Jag har genom åren tjatat ganska mycket om e-böcker på den här bloggen. Nu har e-boken äntligen börjat slå igenom. Jag har i alla fall fått intrycket att e-bokförsäljningen har ökat en hel del och jag märker också på min omgivning att många faktiskt väljer att läsa böcker i just e-boksformat. För den som ännu inte har upptäckt e-boken så tänkte jag i alla fall tipsa om några bra anledningar till varför man ska läsa e-böcker och också varför det är extra nice att göra det på en läsplatta.
1. Du har tillgång till ett helt bibliotek. Med e-bokläsare behöver du inte ägna speciellt lång tid åt att grubbla över vilka böcker som ska få följa med i bagaget. Ta med allt! En e-bokläsare kan rymma hundratals, ja, tusentals böcker. För den som kan koppla upp sig på trådlösa nätverk är nya böcker bara något klick bort, dessutom. Det innebär också att det går att sitta hemma och snabbt få tag på nya böcker när lässuget kommer. Det är inte nödvändigt att ta sig till ett bibliotek eller en bokhandel eller att sitta och vänta på att ett beställt bokpaket ska dimpa ned i brevlådan. Klick, klick bara!
Läsplatta
2. En läsplatta tar nästan ingen plats alls. Jag har haft perioder när jag har rest mycket i tjänsten och det har då varit fantastiskt att ha en läsplatta med sig. Min läsplatta väger ca 150 g och tar nästan ingen plats alls – perfekt i ett i övrigt proppfullt handbagage.
Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi
3. Att läsa på läsplatta är lika skönt som att läsa pappersböcker. Jag brukar bli trött i ögonen av att läsa på ljusstarka skärmar. Jag jobbar dessutom mycket framför datorn och vill gärna vila mig från skärmar när jag är ledig. Visst kan man läsa e-böcker på mobilen eller surfplatta (eller dator!), men har man möjlighet att läsa på läsplatta med e-bläcksteknik så är det verkligen att föredra. Moderna plattor har skön kontrast, bra upplösning och är precis lika sköna att läsa på som pappersböcker.
Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
4. Du kan variera teckenstorlek och annat för att öka läskomforten. Ja, med e-böcker är det möjligt att ändra teckenstorlek, typsnitt, marginaler… Vilka grejer man kan ställa in är lite varierande, men just teckenstorlek brukar alltid gå att ändra. Och det är ju skönt! Ibland vill man ju faktiskt ha lite större text av en eller annan anledning.
Nattvakten av Sarah Waters
5. Du kan läsa i solen. Att sitta med en surfplatta eller mobil ute i solen är inget vidare. Det brukar inte gå att se någonting, hur mycket man än ökar ljusstyrkan… Men, som jag redan har tjatat om: e-bläck är som vanligt bläck på papper… Man kan alltså utan problem sitta ute och läsa, även om solen skiner.
More fire av Karolina Ramqvist
6. Du kan låna e-böcker på biblioteket. Det går ju såklart att låna även pappersböcker på bibliotek… ? Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att man inte nödvändigtvis måste tömma plånboken för att få tag på sina e-böcker.
Din tjänare hör av Sara Lidman
7. Gamla klassiker får nytt liv. Jag vet att flera förlag satsar på att ge ut klassiker och äldre böcker i e-boksformat. Böcker som alltså kan vara svåra att få tag på i bokhandeln går ibland att köpa som e-böcker. Hos t.ex. Litteraturbanken finns också en stor del av vår bokskatt tillgänglig – gratis!
Ru av Kim Thúy
Så: det finns ingenting att vänta på. Visst har pappersböcker sina fördelar och sin charm, men e-böcker är fantastiska som ett komplement.
