Frank McCourt växer upp under eländiga förhållanden i irländska Limerick på 40-talet. Pappan är arbetslös och kan aldrig behålla något arbete eftersom han super för mycket. Alla pengar han tjänar går dessutom åt till att köpa porter. Pappan är också från norra irland och presbyterian, vilket inte är särskilt populärt bland de strängt katolska limerickborna.
Boken är en rörande berättelse om författarens barndom – en bardom som kantas av fattigdom och längtan bort. Boken är skriven på ett härligt och finurligt sätt, som gör att man nästan får känslan av att den berättas av ett barn. I början tyckte jag att boken var lite för hoppig och konstigt berättad, men när jag kom in i boken började jag att tycka om det. Trots allt elände finns det en massa tillfällen till skratt i boken. Det är en härlig bok full med sarkasm, men också mycket allvar.
Kommentera & diskutera gärna!