat plana ut och att julhandeln för ovanlighetens skull inte slog rekord nu senast. Inför jul läste jag faktiskt mer om att konsumera mindre till jul än om julklappsinspo. Det verkar som att folk verkligen tänker till kring både flygresor och konsumtion. Jag märker att folk runt omkring mig testar att åka tåg, på resor där de annars brukade ta flyget, och att allt fler äter vegetariskt, åtminstone emellanåt. Kanske är vi på väg åt rätt håll. Det vill man ju ändå tro! Och vill man själv göra skillnad så just maten en bra grej att börja med eftersom att livsmedelssektorn står för omkring en tredjedel av världens sammanlagda växthusgasutsläpp.

    Hållbarhet handlar dock inte bara om att äta klimatsmart. Någonstans i ekvationen måste också hälsan komma in. Eat good tar även upp hälsoaspekter i sina faktadelar, vilket också är intressant, inte minst för att hållbarhet och hälsa brukar gå hand i hand (men inte alltid, vilket den här boken inte hymlar med).

    Den här boken har satt många nya tankar och insikter i huvudet. Den har också gett mig en hel del handfasta tips kring hur man kan minska matsvinnet och den har lockat mig till att testa en del nya recept. Jag tycker att det här är en riktigt bra bok faktiskt. Jag rekommenderar den till alla som gillar mat, hållbar utveckling, hälsa och/eller vetenskap. Jag försöker att avhålla mig från att diskutera vad jag tycker om fackböcker som bygger på ”inspiration” (eller pseudo-vetenskap) snarare än fakta (dessa böcker är otaliga, inte minst inom hälso-genren…). Jag kan nämligen bli TOKIG på den typen av böcker. Här känner jag mig i alla fall trygg med att verkligt kunniga människor har medförfattat: Johan Rockström är professor i miljövetenskap och Victoria Bignet är doktorand inom hälsosam och hållbar kosthållning vid Stockholm Resilience Center. Bland författarna finns också kokboksförfattaren Malin Landqvist och filantropen Gunhild Stordalen, som också är grundare och ordförande för stiftelsen EAT.

    PS: Visste du att det går åt 264 liter vatten för att framställa en kopp kaffe (240 ml), medan det ”endast” krävs 27 liter vatten för att framställa en kopp te? Min sambo tyckte spontant att man borde dricka te. Eller vatten. ”1 liter vatten motsvarar 1 liter vatten”, som han upplyste mig om. Mind blowing! 😉

    Eet good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen
    Eet good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen

    ”Det här är kokboken som hjälper dig att rädda världen i ditt eget kök. Inget annat påverkar vår miljö och jordens klimat så mycket som framställningen av mat och vår matkonsumtion. Detta är mänsklighetens största enskilda utmaning, för samtidigt som denna miljöpåverkan måste minska, behöver jordens växande befolkning förses med hälsosam mat där produktionen håller sig inom planetens gränser.

    Svaren är inte alltid enkla och entydiga. Forskare över hela världen brottas med dessa utmaningar. Alla är dock överens om att det finns enormt mycket som går att göra hemma i köket – det är där som den egna förändringsresan måste börja.

    Denna kokbok presenterar mer än sjuttio recept på mat som är både hälsosam och hållbar. Att laga och äta mat kan vara fyllt av njutning – särskilt om man vet vad man kan äta med gott samvete. Recepten har huvudsakligen inspirerats av det nordiska köket, men med många inslag av medelhavsmat – och lite råvaror från Asien och Sydamerika. Ingredienserna i bokens recept är alla miljösmarta – och maten blir garanterat god!

    Boken har skapats av professor Johan Rockström, som står för det vetenskapliga underlaget, och kocken Malin Landqvist, som står för recepten. Doktoranden Victoria Bignet skriver texterna och inledningen skrivs av stiftelsen Eats grundare Gunhild Stordalen. Här finns också en omfattande Q&A; som svarar på de vanligaste frågorna kring produktion och konsumtion av mat.

    Detta är en generös, inspirerande och viktig kokbok som verkligen kan få dig att göra skillnad – hemma i ditt eget kök.”

