Jörgen Pettersson, journalist, och David Widlund, brandingenjör och erfaren brandutredare, berättar i Gryningspyromanen : Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare, berättelsen om Ulf Borgström, som i nästan 20 år har misstänkts härja i södra Sverige och Dalarna och misstänkas ha anlagt hundratals bränder. Oersättliga kulturminnesbyggnader, bostäder där familjer sov och hyreshus sattes i brand och polisen kunde aldrig säkra tillräckligt med bevis för att det skulle hålla i rätten mot Borgström. Till slut åkte han dit för en grov mordbrand och sitter nu i fängelse ett par år till. Widlund och Pettersson är övertygade om att han kommer att fortsätta att bränna när han slipper ut.
Det är berättelse som är minst lika spännande som vilken deckare som helst. Historien om hur Borgström gång på gång lurar polisen känns så skruvad att man nästan kan ta det för fiktion, vilket det alltså inte är. Ändå är det en väldigt saklig berättelse som till stor del består av rena fakta. Borgström själv är t.ex. inte intervjuad i boken. Författarna gör ett försök att berätta om Borgströms liv för att ge en bakgrund till hans beteende, men det är inte så mycket av den varan som man kan tro av titeln.
Slutet av boken ägnas åt mer allmänna fakta om brandutredningar och författarna riktar en del kritik till hur det ser ut idag, då brottsplatsundersökningarna sällan blir tillräckligt bra, och ger förslag på hur detta borde förändras.
Jag tyckte att det var en intressant bok och jag kunde inte sluta lyssna, trots att den delvis är hemsk och väcker mycket känslor. Det är också bra att författarna är noga med att poängtera att den s.k. ”gryningspyromanen” inte är fälld för särskilda många brott. Det är faktiskt en viktig princip att ingen är skyldig förrän en dom har fallit!
Kommentera & diskutera gärna!