Jag erkänner: jag gillar tegelstenar (också)

Jag har köpt en ”liten” bok. Den råkade följa med en beställning av en present, kan man säga. 😉 Jag kollade faktiskt sidantalet och upplystes om att boken har 600+ sidor. Jag tänkte slå till på något annat, alternativt avhålla mig från att shoppa över huvud taget, men sedan… Fick den åka med ändå! Boktipset tror att jag kommer att ge den (Ypsilon i alla fall) 5 av 5 i betyg, vilket den för övrigt tror om flera rejäla tegelstenar (nästan ingen tunnis på min att läsa-lista återfinns bland böckerna som har ett uppskattat betyg över 4,5…). Har du läst? Vad tyckte du?

Ypsilon och En levande själ

Jag tror ofta att jag direkt ogillar tegelstenar, men i praktiken så är det ju böcker man tvingas leva med ganska länge. Det gör också, generellt, att de ger ett starkare intryck än tunnare böcker, tycker jag. Det är svårt att erkänna, för det bästa som finns är ju trots allt författare i stil med Bodil Malmsten som skriver tight och kan koka ner flera sidor till en mening, men tegelstenar har alltså en viss plats i mitt hjärta. 😉 De också.
Det enda som krävs är tiden.

Tiden är ju för övrigt ett bra argument för att faktiskt köpa just dessa böcker. Det är inte en chans att jag hinner läsa ut en tegelsten under ordinarie lånetid. På riktigt.