    (förlagets beskrivning)

    Foto: Wolfgang Kleinschmidt.
    Utgivningsår: 2018 (första svenska upplagan, Max Ström).
    Antal sidor: 221.
    ISBN: 9789171264374.

  • 6 bra kortromaner

    6 bra kortromaner

    Jag har en förkärlek för kortromaner, eller ”tunnisar”, som jag brukar kalla dem. Längre romaner kan bli lite väl pladdriga medan noveller å andra sidan kan bli lite väl koncentrerade. Vilken tur att det finns något av ett mellanting: berättelser som håller sig runt 100 – 200 sidor. Här kommer mina bästa tips på kortromaner:

    Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors

    Blicken, pilen, filen är berättelsen om en medelålders kvinna som förgäves försöker att ta körkort. Hon är den äldsta eleven på bilskolan och körläraren är så upptagen av att prata med skolans enda vuxna elev att hon inte ens har tid att låta sin elev växla på egen hand. Det är dråpligt och roligt, men i boken finns också en annan berättelse: den om att rent allmänt vara på irrvägar här i livet. Jag tyckte att det här var en riktigt fin och mångbottnad liten berättelse.

    Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
    Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors

    Nödåret av Aki Ollikainen

    1867 – 1868 inträffade en svältkatastrof där 8 % av Finlands befolkning dog. Detta är skildrat i all sin grymhet i den fantastiska lilla romanen Nödåret. Det är inte en bok som lämnar en oberörd! Nöden går knappt att sätta ord på.

    Nödåret av Aki Ollikainen
    Nödåret av Aki Ollikainen

    Yarden av Kristian Lundberg

    Yarden beskrivs ibland som en modern arbetarroman och visst, det här är verkligen en bok som skildrar livet och villkoren för de som arbetar med de sämsta av låglönejobb. Det är också en poetisk och precis bok om klass och fattigdom. Och en bok om frihetens och skapandets pris.

    Yarden av Kristian Lundberg
    Yarden av Kristian Lundberg

    God jul av Jonas Karlsson

    Julen närmar sig i en kommun med de typiska sparkraven. Någon på kommunhuset kommer på den smarta idén att sprida lite julstämning med små medel: låt oss ställa adventsljusstakar i fönstren så att de bildar texten ”GOD JUL”! Vad kan gå fel? Ja, allt! Alla som någon gång har knegat på någon form av kontor lär känna igen sig, på ett eller annat sätt, i den här knasiga och roliga berättelsen (med vissa inslag av svärta).

    God jul av Jonas Karlsson
    God jul av Jonas Karlsson

    Lilla smycket av Patrick Modiano

    I Lilla smycket får läsaren följa Thérèse, vars mamma har varit försvunnen i många år när Thérèse plötsligt tror sig se henne i tunnelbanan och följer efter henne ut till förorten. De byter inte ett ord, men inom Thérèse väcks en massa frågor utan svar. Det är en kort, men effektiv berättelse om
    att vara på väg ut i vuxenvärlden och att samtidigt göra sig fri från det förflutna. Lilla smycket är en förtrollande bok med en härlig skildring av Paris.

    Lilla smycket av Patrick Modiano
    Lilla smycket av Patrick Modiano

    Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

    Jag ringer mina bröder är en tunn, men innehållsrik roman om rasism och om att bli misstänkliggjord enbart på grund av sin hudfärg. Romanen är sprungen ur ilskan efter det omtalade Reva-projektet, projektet som syftade till att verkställa fler avvisningar av papperslösa och bland annat gick ut på att polisen sökte upp ”misstänkta” personer i tunnelbanan. Det är verkligen en brännande och tankeväckande bok, skriven med Khemiris alldeles särskilda känsla och exakthet.

    Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
    Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

    Har du någon kortroman-favorit?

  • Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

    Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

    Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson är en annorlunda feelgoodroman. Singeltjej och uteliggare, kan relationen hålla? Det är helt klart en udda bok med en del kul passager, men mycket känns också för grunt och förenklat. Betyg: 2 tältsemestrar av 5.

    Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson är något så annorlunda som en feelgoodberättelse och en romantisk roman där det inte är en ung tjej och en rik, snygg snubbe som fattar tycke för varandra. Huvudpersonen, Julia, är en singeltjej som arbetar som engelsklärare i Wien. Hennes dagar går så långsamt att hon tacksamt river ned alla sina böcker i bokhyllorna, bara för att skapa ett behov av att få ställa tillbaka dem snyggt i hyllan igen, och att hon går så ofta på gratis syn- och hörselundersökningar att det väcker irritation hos de som erbjuder dem. Så träffar hon Ben, en uteliggare, och det visar sig att de har samma humor och att de är menade för varandra. Snart har Ben tagit med sig en plastkasse med sina tillhörigheter och flyttat in hos Julia. Ungefär lika snart börjar det att skava något. Julia tycker att Ben bör skaffa sig en universitetsutbildning och ett ”riktigt” jobb, vilket Ben inte tycks vara speciellt intresserad av, samtidigt som han irriteras över att Julia ofta betalar för honom; med hans synsätt är det naturligtvis han som ska försörja sin partner, så manligheten blir helt klart stukad av att det blir precis tvärtom. Ben är också alkoholiserad och tar droger, men det är ingenting som ges något större utrymme i boken, så det hör uppenbarligen inte till det som utgör främsta hindret i Julias och Bens relation.

    Det finns många intressanta teman och scener i den här boken, men den är främst skriven som en ren underhållningsroman och touchar bara lätt vid de riktigt svåra ämnena och en del teman, t.ex. missbruket, berörs egentligen inte alls, annat än att Julia blir lite irriterad över att lägenheten blir fylld med tomburkar. Det känns faktiskt synd att så mycket i den här berättelsen pyser ihop till ett ingenting. Det är verkligen inte lätt med relationer och vi måste alla anpassa oss för att leva med en partner. I det här fallet handlar det på flera sätt om helt krockande världar: någon kommer med ett fyrkantigt synsätt på livet och med perspektivet att akademikerliv och kultur är det som betyder något, medan den andra i förhållandet kommer från en tillvaro med bohemliv och kringflackande liv utan många fasta punkter i tillvaron. Har ett sådant förhållande någon chans? Det hade kunnat skrivas något verkligt intressant om detta, men jag tycker inte att författaren lyckas, ärligt talat. Hemlösheten beskrivs också i mina ögon alltför naivt och romantiserat:

    ”Men berätta igen hur du blev hemlös”, säger jag. ”Jag förstår bara inte hur människor blir hemlösa. Alltså, jag förstår varför vissa människor blir hemlösa men inte sådana som du.”

    Först säger Ben ingenting.

    ”Det är lätt”, säger han till slut. ”Vad är lättare än att bara kunna sova varsomhelst? Man er en gräsplätt och så kan man sova där.”

    ”Men om vintrarna då?”

    ”Då hittar jag något tomt hus.”

    ”Men blir du aldrig rädd?”

    ”För vad då?” säger Ben och ler. ”Att någon ska ta min håliga tröja?”

    ”Men är det så här du vill leva ditt liv?” frågar jag.

    ”Varför inte?” säger Ben och rycker på axlarna.

    Ur Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson.

    Ärligt talat så har jag också svårt att förstå själva attraktionen. Det är lätt att säga att ”jag gillar olika”, men i grunden tenderar vi att omge oss av personer som liknar oss själva. Jag vill gärna tro att människor lätt kan träffas över alla gränser och barriärer och förälska sig i varandra, men i praktiken har jag svårt att se att en kvinna med en extremt ordnad tillvaro skulle bli handlöst förälskad i en person som inte klarar av att sköta sin personliga hygien, som stinker och som lever på gatan och ägnar dagarna åt att dricka öl. En av mina bokcirkelkompisar testade att vända på perspektivet: skulle det bli trovärdigt med en roman om en ung, snygg kille som blir förälskad i en ”bag lady”? Intressant, för det tror jag verkligen inte! Trots det nyskapande med att killen är en uteliggare så inser jag också att storyn egentligen en ”klassiker”: ”tjej ser det fina under ytan och räddar kille från misär”. Skönheten och odjuret, ni vet.

