Jisses vad Zlatan Ibrahimovics biografi säljer! Över 200 000 exemplar har sålts redan och nu trycks den för fullt för att möta den stora efterfrågan. Själv nöjde jag mig med att läsa artikeln med Zlatan i förra lördagens DN och jag kunde inte låta bli att le åt:
– Läser du mycket?
– Nej, inga böcker. Jo ”Alkemisten” (av Paul Coelho)…
Det måste få bokbloggare i allmänhet att kräkas. Att läsa Coelho är som att läsa Dan Brown, är som att läsa Harlequinromaner, är som att läsa självhjälpsböcker, är sämre än att inte läsa alls. Smaken är som baken, ni vet, men ibland vill man inte att ens nobelpristagare och Murakamiromaner ska blandas med sådant som alla läser. 😉
Själv har jag ett ganska avspänt förhållande till det där med böcker/författares status, men det är svårt att inte färgas av den allmänna uppfattningen. Jag läser nästan aldrig ”okända” böcker, utan väljer böcker efter andras rekommendation och efter vad jag har läst om boken på bloggar och i tidningar. För mig skulle det kännas som slöseri med tid att stå och läsa på baksidestexter och kolla på framsidor när jag vill läsa något nytt och jag tar hellre ”säkra kort” och läser sådant som allmänt verkar uppskattas av sådana som jag tycker har god smak. Det innebär ju dock att det känns ganska främmande att läsa t.ex. en bok av Dan Brown…
Vad skulle hända om man blindtestade böcker? Skulle man känna igen den bra litteraturen och kunna dra en skarp gräns mot den dåliga? Jag vet med säkerhet att jag skulle känna igen Murakami (ingen annan har så mycket ”ung pojke, äldre kvinna”-sex och lesbiskt sex i sina böcker… Jag gillar dem för övrigt inte så mycket) och Coelho (med sina enkelt serverade etiska resonemang och filosofiska frågor; vad man än tycker om det). Den skarpa gränsen tror jag inte på.
Kanske borde jag gå lite mer på slumpen när jag väljer böcker. Det vore kul att inte ha några speciella förväntningar innan man öppnade en bok. Vid minst två tillfällen det senaste året har jag läst just på det sättet: när jag läste manuset till Cirkeln och Bastarden från Istanbul. Jag tyckte att båda böckerna var kanon! Trots att jag varken hade andras omdömen, en framsida eller något annat att påverkas av. Det är så man borde läsa böcker. Med öppet sinne. Kan inte någon klä in en Coelho i en framsida med min favorit, Jonas Hassen Khemiris, namn på, så får vi se vad jag tycker? 😉
Förra lördagen skrev DN om e-böcker och varför formatet inte har fått så stor genomslagskraft. Rimliga förklaringar som den stora momskillnaden mellan ”vanliga” böcker och e-böcker (6 % respektive 25 %) lyftes fram, men det talades också om ”tekniktröskeln” – att de ”traditionella läsarna”, d.v.s. kvinnorna, inte vill läsa på platta. Argumentet fördes fram av strategi- och utvecklingdirektören för KF, som nyligt har lanserat e-bokbutiken och appen dito.se. Billingska bokhandeln var av annan åsikt och det är jag med. Varför skulle just kvinnor vara tröga när det kommer till teknik? Jag känner inte alls igen att det skulle vara så, kanske för att jag själv är bokbloggare och nästan alla bokbloggare är just kvinnor. Läsplattor diskuteras friskt i bloggosfären och det är många som är nyfikna och funderar på att köpa en. Andra har haft läsplattor länge. Från min synvinkel och om jag ska generalisera, så är det just kvinnor som rör sig i på bloggar, i sociala medier och som således är mest pigga på att skaffa smarta telefoner och läs-och surfplattor. Jag känner till fler kvinnor som läser böcker på platta än vad jag känner män som brukar läsa skönlitteratur i vanlig bokform över huvud taget.
I DN:s artikel berättar Billingska bokhandeln faktiskt att 75 % av deras läsplattor säljs till just kvinnor och att det för många äldre kvinnor är väldigt praktiskt med just e-böcker eftersom man kan ställa in teckenstorleken själv. Det finns många fördelar med att läsa e-böcker och jag tror absolut att de kommer att slå igenom om utbudet blir bättre och det blir lättare att köpa läsplattor (surfplattor är i och för sig enkla att hitta nu). Jag tror också att fler skulle vilja läsa på läsplatta om de visste att möjligheten fanns.
Snart är e-böcker ett sätt att läsa, precis som att ljudböcker också är ett komplement till vanliga pappersböcker. En gång i tiden var ljudböcker reserverat för personer med sådana funktionshinder som gör det svårt att läsa en vanlig bok, men idag kan vem som helst köpa ljudböcker på mackar. Snart kommer var och varannan att läsa en bok i mobilen i väntan på bussen, istället för att spela spel. Hoppas jag! Varför skulle det inte bli så, egentligen?
Den konstiga uppfattningen att bokläsare är traditionella och bara vill läsa pappersböcker tror jag dock att man måste skrota. Det kan inte vara så!
Med anledning av förra veckans Fars dag, har veckans Tematrio just Fars dag som tema:Berätta om tre böcker som handlar om pappor.
En självklar litteraturpappa är Alfons Åbergs pappa i Gunilla Bergströms bilderböcker. Vad jag vet finns det inte ens någon mamma med i böckerna (nämns hon någonsin?). Skönt med en barnbok där det inte stereotypiskt är mammor som står för det mesta av föräldraskapet.
En biografi som kretsar mycket kring författarens pappa är Åsa Linderborgs Mig äger ingen, som är ett fint och nyanserat porträtt av en hårt arbetande pappa som älskar sin dotter, men som på grund av sin alkoholism inte alltid räcker till.
