En vild mörk kust, av Charlotte McConaghy, utspelar sig på den fiktiva ön Shearwater, belägen nära Antarktis. Här finns ett frövalv, där fröer från hela världen ligger nedfrusna. Klimatförändringarna har dock drastiskt ändrat förutsättningarna: havsnivån har nu stigit så dramatiskt att Shearwater börjar bli obeboeligt. De forskare som en gång befolkade än har lämnat och den enda som bor kvar är Dominic och hans tre barn. Tillsammans håller de stället igång så gott det går och packar ihop ett urval fröer, som ska räddas därifrån så fort nästa fartyg kommer för att hämta dem.

Plötsligt spolas en svårt skadad kvinna upp på land och skapar en viss oro. Vem är hon och vad har för henne dit? Kvinnan, som heter Rowan, inser, å sin sida, att allt inte står rätt till och att Dominic döljer något för henne. Isolerade på denna avlägsna ö har de inte så mycket till val än att arbeta sida vid sida för att rädda så många fröer som möjligt och hålla ihop tills räddningen kommer. Kommunikationen är utslagen och de saknar el, så förhållandena är verkligen utmanande.

Här uppstår naturligtvis känslor, som de båda måste brottas med på olika sätt: Dominic är änkling och har aldrig klarat att gå vidare efter förlusten av den avlidna frun. Rowan är gift, men vet varken bildligt eller bokstavligt var maken befinner sig.

”En vild mörk kust” utspelar sig under en allvarlig tid av klimatkatastrof, vilket naturligtvis är intressant stoff för en roman. Jag har läst ett antal cli-fi-romaner och uppskattar särskilt Maja Lundes romaner i genren. I McConaghys tappning finns många fina och fascinerande avsnitt om växt- och djurliv på Shearwater, en subantarktisk ö som har en verklig förlaga i Macquaireön. Det går inte att undgå författarens intresse och kärlek till naturen i den här miljön. Samtidigt är klimatfrågan enbart en krydda i en bok som i allt väsentligt är en romance. Inget ont om romance, men det är inte precis min genre och var inte vad jag hade hoppats på när jag plockade upp den här boken.

När jag läste ”En vild mörk kust” gjorde jag det dessutom med en känsla av att läsa något som med fördel hade varit en film. Boken är överlastad med dramatiska scener och snyftiga passager som garanterat hade fungerat bättre som film än som bok. Jag kände mig skriven på näsan och tyckte också att stora delar av boken kändes så överdriven att jag tappade intresset.

Jag kan tänka mig att det här är en perfekta sommarläsningen för många andra, men det gäller i sådant fall att man är helt med på noterna vad det här är för bok: det är inte en tankeväckande bok om klimatförändringar, det är en dussinbok om kärlek som uppstår på en avlägsen ö. För mig var det här inte någon höjdare.

Charlotte McConaghy

Charlotte McConaghy är en australiensisk författare.