    Det finns mycket som jag tycker är riktigt dåligt med den här boken, men jag kan också jämna ut det lite med att det också finns en hel del på pluskontot. Det jag verkligen uppskattar med boken är att den känns så udda och uppfriskande (trots allt) och att det då och då bubblar upp, för genren, helt otippade grejer: som att Julia åker hem och kollar på porr efter en seg utekväll. Det är kanske inget som tjejer gör speciellt ofta i romaner över huvud taget och även om det kanske inte är så intressant i sig, så är det roligt att författaren tar ut svängarna och inte målar upp ett alltför klyschigt persongalleri. Kul är också att Julia ständigt drömmer om att bli författare och att hon då och då kommer på riktigt vassa romanidéer i stil med en roman om ”ett fattigt bondepar som tvingas emigrera till Amerika för att undkomma armodet hemma i Sverige.” och sedan, hoppsan, inser att den romanen redan finns. I slutändan har bokens författare kommit upp med något så oväntat som en roman om en tjej och en uteliggare. Jag gillar den självironin, eller vad man ska kalla det. Över huvud taget finns det en skön humor i den här boken och jag gillar verkligen Julias rättframma stil och kvicka kommentarer.

    I slutändan är det väl ändå inte en toppen-bok i mitt tycke. Det blir helt enkelt inte bra att beröra så många svåra ämnen och göra så väldigt lite av dem. Intressant är dock att en av mina bokcirkelkompisar berättade att mycket av den här berättelsen tydligen är självupplevt: Emmy Abrahamson är tydligen gift och har barn med en man som har levt som hemlös. Så ja, jag får kanske vara ödmjuk här och säga att det är mycket jag inte vet om livet, särskilt inte livet som hemlös, och hur förälskelse kan uppstå vid de mest otippade tillfällen. Jag kan dock önska att Emmy Abrahamson hade skrivit lite mer övertygande om det här är hennes uppriktiga erfarenheter och tankar kring hemlöshet och relationer, för det här övertygade inte mig.

    Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson
    Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson

    Julia lever ensam med sin katt i Wien. En dag kommer hon att bli kompis med Elfriede Jelinek och sluta med att ständigt besvara enkäter som tidsfördriv. Till dess får hon arbeta som språklärare för överambitiösa företagsledare och underpresterande ungdomar.

    På en parkbänk möter hon Ben och kärlek uppstår. Allt är perfekt, förutom det lilla faktum att Ben bor i en buske…

    En härlig kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder.

    (Förlagets beskrivning)

    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 218.
    ISBN: 9780100156640.
    Andras röster: dagensbok.com, Kulturkollo.

    Emmy Abrahamson

    Emmy Abrahamson (född 1976) är en svensk författare. Hon debuterade 2011 med ungdomsromanen Min pappa är snäll och mamma är utlänning och har efter det skrivit ett flertal böcker för unga och för vuxna. Hennes senaste roman är Hur man gör succé på dårhus (2018).

  • Vattnet drar

    Vattnet drar

    Vattnet drar av Madeleine Bäck är en skräckroman som utspelar sig runt Hofors. Den är både läskig, spännande och är fylld med intressanta karaktärer. Jag kommer absolut att läsa fortsättningen. Betyg: 4 katter av 5.

    Vattnet drar av Madeleine Bäck börjar dramatiskt med att ett gäng unga personer gör inbrott i en kyrka för att stjäla en madonna-skulptur. En av dem får också med sig en sten, som visar sig vara mer än en vanlig sten. Det är en av många oroande händelser i trakterna runt Hofors den här sommaren. En ung kvinna hittas mördad vid en sjö och en annan ung kvinna träffar vid samma ställe en man som förför henne. Hennes vän kan bara se på när kvinnan försvinner framför henne. Den mystiska stenen hettar i den unge mannens ficka medan människor på bygden lever ut i rena orgier. En ung man med en sällsam förmåga att kommunicera med djur upplever starkt oroande känslor. Vad betyder allt? Vad är det som har väckts upp?

