Bokblomma

Ormens väg på hälleberget

Skrivet av

Bokblomma

i

den

Jag känner mig lite modig som vågar läsa något mer av Torgny Lindgren, efter att ha blivit så grymt äcklad och besviken över Hummelhonung. Dock kan man ju inte annat än konstatera att Lindgren kan skriva, för det kan han verkligen. Helt lättlist blir det dock inte, eftersom boken är skriven väldigt dialektalt och gammaldags. Det är en stil som passar berättelsen, men som tog en stund för mig att komma in i.

I boken får vi följa Tea och henns fattiga familj i ett litet samhälle i Västerbotten. De har det väldigt besvärligt ekonomiskt och lever tack vare krediten hos handlaren, som också är han som arrenderar ut det hem de lever i. När de inte kan betala för arrendet, eller betala tillbaka skulderna, tar han ut sin betalning genom att våldföra sig på först Tea och senare hennes dotter.

Det är en otäck liten bok om skuld och stolthet. Det är ett hemskt levnadsöde som målas upp och ständigt frågas det vad ”Vårherre” egentligen vill. Människorna i boken är så små och har inte mycket annat att göra än att vända sig till en makt som beter sig helt oberäkneligt.

Jag gillar boken! Samtidigt passerar den förbi utan att precis gripa tag i mig på riktigt. Det är nog språket som bjuder motstånd, och att det finns så mycket bibliska referenser och en symbolik som jag inte ens orkar fundera över. Jag kan förstå att det här är Lindgrens genombrottsbok och att den har rosats så mycket som den har. Tyvärr är den nog inte riktigt min kopp te ändå, men ändå en läsvärd bok.

Kommentarer

6 svar till ”Ormens väg på hälleberget”

  1. Eli läser och skriver | Armodet, sorgen, Torgny Lindgren- sommaren

    […] som läst: Bokblomma, Carolina […]

    Svara
  2. Vad Torgny Lindgren betyder för mig | – | Bokblomma

    […] men berättelsen gjorde ändå avtryck och jag tyckte om boken. På den följde bland annat Ormens väg på hälleberget, som delvis skrämde iväg mig med sitt omständliga språk och alla bibliska referenser (som […]

    Svara
  3. Profilbild för Linnea
    Linnea

    Jag har inte sett filmatiseringen. Borde kanske göra det! 🙂
    Håller med om att det dialektala passar här. Det passar i berättelsen, även om det känns lite tungläst ibland.

    Tack för tipset (och varningen! 😉 Boktokig! Undviker nog Bat Seba, men ska nog ge Norrlands akvavit en chans så småningom. 🙂

    Svara
  4. Profilbild för Boktokig
    Boktokig

    Läste sedan Bat Seba, men det var fortfarande vissa evsnitt som gjorde mig illamående. Till sist (tack vare en kompis) så läste jag Norrlands akvavit. Tredje gången gillt kan man säga! För den tyckte jag var bra och inte alls äcklig.

    Svara
  5. Profilbild för Boktokig
    Boktokig

    Jag var också hemskt äcklad av Hummelhonung och det tog länge innan jag vågade mig på att läsa en bok till av honom.

    Svara
  6. Profilbild för Vixxtoria
    Vixxtoria

    Jag blir också förvånad och imponerad att du ger dig på en Lindgren till så snart efter det förra fiaskot 🙂

    Det här är ju en av mina absoluta favoritböcker, och jag gillar verkligen verkligen det dialektala. Jag gillar också det där naiva och troskyldiga i Janis berättarröst. Allt det som finns mellan raderna, det han själv kanske inte alltid begriper, men som läsaren förstår.

    Jag tycker också mycket om Bo Widerbergs film, har du sett den?

    Svara

Lämna ett svar

Fler inlägg