Det kanske är fler än jag som har passat på att se Carol på bio nu efter jul. Filmen är en filmatisering av Patricia Highsmiths roman Price of salt. Den kretsar kring Carol, som är mitt uppe i en skilsmässa. Hon är nämligen gay och nu har hon och hennes man bestämt sig för att gå skilda vägar. Hennes (ex)make är dock fortfarande förälskad och vill ha henne kvar. När Carol inleder en romans med ett ungt butiksbiträde så blir han rasande. Han hämnas genom att meddela via Carols advokat att hon inte längre får ha vårdnaden om deras dotter. Det är 50-tal och homosexualitet räknas vid den här tiden som en sinnessjukdom och som ett oerhört syndigt beteende. Carol räknas inte längre som en god mor som kan ta hand om sin egen dotter. Carol blir förkrossad och ger sig iväg på en roadtrip med sin nyfunna älskarinna. Båda offrar mycket för sin (ut)flykt och för varandra. Det är en helt otrolig film om priset för att få vara den man är. Skådespeleriet är fantastiskt. Såväl Cate Blanchett (Carol) som Rooney Mara (hennes älskarinna) har goda chanser på en varsin Oscar. I alla fall enligt min bedömning. 🙂
Patricia Highsmith är kanske mest känd för sina böcker om psykopaten Mr Ripley (En man med många talanger, En man utan samvete, En man med onda avsikter), men hon skrev faktiskt ganska många romaner under sin karriär. Priset på salt är hennes andra bok och den sägs vara baserad på händelser som en av hennes vänner råkade ut för. För sin tid måste den ha varit väldigt uppseendeväckande. I en tid då homosexualitet upplevdes som avvikande måste det ha varit en stor grej att faktiskt skriva en roman om ett lesbiskt par. Boken kom ut första gången 1952. Nu tyckte visst Modernista att det var dags för en nyutgåva på svenska – och det kan de ju ha rätt i! Titeln är Carol, och inte Priset på salt, som man kanske hade kunnat tro, men de har struntat i den dumma trenden att göra framsidor med motiv från filmatiseringen. Framsidan är istället såhär snygg:
Arvet efter dig är uppföljaren till Jojo Moyes bestseller Livet efter dig. I Livet efter dig fick läsaren följa Lou, som börjar arbeta som personlig assistent åt en svårt deprimerad, rörelsehindrad man vid namn Will. Det uppstår känslor mellan dem, men förhållandet är ändå dömt att misslyckas – mannen har bestämt sig för att avsluta sitt liv på en klinik för aktiv dödshjälp.
I Arvet efter dig flyttas läsaren fram i tiden. Lou jobbar nu på en pub på flygplatsen och lever själv i en lägenhet i London. Jobbet är ingenting som hon trivs med och förlusten som hon precis har upplevt är också som ett oläkt sår. När hon faller från sin takterrass och skadar sig så räknar faktiskt omgivningen med att det rör sig om ett självmordsförsök. Trots att det faktiskt inte var ett självmordsförsök så är Lou självklart fylld av sorg efter vad hon har varit med om och hon börjar därför att träffa en sorgebearbetningsgrupp, utan att för den sakens skull bli speciellt hjälpt i att komma vidare.
En knuff framåt kommer istället från ett helt oväntat håll. En dag kommer en strulig tonårstjej in i hennes liv. Hon visar sig vara en okänd dotter till Will. Inte ens Will har vetat om detta, och ännu mindre har hennes farföräldrar eller Lou, gjort det. Nu blir tonåringen på en förvånansvärt kort tid en viktig och självklar del av Lous liv och med henne under sina vingar så börjar Lou att ta sig framåt igen och hon börjar faktiskt att dejta en kille.
Jojo Moyes är duktig på att skriva engagerande feel good-böcker och lagom fånig romance. Hon brukar hitta roliga och intressanta karaktärer och skriver med ett härligt flyt och skön humor. Det som skaver lite med just Arvet efter dig är kanske själva premisserna för alltihop. En okänd dotter..? Det känns verkligen så dokusåpa på 90-talet. Sedan är faktiskt inte kärleksromaner min bästa genre. Jag har ofta svårt för när det blir löjlig Hollywoodkärlek av det hela och den här boken har tyvärr några dragningar åt det hållet. Det finns en del dramatiska förvecklingar som drar tankarna åt filmens värld – och det är inte nödvändigtvis en komplimang. Trots det lite sökta och överdrivna finns det aspekter som väger upp. Humorn är en sådan grej. De intressanta karaktärerna är en annan. Det är också bra att författaren balanserar kärlekstrubblet och relationsbitarna med lite mörker. Sorgebearbetningen ger faktiskt en lagom tyngd åt berättelsen. På många sätt tycker jag dessutom att den här boken är bättre än Livet efter dig, som jag tycker är mörk på ett oreflekterat och lite obehagligt sätt (det är inte lätt att försöka göra feel good av ämnet aktiv dödshjälp).
Jag skulle säga att Arvet efter dig är en läsvärd och avkopplande bok för den som vill veta vad som hände sedan med Lou. Jag kan dock tycka att författaren har bättre böcker bakom sig. Etthundra mil är en av dem.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en avkopplande feel good om Lous kärlekstrubbel efter händelserna i bestsellern Livet efter dig.
Betyg: 3 ambulanssjukvårdare av 5.
Arvet efter dig av Jojo Moyes
Om Arvet efter dig och Jojo Moyes
Jojo Moyes är en brittisk journalist och författare som har gett ut en lång rad romance-böcker sedan debuten 2002. Stort genomslag fick hon 2012 med bestsellern Livet efter dig, som behandlar det tuffa ämnet aktiv dödshjälp. Uppföljaren till Livet efter dig, Arvet efter dig, är hennes senaste bok. Jojo Moyes har en hemsida och en fanpage på Facebook.