    Alla svar ges inte i Vattnet drar, som också är första delen i en trilogi. Samtidigt är det lite av charmen med boken, att allting inte ges i klartext. Allt är förvirrat och omtumlande för huvudpersonerna och också för läsaren. Det passar ihop och bidrar till spänningen och skräcken. Det här är inte en bok som gjorde mig mörkrädd (och jag är verkligen harig!), men den är bladvändande och tempot lockar till vidare läsning. Vad ska hända? Hur hänger allt ihop? Vad i helvete är det som händer?

    Snyggt är också att Madeleine Bäck plockar upp skräck ur vår gamla folktro. Vem kunde ana att Näcken skulle vara så otäck? Min enda bild av Näcken är från det practical joke som Lasse utsätter de andra ungarna för i Bullerbyn, men det här är det något helt annat. Något verkligt ont har verkligen släppts lös.

    Handlingen rör sig runt Hofors med omnejd. Jag är uppvuxen i ett samhälle inte långt från Gävle, så det är kanske inte mina hoods, men tillräckligt välbekant för att det ska bli en extra krydda. Jag är också väldigt förtjust i böcker som utspelar sig i småstaden (jag är så hemskt mätt på Stockholm!), så det känns väldigt sympatiskt att boken utspelar sig där den gör. Med det sagt så inser jag också att berättelsen ritar upp en del nidbilder av ”lantisar”. Här är det en hel del av handlingen som kretsar kring bakluckeförsäljning av hembränt, tjejer som ”knullar runt” (och snacket på byn, ni vet), sommartorka på lokaltidningen och människor som försörjer sig med skumrask och lever sjaskigt. Å andra sidan utger sig inte författaren för att måla upp en balanserad bild av livet i småstaden, så det är väl okej. Faktum är att jag verkligen gillar personporträtten och karaktärerna i den här boken. Det är så många författare som väljer att skriva om personer som liknar dem själva: bildade, utbildade. Här är det till stor del helt andra människor som ges utrymme, vilket känns uppfriskande faktiskt.

    Jag fastnade verkligen för Vattnet drar. Den är rå och otäck, förvirrande och spännande. Jag kommer absolut att läsa eller lyssna på fortsättningen.

    Vattnet drar av Madeleine Bäck
    Vattnet drar av Madeleine Bäck

    ”Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.”

    (Förlagets beskrivning)

    Uppläsare: Sanna Krepper.
    Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Natur & Kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, Natur & Kultur).
    Antal sidor: 421 (ca 12 h lyssning).
    Läs även övriga delar i trilogin: Jorden vaknar, Berget offrar.
    ISBN: 9789127144804, 9789127148758.
    Andras röster: Bokhemligheter, Bokkoll, Litteraturkvalster & småtankar.

    Madeleine Bäck

    Madeleine Bäck (född 1976) är en svensk författare och journalist. Vattnet drar (2015) är hennes debutroman. Madeleine Bäck har en Facebooksida.

  • Det var vi

    Det var vi

    Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde är en smärtsam berättelse om rötter och sorg när livet är på väg att rinna en ur händerna. Betyg: 4 midsomrar av 5.

    Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde är en bok fylld av smärta. Nahid har precis fått en cancerdiagnos med en dålig prognos, något som hon har svårt att acceptera. Samtidigt frågar hon sig om hon alls borde ha haft ett liv sedan den dagen då hon gav upp frihetskampen och förlorade sin syster och så småningom sin familj, som blev kvar i Iran medan hon och hennes Masood flydde till Sverige. I tankarna dras hon tillbaka till Iran och revolutionen och hon kastas förtvivlat ned i minnen fyllda med sorg, och ibland skuld, samtidigt som hon försöker att hålla igång en normal relation till sin dotter, som naturligtvis också plågas av cancerbeskedet.

