Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas.
Gruppen består av sex studenter som också råkar vara de enda studenterna som studerar klassiska språk. Tillsammans utgör de en sluten, liten värld och det är fascinerande att följa hur gruppen utvecklas och söndras och hur allt leder fram till det mord som redan prologen skvallrar om. Just gruppdynamiken och hur de formar sin egen värld, sina egna regler, sin egen etik och moral och hur de till och med har ett ”eget” språk (grekiska) att använda mellan sig är verkligt intressant och väcker mycket tankar för den som vill dra paralleller till hur vår egna värld ser ut.
Boken är skruvad och knappast en berättelse om typiska tonåringar som gör typiska tonårsgrejer, men det är inte det som är grejen. Här är allt närmast surrealistiskt och det är det som gör att man dras in i det och vill läsa mer. Boken tappade nog lite fart ungefär halvvägs, men jag tycker ändå riktigt bra om den.
Den här veckan handlar Tematrio om grisiga gubbar: Berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar!
Grisig är inte ord nog för att beskriva mannen i Chimamanda Ngozi Adichies otäcka roman Lila hibiskus. Det är en bok som jag knappt orkade ta mig igenom p.g.a. alla tunga scener med våld mot barn.
En lite mer godtagbart grisig gubbe är Johans fosterfar i Göran Tunströms Tjuven. Han är en alkoholiserad man med en alldeles för snäll fru… Deras liv tillsammans är så tragiskt att det blir komiskt.
Ett tredje exempel tar jag från en av mina favoritklassiker: Kejsarn av Portugallien. Bokens huvudperson är självisk och elak: en riktig gris. Lyckligtvis blir han helt personlighetsförändrad sedan hans dotter kommer till världen.
Jag är sällan särskilt intresserad av att se filmatiseringar när jag har läst en bok (fast jag gör det nu och då i alla fall!), men en film som jag har längtat efter är Norwegian wood. Dessvärre bor jag i Umeå och här får man hålla till godo med typ Åsa-Nisse. Så: härmed tipsar jag alla som har lyxen att bo i storstäderna att se denna film, som säkert är näsan lika fantastisk som boken. 🙂 Premiären var igår. Själv får jag börja längta efter… DVDn!
Det sägs ofta att inledningen är det viktigaste i en bok; att det är med inledningen som man väcker nyfikenhet och får läsaren att fastna. Nja, säger jag. Jag minns knappast någon inledning, till någon bok. Men slutet, det är slutet som lever kvar!
Tycker ni också att slutet ibland är allt i en bok? Skulle inte Patient 67 bara vara en ordinär, halvtrist, deckare om det inte vore för slutet? Skulle Janne, min vän väcka några tankar över huvud taget om det inte vore för slutet? Utan den twist som Pohl har lagt in i slutet skulle det bara vara en i raden av ungdomsböcker om vänskap.
Veckans Tematrio handlar om barn/ungdomsböcker: Berätta om tre barn/ungdomsböcker!
I den här genren är Peter Pohl en av mina favoritförfattare. Själv säger han sig inte skriva specifikt för unga och det är helt sant att hans böcker är läsvärda för vem som helst. Det brukar dock vara bland just ungdomsböckerna som man hittar titlarna på biblioteket. En av hans bästa är, i mitt tycke, Jag saknar dig, jag saknar dig!, som han har skrivit tillsammans med Kinna Gieth och som är baserad på Gieths egna upplevelse. Det är en väldigt gripande berättelse om att förlora någon.
En annan bok som jag tycker mycket om är Bröderna Lejonhjärta. Och, faktiskt, känns det fel att inte nämna en bok av Astrid Lindgren i en sådan här bloggutmaning. 🙂
Som tredje bok väljer jag en bok som populärt brukar läsas på engelsklektionerna på högstadiet: The best little girl in the world. Det är en insiktsfull och viktig bok om en ung tjej som utvecklar ätstörningar. En bok att prata om!
