Såhär kan det se ut på väg från mitt jobb. Fast oftast inte.

5 böcker jag läste för 5 år sedan

5 böcker jag läste för 5 år sedan är en återkommande rubrik på min blogg. Det är ju så kul att blicka tillbaka emellanåt! Vilka böcker var den tidens snackisar? Vilka har glömts bort? Vilka minns jag än idag? En av många roliga grejer med att blogga är också att jag enkelt kan backa bandet och kolla vad jag faktiskt läste. Vad läste jag 2017 egentligen? Jag läste över 70 böcker det året, inklusive en del noveller, bland annat helt fantastiska sådana av Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Jag läste ut Elena Ferrantes omtalade Neapelkvartett och jag tog äntligen tag i Middlesex, som varit hyllvärmare i åratal hemma hos mig. Bra böcker! Men i det här inlägget tänkte jag lyfta några riktiga favoriter och då finns det en del andra heta kandidater. Några av de böcker jag håller för mina största favoriter, alla tider, läste jag just 2017. Jag kan knappt välja bara 5 till den här topplistan! Här är i alla fall ett försök!

Araben

Araben av Pooneh Rohi är den sorgsnaste av böcker. Här får läsaren följa ett par personer som hamnat i kläm mellan länder, kulturer, klasser. Bokens namnlösa ”arab” (som inte alls är en arab) försöker att få dagarna att gå. Han har tagit sig till ett kallt Stockholm och längs vägen har han förlorat mycket, så mycket. Yasaman är på väg rakt in i ett priviligierat övre medelklassliv, inklusive bostadskarriär i centrala Stockholm och en prestigefylld högre utbildning. Även Yasaman har fått offra något på vägen. Det här är en bok som verkligen levandegör vad det kan innebära att leva i flera kulturer. Den berörde mig djupt.

Atlas över avlägsna öar

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är en vacker essä om några platser som de flesta av oss aldrig någonsin kommer att få se. Som jag skrev när jag bloggade om den här boken när det begav sig: ”En del platser vet vi nästan ingenting om, men de finns ändå här, just nu, ett tag till, innan somliga sjunker i havet i takt med att havsnivån höjs.”. Det är sorgligt och mäktigt att påminnas om hur stor och rik vår planet är på platser, kulturer och historia. Schalanskys bok påminner om detta på ett väldigt fint sätt.

Bön för Tjernobyl

Bön för Tjernobyl av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj är en oförglömlig reportagebok där de hundratals(?!) personer författaren låtit intervjuat får sina berättelser återberättade så att de går rakt in i hjärtat. Boken är en oerhört stark skildring av hur kärnkraftshaveriet i Tjernobyl drabbat och fortfarande drabbar människor. Det är ingen bok som för något särskilt resonemang eller som mynnar ut i några slutsatser. Det mäktiga är helt enkelt berättelserna: i sig själva och tillsammans.

Glaskupan

Glaskupan av Sylvia Plath är det starkaste jag läst om att drabbas av psykisk sjukdom. Boken skildrar en ung kvinnas väg ned i en djupt depression. I bokens början är hon precis på väg att ta klivet ut i vuxenvärlden och i framtiden hägrar spännande utbildningar och världens alla möjligheter. Just nu är det flärd, fest, flirtande och spännande liv i New York. Sedan blir det inte som hon tänkt sig. Hon blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Sedan möts hon av beskedet att hon inte blivit antagen på den skrivkurs hon räknat med att gå. Det är gripande och smärtsamt att läsa om bokens huvudperson och hur hennes värld krackelerar. Det märks att författaren själv har erfarenhet av psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.

Tio över ett

Tio över ett av Ann-Hélen Laestadius är inte bara en fantastiskt bra ungdomsbok om vänskap och den första förälskelsen utan också en otroligt viktig berättelse om rivningen av Kiruna. Det som ofta lyfts fram som en flytt innebär ju faktiskt att staden till största delen rivs. Barndomens gator försvinner. Skolklasser splittras. Allt detta gör något med ortens unga. För den här bokens huvudperson leder sprängningarna under jord till panikångest. Den här boken var något av en ögonöppnare för mig. Jag hade liksom inte förstått vidden av rivningen av Kiruna. Här lyckas författaren skriva oerhört drabbande om hur den kan påverka unga.

Det var fem favoriter från ”läsåret” 2017! Utgivningsåren är förstås lite blandade. 🙂


Kommentarer

2 svar till ”5 böcker jag läste för 5 år sedan”

  1. Jag har också läst den. En otrolig bok! Jag kände samma sak.
    Nu har jag Tiden second hand väntades i bokhyllan. Sparar den till ett tillfälle när jag känner mig redo. Det känns inte som en bok att plocka upp när man vill läsa något avkopplande…

  2. Jag har inte läst någon av dessa fem. Men däremot har jag läst Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj och efter det tog det lång tid innan jag kunde läsa någon bok som utspelade sig i krigstid eftersom de kändes så ytliga. Så hennes böcker tränger verkligen igenom.

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.