Tolvåriga Katja bor i Norge med sin pappa. Hon är det enda barnet och föräldrarna är skilda. Mamman reser runt i Afrika med något viktigt kulturprojekt och därför träffar inte Katja henne så ofta, men hennes stora dröm är att hennes föräldrar ska flytta ihop igen.
När sommaren kommer blir ingenting som Katja tänkt sig. Pappan berättar att han ska ta med sig en tjej till sommarstugan. Tjejen heter Petra och är förälskad i Katjas pappa. Detta ogillas av Katja, som bestämmer sig för att få bort Petra och se till att mamma kommer tillbaka istället.
Den här boken skulle kunna vara bra, men man blir bara irriterad när man läser den. Hur kan Katja vara så enormt bortskämd? Man tycker aldrig synd om Katja utan irriteras bara över hennes beteende. Något ordentlig slut får inte boken heller.
Kommentera & diskutera gärna!