Jag är ganska dålig på att hänga med i vad som visas på TV, så det var först i fredags som jag såg Solsidan för första gången. Jag och några vänner hade ett maraton och såg hela säsong 1. Skoj! Som bokbloggare tyckte jag särskilt mycket om avsnittet där Alex och Anna har en riktigt obekväm parmiddag med ett finkulturellt par som får Alex att plugga Pamuk (en författare som alla samtal tycks styra in på under middagen) och Anna att ljuga om att de firade nyår i Berlin för att uppleva deras ”teaterscen”.
Väldigt roligt! Jag gillar hur avsnittet driver med alla fördomar. Det är så otroligt ansträngt och ”finkulturellt” och Alex har till och med klätt ut sig i polotröja.
Fördomar alltså… Nu handlade inte avsnittet precis om bokbloggare (snarare DN-skribenter) , men själv ser jag nog en svensklärare eller bibliotekarie framför mig när jag tänker på bokbloggare. Har jag fel? 🙂
Simon och ekarna är en roman där Fredrikssons berättarglädje lyser igenom lika starkt som i Anna, Hanna och Johanna, som jag har lyssnat på tidigare. Om det inte är självupplevda händelser hon skriver om får man nog dra slutsatsen att Fredriksson hade en sällsynt förmåga att fantisera ihop världar för sina böcker. Man får känslan av att berättelsen är långt större än vad som ryms mellan pärmarna (eller i CD-skivorna) och att personerna verkligen är levande.
I den här boken är det Simon som är huvudperson och läsaren/lyssnaren får följa honom genom hela livet: uppväxten hos fosterföräldrar (som det visar sig senare i boken) i 40-talets Göteborg , vänskapen med den judiske pojken Isak, hur han träffar sin livskamrat och hur han studerar och finner det ämne som han bestämmer sig för att doktorera inom.
Det är en härlig berättelse, som rymmer väldigt mycket. Jag vet inte om den sa mig så mycket nytt, men det var inte alls dumt att få kika in i den värld som Fredriksson så fint målat upp. Jag lyssnade på den som ljudbok och tyckte väldigt bra om uppläsningen, som gjordes av Helena Brodin.
Jag fick precis ett nyhetsbrev från Cdon med reklam och ett bokreatips: ”Bokrean är i full gång! Spana in storsäljarna och de bästa klippen men missa inte heller vår samlingssida Minst sålda. Här hittar du udda guldkorn som kanske blir dina nya favoriter.” Det var ett nytt marknadsföringsknep.. Det som ingen annan vill ha är kanske ett guldkorn? Hm.
På listan finns bland annat Lapidus Aldrig fucka upp (för att den har snurrat runt på bokrean i flera år?), flera av Kinsellas shopaholic-böcker och Gynnings självbiografi Ego woman. Bland de stackars titlarna finns också en bok av Orhan Pamuk: Istanbul. Om jag levde i en helt annan bostad och hade en helt annan livsstil, som innefattade att samla på mig böcker, skulle jag nog köpa den. Det verkar för hemskt att en bok av Pamuk skulle vara på en lista med svårsålda böcker. Stackars Pamuk! Hehe.
Jag har sr.se som startsida så det första jag uppdaterades om när jag gick ut på Internet den här gången var att Beate Grimsrud med En dåre fri har tilldelats Sveriges radios romanpris. Jag visste inte ens att priset fanns, men nu är jag nyfiken på författaren och boken. Jag är helt hopplös på att hålla koll på litteraturpriser i allmänhet och jag är en usel gissare när det kommer till att gissa kommande pristagare. Jag har nog faktiskt aldrig läst någon prisbelönt författare innan personen blev belönad, särskilt inte Nobelpristagare. 🙂 Men som sagt: priser är bra, för de ger även fulkulturella personer, som mig själv, chansen att upptäcka bra litteratur. Nu adderar jag En dåre fri till min lista över böcker att läsa. Där sällskapar den bland annat med Spill (Augustpriset 2010) och De fattiga i Łódź (Augustpriset 2009). Har du läst En dåre fri?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas.