Originaltitel: After you (engelska).
Översättare: Pia Printz.
Uppläsare: Gunilla Leining.
Utgivningsår (första utgåvan på svenska): 2015 (Printz).
Antal sidor: 402 (ca 13 h lyssning).
Andras röster: Beas bokhylla, Bokmumriken, Bokpool, Hyllan.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva. Med all min kärlek, Will
Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?
Jojo Moyes uppföljare till succéromanen Livet efter dig är fylld av stora känslor, humor, svåra val och en stor dos igenkänning.”
Den här dagen för 71 år sedan befriades Auschwitz. Kanske är det en extra lämplig dag för att tipsa om att fyra av överlevaren Hédi Frieds böcker precis har kommit i ny pocketutgåva. Fried är 91 år, men missar sällan ett tillfälle att vittna om vad hon har varit med om. För den som vill läsa lite mer om henne så var det en fin intervju i lördagens DN, kan jag också tipsa om.
Ett tredje liv av Hédi Fried
Livet tillbaka av Hédi Fried
Livets pendel av Hédi Fried
Skärvor av ett liv av Hédi Fried
Vad gäller böckerna så känns de som en absolut måste-läsning. Jag kommer i alla fall att läsa minst en av dem. Skärvor av ett liv känns som en bra början. Idag har den landat i postfacket hos samtliga riksdagsledamöter. I förlagets pressmeddelande står det bland annat:
”– Mitt budskap till hela samhället är att vi måste säga ifrån innan det har gått för långt. Tänk om nazisterna hade kunnat stoppas tidigare. Dessutom tycker jag att Sverige bör välkomna flyktingar med empati och utan fördomar. Sverige har allt att tjäna på att fler människor kommer hit, säger Hédi Fried.”
Något att ta lärdom av. Hoppas särskilt att riksdagens alla rasister (…) läser boken och får en ögonöppnare.
Det kommer ut nya, spännande böcker mest hela tiden. Idag tänkte jag blogga om några som kom i höstas och som jag gärna skulle vilja läsa eller bläddra i.
Tranströmer var tydligen en riktig samlare och han sparade noggrant anteckningar, manuskript och utklipp i något som kom att bli ett helt litet hemmaarkiv. Ur inledningen av Magnus Halldin:
”I närmare två års tid träffades Tomas, hans hustru Monica och jag regelbundet på Stigbergsgatan för att arbeta oss igenom drivor av material i detta labyrintiska hemarkiv. Tillsammans formade vi en redaktion vars mål var att åstadkomma en blandbok, där flera av författarens skapande sidor skulle lyftas fram. […] Det mesta av urvalet är gjort och sanktionerat av Tomas, som med intresse följde bokens framväxt. Han gladde sig åt projektet, men fick aldrig se det fullbordas. Vid hans bortgång den 26 mars 2015 var så gott som hela boken ändå färdigställd. Det här är därför i allt väsentligt att betrakta som Tomas bok.”
Den här kommer jag helt klart att vilja läsa när jag får tillfälle!
En annan bok som jag gärna skulle vilja kolla in är Sthlm brutal. Det låter som titeln på en riktigt kass deckare, men är alltså titeln på en bok om arkitektur under 60- och 70-tal.
Sthlm brutal av Tove Falk Olsson och Martin Rörby
Jag har aldrig bott i Stockholm och jag hoppas att ingenting får mig att flytta dit 😮 . Men jag är faktiskt förtjust i arkitektur, utan att för den sakens skull kunna något särskilt om ämnet. Så mycket vet jag i alla fall att brutalismen är en av de mest utskällda stilarna som finns: de flesta ser nog bara själlösa betongklossar när de ser en brutalistisk byggnad. I Sthlm brutal lär Olsson (fotograf) och Rörby (arkitekturhistoriker) guida runt bland några av innerstadens brutalistiska byggnader. Låter kul!
Slutligen måste jag säga att jag tycker att de författar-”filmisar” som Novellix släppte innan jul är SÅ gulliga. Det är alltså kitschiga vykort i samma format som Novellix noveller. De fyra författarna som förärats en varsin ”filmis” är såklart också aktuella med en varsin novell – noveller som jag mer än gärna skulle läsa allihop, för de är riktigt tjusiga och lockande. Det känns som en mycket bra idé att ge ut just klassiska noveller, för det är säkert fler än jag som gärna skulle vilja läsa fler klassiker. När det finns noveller tillgängligt så kan man åtminstone inte klaga på tidsbrist!
Som så många andra i min generation så förknippar jag Astrid Lindgrens berättelser väldigt mycket med filmatiseringarna. Det var sällan böckerna som var min första ingång till Astrid Lindgrens värld, även om jag förr eller senare har läst det mesta också. Och trots att en del specialeffekter kanske är lite väl B idag och trots att det nu för tiden kan kännas jättemärkligt med dubbade skådespelare i en del filmatiseringar, så är såklart de ursprungliga filmatiseringarna ”de rätta” filmatiseringarna för mig.