    Det var vi är en stark och poetisk berättelse om frihetskampens pris och om kampen att fortsätta leva, i betydelsen att ryckas upp och rota sig på en ny plats lika mycket som att försöka fortsätta trots att tiden börjar rinna ut. Jag älskar bokens framsida, där just rötter spränger fram i silver mot en blå bakgrund. När Nahid inser att livet snart är över kommer rötterna i Iran tillbaka, lika mycket som tankar på dotterns rötter och vad som kan växa fram i framtiden.

    Det som berörde mig mest var dock skildringen av att leva med en cancerdiagnos – och att vara anhörig till någon som har drabbats av cancer. Nahid och hennes dotter är två personer i sorg och två personer med egna behov för hur sorgen ska hanteras. Ibland går ekvationen inte ihop: dottern vill uppleva saker tillsammans med sin mamma, Nahid vill vara ifred. I kärlek måste man ibland mötas någonstans vid mitten.

    Det var vi är verkligen en stark och smärtsam bok. Jag tyckte väldigt mycket om språket och känslan, samtidigt som jag ibland känner att den snuddar lite för lätt vid en del teman. Revolutionskampen hade kunnat vara en egen bok och broderas ut mer, att fly och rota sig på en ny plats är också uppslag för en egen roman. Samtidigt är kanske det vackra just att boken flyktigt berör alla dessa ämnen. Även om boken egentligen aldrig djupdyker ned i något så skapas en imponerande väv. Jag blev verkligen berörd.

    ””Mamma, lyssna: Min far sa: Eftersom ingen som tillhör dig begravts i den här jorden tillhör den här jorden inte dig.

    Jag tittar tomt på henne.

    ”Förstår du?” frågade hon mig. ”’Eftersom ingen som tillhör dig begravts i den här jorden tillhör den här jorden inte dig.’ Och nu har vi begravt pappa.”

    Hon tittar på min tystnad, och fyller i, som att det skulle hjälpa.

    ”Det är en persisk tjej som har skrivit det.”

    Jag vill säga att det är löjligt. Först och främst är det ingens jord, det är bara patriotiskt skit. Ingen äger någon jord. Din pappa blev kremerad, tänker jag. Jag är en sådan som säger sådant. Så jag sa det. Jag hörde mig själv säga det högt. Jag kunde se smärtan skjuta upp ur hennes bröst, hur hennes hals blev tjock.

    Ur Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde
    Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde
    Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde

    Det var vi

    ”Nahid träffar Masood den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. De är båda 18 år. Han berättar om sin tro på frihet och om övertygelsen att gamla strukturer måste rivas ner. För Nahid blir frihetskampen som en barnslig dröm. Revolutionen kommer över dem som ett stjärnregn. De smyger runt i staden och delar ut flygblad, sprider sitt budskap. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. De är odödliga. Ett folk av sten. Men det är innan de tvingas leva under jorden.

    Den dagen allt förändras har Nahid fallit för lillasyster Noorahs tjat och låtit henne följa med dem. En demonstration pågår och tusentals människor skriker slagord på gatorna. Men allt blir långt mer allvarligt och våldsamt än de kunnat föreställa sig och för ett ögonblick släpper hon sin systers hand. Allt som händer efteråt bär färg av det.

    För lånade pengar flyr de till Sverige med falska pass. Det gör det för sin egen skull, och för att dottern ska få en framtid. I Sverige skapar hon sig en ny tillvaro, men tryggheten här har en mörk baksida.

    30 år senare är Nahid arg – på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sina vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå? ”Om jag får det här vill jag inte ha någonting mer.” Men det visar sig bli en kamp mot klockan.

    Det var vi är en roman som vibrerar av både sorg och livsglädje, ett känslomässigt knytnävsslag som angår oss alla.”

    (förlagets beskrivning)

    Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Wahlström & Widstrand).
    Antal sidor: 219.
    ISBN: 9789146234005.

    Golnaz Hashemzadeh Bonde

    Golnaz Hashemzadeh Bonde (född 1983) är en svensk författare med rötterna i Iran. Hon har hittills gett ut två romaner: Hon är inte jag (2012) och Det var vi (2017). Hashemzadeh Bonde är även grundare till föreningen Inkludera invest, som arbetar med att stärka sociala entreprenörer.