Som tredje bok väljer jag Vi i villa, som är en närmast tragikomisk bok om villa- och familjelivet. Några av de scener jag minns bäst från boken är hur pappan i boken verkligen älskar sin dotter och vill hjälpa henne, men är helt maktlös när hon blir mobbad.
Lyran själv skriver att hon hade svårt att välja ut endast tre titlar, för det finns så många böcker som fokuserar på pappor, men jag vet inte om jag håller med. Jag tycker att det finns betydligt fler böcker om moderskap och mammor, så jag har nog missat de här pappaböckerna. Synd!
Här om veckan fick Gunilla Bergström Emilpriset till Astrid Lindgrens minne, Nu är det dags för nästa pristagare åt ett pris med Astrid Lindgrens namn, det vill säga Astrid Lindgren-priset, som delas ut årligen av Rabén & Sjögren på Astrid Lindgrens födelsedag, 14:e november. Priset delas ut för förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen och har i år tilldelats Jan Lööf, som jag tror vi alla har läst eller fått läst för oss. Hans Sagan om det röda äpplet är en bok som jag verkligen minns från min uppväxt. Jag tror till och med den finns hos mina föräldrar. 🙂
Jag har flera år i rad skämts bort med att få Nobelpristagarlitteratur i namnsdagspresent (Elisabeth, 19:e november). På så sätt har jag både läst både Hjärtdjur och Tant Julia och författaren. Gissa vad som väntade på mig i en tidig namnsdagspresent när jag hälsade på mina föräldrar senast:
Den här veckan handlar Tematrio om serier: Berätta om tre serier/grafiska noveller eller romaner som du gillar! Temat är lite komiskt, för jag läser sällan serier (åtminstone inte så mycket mer än de strippar som finns i DN), men förra söndagen blev jag plötsligt väldigt intresserad av att låna hem något av Nina Hemmingsson (jag har gillat det jag har läst av henne, men har inte läst någon hel roman), särskilt Jag är din flickvän nu, som jag har hört mycket bra om, och att även låna hem Ja till Liv, som också har fått fin kritik, av Liv Strömqvist. Vad hände? Jo, biblioteket hade helgstängt…
Jag har faktiskt inte läst så mycket i den här genren. Jag får väl nämna det jag har läst. 😉 Anna-Karin Elde är i alla fall en favorit. I hennes bok Elde x 3 finns tre av hennes böcker samlade, men det är inte precis romaner, utan de flesta fristående bilder som pricksäkert säger något om hur det skulle kunna vara att vara kvinna idag. Jag gillar också Jesper Walderstens enrutare som jag bland annat har läst i samlingen Tack för senast din djävel!
Den enda grafiska roman som jag har läst är Fröken Livrädd & kärleken av Joanna Rubin Dranger. En gullig bok! Jag vet inte alls varför den inte gav mersmak (det var länge sedan jag läste den).
När jag var på bokcirkelmöte senast var det någon (Med näsan i en bok kanske? Jag kommer inte ihåg!) som berättade om en deckare som hon läst och som utspelat sig i Umeå (jag kommer heller inte ihåg vilken bok det var ;)). Det gav något extra att känna igen sig i miljöerna. Det fenomenet känner jag också igen. Som uppvuxen i en uppländsk kuststad finns det för mig något alldeles särskilt skrämmande i John Ajvide Lindqvists berättelser, som ofta utspelar sig i trakterna runt Norrtälje, där jag har varit en hel del. Människohamn är bland det läskigaste jag har läst! Den miljön känns precis som den småstad som jag själv vuxit upp i!
Nu är jag faktiskt lite sugen på att läsa Pontus Wikners deckare Låsta lusthus, som kommer ut i slutet av november. Boken är en samhällskritisk deckare som utspelar sig i Uppsalatrakten och handlar om ett pedofilifall med många inblandade politiker, poliser och bankchefer. I någon mening är den kanske ”som deckare är mest”, men kanske blir den något extra för mig, som också har Uppsalatrakten som ”hemort” (jag jobbar dessutom i Uppsala nu och då).
Jag har gått med i en till bokcirkel! Jobbets bokcirkel handlar ju om att äta sushi, snarare än att diskutera böckerna (de flesta läser inte böckerna), så nu känns det skojigt att vara med i en cirkel där det faktiskt finns intresse av att vrida och vända på läsupplevelser. 🙂 Hittills har vi läst Gargoylen, som alla tyckte riktigt bra om, utom jag, som tyvärr inte brukar gilla kärleksböcker (kärlek för mig är att älska någon, inte att flytta ihop med någon man inte känner för att man är förblindad av ”kärlek”, inte att stå och nöta sönder en klippa i väntan på en kärlek som försvann för 40 år sedan etc…). Det är hur som helst roligt att höra andras tolkningar, inte minst när man själv inte fastnat för boken. De andra hade gjort helt andra och djupare tolkningar än jag själv. Kul att höra hur olika man kan läsa en bok!
Nåväl. Själv läste jag bibblans version av boken och det råkade vara den inbundna varianten. De flesta på bokcirkeln hade den otroligt mycket snyggare pocketutgåvan, som jag inte hade sett förut. Oj, vad snygg den var! Förlaget har tyvärr ingen bild i sitt pressarkiv som gör den rättvisa, men den ser ut ungefär såhär (länk till Norstedtsbloggen). Boken ska se ”bränd” ut och är till och med svart runt om, vilket är väldigt passande eftersom boken ju bland annat handlar om en man som råkar ut för en allvarlig brännska. Framsidan kan verkligen göra mycket för en bok. Jag gillade inte boken, men skulle ändå inte ha något emot att ha den i hyllan. 😉
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