Med det sagt så tycker jag såklart att det är härligt att nya generationer får ta del av Astrid Lindgrens berättelser i filmatiserad form och att de då får ta del av lite nyare, och på sätt och vis fräschare(?), produktioner. När jag hörde att Ronja Rövardotter precis har blivit anime så blev jag mycket nyfiken och glad faktiskt! Jag har förmodligen aldrig kollat på anime (märkligt? men sant!). Men om det är någon anime jag känner till sedan tidigare så är det faktiskt Spirited away och Min granne Totoro. Det är precis samma studio som har tagit sig an Lindgrens berättelse om Ronja. Tydligen gick animeversionen i Japan redan 2014, men med start 30:e januari går den att se i Sverige på Barnkanalen.
Jag är inte helt hundra på att det här är rätt trailer (min japanska är inte så bra ;)), men jag är ganska säker på att den nya versionen av Ronja ser ut lite såhär:
Jag har i några poddtipsinlägg gnällt lite över att Min bokhylla i P4 inte finns som podd. Men vet ni vad? Nu gör den faktiskt det! Alla tre säsonger går nu att lyssna på i en mobil/motsvarande nära dig. 🙂 Det tycker jag är bra! I programmet besöker Mark Levengood och bibliotekarien Jenny Lindh kändisar och spanar in deras bokhyllor. Lindh borde för övrigt synas och höras mer i radio och TV. Hennes ”fråga bibliotekarien”-spalt är lätt det roligaste inslaget i DN och alla hennes inslag i Babel (gamla säsonger) har också varit klockrena. Jag vet inte om hon medverkar/har medverkat i så många andra program? Såhär mellan gångerna får man kanske hålla till godo med hennes twittrande (@pennytrind). Vad gäller Twitter så lessnar jag snabbt när flödet fylls av den ena retweeten efter den andra med typ tjaffs, politisk debatt (som inte går att föra med 140 tecken) och bla, bla, bla. Men exempelvis @pennytrind brukar lätta upp med min typ av humor. Tack för det!
Idag är det torsdag och nu var det faktiskt länge sedan jag kastade mig tillbaka i tiden (throwback thursday), så det kanske är dags nu.. Och idag tänkte jag passande nog plocka upp ett inlägg om novellen som har just titeln Det är nog dags nu. 😉 I ett inlägg från 2013 skriver jag om denna novell, som råkar vara Nanna Johanssons debutnovell. Hon hade innan dess etablerat sig som en av Sveriges intressantaste feministiska satirtecknare och hon är fortfarande en av de bästa i genren tycker jag. Jag lyssnar också på podcasten Lilla drevet där hon brukar medverka. Hon är en skarp och rolig satiriker, men novellen är faktiskt i en lite annan ton. Den handlar om en tjej som hälsar på vänner som nyligt blivit föräldrar. Det är en väldigt pricksäker och tragikomisk liten berättelse om livet, vänskap och att glida ifrån varandra… Jag tänker fortfarande på den ibland.
”Nanna Johansson, som för mig mest är känd för sina serier, skriver också noveller. Det här är hennes debut. Jag älskar Nanna Johanssons samhällssatiriska och feministiska serier och blev nyfiken så fort jag fick höra att hon nu också är aktuell med en novell. Hur skulle det funka utan bilder och roliga bildmontage? Bra!, visade det sig.” [Läs mer…]
I söndags bokcirklade vi Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Jag tyckte att det var en bra biografi. Framför allt tyckte jag att det var intressant att få läsa mer om romer och deras situation. De andra i bokcirkeln hade väl lite blandade åsikter, men överlag var väl inte folk jättepositiva. Några av oss hade passat på att se dokumentären Taikon, som bygger på biografin, efter vad jag kan förstå. När de berättade om filmen så kändes det som att förvånansvärt mycket saknas i boken. Då sjönk den lite i mina ögon, faktiskt. Det var ändå en väldigt bra bokcirkelbok, tycker jag. Det finns mycket att diskutera och debattera, oavsett om man har läst Taikon förut.
Till nästa gång ska vi läsa en annan dokumentär som jag tror har många öppningar till intressanta disussioner: De förklädda flickorna i Kabul. Boken handlar om ”bacha posh” – flickor som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. Jag tror att jag har ett stycke riktigt bra läsning framför mig.
Om jag bara fick in den i min läsplatta… Varje gång jag försöker att öppna den startar min läsplatta om… Suck. Jag är ett stort fan av läsplattor, men när de strular på ett oförklarligt sätt så längtar man efter pappersböcker alltså!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
