Babetta av Nina Wähä

Babetta av Nina Wähä handlar om vännerna Katja och Lou, som känt varandra sedan tonårens teaterskola. Nu är de 30+ och Katja, som en gång i tiden var den som betraktades som talangfull, har ströjobb och börjar närma sig den punkt då hon inser att det är dags att ge upp idén om att komma in på någon av scenskolorna. För Lou behövdes aldrig någon scenskola eller utbildning. Hon slog igenom stort som nittonåring i storfilmen Babetta och har sedan dess spelat i otaliga filmer, om än aldrig i någon film som kommit i närheten av Babetta. Pengar och lyx finns oavsett, inte minst tack vare den stenrike och 30 år äldre pojkvännen som har en enorm lyxvilla på franska Rivieran.

Nu är det sommar och Lou hör plötsligt av sig till Katja. Sedan de blivit vuxna har de hörts sporadiskt och träffats på Lous villkor, när det har passat i hennes hektiska schema. Katja har alltid varit redo, alltid beredd att finnas där för Lou, men kanske framför allt har hon alltid behövt Lou och hennes sällsamma dragningskraft och karisma som öppnat så många dörrar som aldrig varit tillgängliga för Katja själv. Nu vill Lou att Katja kommer och hälsar på i Frankrike och Katja flyger ner.

Det blir en sommar där Katja dras in i den speciella värld som Lou skapat för sig, en värld med ett tufft schema, fyllt med träning, skönhetsbehandlingar och möten, men också ett liv där hon aldrig riktigt behöver ta något ansvar. Hushållerskan Ermelinda och trädgårdsmästaren Romeo håller sig alltid i bakgrunden, servar med smoothies och håller huset perfekt och smyckat med ständigt förnyade blomsterarrangemang. Det finns en spännande klyfta mellan Lou och de runt omkring, mellan den med pengar och de som passar upp. Klyftan gäller även Katja, Katja som aldrig blivit en skådespelare som Lou. Och ändå: elefanten i rummet är att Lous karriär sedan Babetta främst utgjorts av B-rullar som inte gått upp på bio i Sverige. Kanske är det främst utseendet och utstrålningen som varit Lous största framgångsfaktor, skönheten som obarmhärtigt falnar och förpassar Lou till ”mammaroller”.

Jag såg i någon recension att Babetta beskrivs som en kärleksförklaring till filmen, men för mig är det tvärtom. Wähä skriver intressant om en ytlig värld där kvinnors viktigaste valuta är utseendet och där många blir (sexuellt) utnyttjade. Det flimrar förbi en del metoo-händelser. Det är ingen smickrande beskrivning av filmbranschen. Faktiskt är det ingen smickrande beskrivning av vänskap heller. Lou och Katja utnyttjar varandra och sviker varandra båda två och båda framstår som såväl falska som egotrippade. Ändå har de en djup vänskap och ett djupt beroende av varandra. Det är intressant att följa.

Babetta är en annorlunda roman med många lager. Det är ingen thriller, men det finns en skickligt uppbyggd spänning – som läsare vet man aldrig riktigt vem som går att lita på och vad huvudpersonerna egentligen är ute efter. Någonting med den slutna världen på lyxegendomen ger också känslan av att vad som helst kan hända. Ett kul grepp är att läsaren inte bara servera ett filmiskt slut utan också får nöjet att läsa ”director’s cut”. Det blir med andra ord ovisst även när boken är slut.

Babetta

Nina Wähä

Nina Wähä

Nina Wähä är en svensk författare, skådespelare och artist. Hon debuterade som romanförfattare med S som i syster (2007). Sitt stora genombrott fick hon med Testamente, som nominerades till Augustpriset 2019.