Jag hade egentligen behövt en lättsam och underhållande bok, så det här var kanske inget vidare bra val av mig. På bokens baksida finns ett citat från Aftonbladet: ”Läsaren dras obönhörligt in i en annorlunda värld som man inte vill lämna…”. Nja, säger jag. Den här världen skulle jag inte vilja befinna mig i en sekund (inte i bokens senare halva i alla fall).
”Den annorlunda världen” är i det här fallet krigets Afghanistan, där författaren målar upp en råhet, grymhet och skräck som jag har svårt att över huvud taget ta in. Det är fattigdom, utsatthet, avrättningar som pausunderhållning på fotbollsmatcher, föräldralösa barn och en ren och skär ondska. Det var svårt att inte lägga boken ifrån sig emellanåt, för det bär verkligen emot att läsa om allt ont.
Handlingen kretsar kring en man, Amir, som flydde med sin familj till USA när Sovjetunionens styrkor invaderade landet. Kvar i Afghanistan lämnades bland annat den tjänare och hans son som Amir har växt upp med. Amir har svikit sin bästa vän, tjänarens son, och det är först många år senare som han får anledning att återvända till sitt gamla hemland och gottgöra det han har gjort.
Det är en mycket läsvärd, men också otäck bok. Den hade kunnat vara mer förutsägbar och puttinuttig, men den är inte det och det tackar jag för. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, kanske framför allt för att få en liten inblick i situationen i Afghanistan, men som lättsam underhållning eller en ”annorlunda värd att dras in i” tror jag man ska välja en annan bok.
Martina-koden är ett riktigt bra val om man vill ha en stunds avkopplande och underhållande läsning. Bokent är en samling krönikor skrivna av Martina Haag. Liksom i hennes tidigare samling, Hemma hos Martina, är det mycket ur Martinas vardag vi får följa. Superrolig bok! Men snabbt utläst.
Jag var nog inte på humör för att läsa den här boken. Den borde vara gripande. Huvudpersonerna är två ensamma och på var sitt sätt sörjande människor som finner varandra i en by i Dalarna. Deras möte vänder upp och ner på dem och leder in på djupet i deras sorg och andra känslor. För mig blev det dock inte så gripande. Jag tyckte den var lite ointressant, förutsägbar och överdriven.
Nej, tyvärr, ingen bok helt i min smak den här gången.
Reine ska fylla elva år och den här sommaren ska han till Barnens ö på sommarläger. Det är dock ingenting Reine vill. Han bestämmer sig för att ägna sommaren åt att vara kvar i stan och fundera över livet. Mamman är bortrest, så han är helt fri att göra vad han vill.
Läsaren får följa Reine på en hel rad olika äventyr. Han sommarjobbar på en ateljé där man målar kransband, är ute och seglar med en av mammans kompisar, hamnar mitt i en raggarträff och åker Ålandsbåt. Och hela tiden är den en himla jakt efter pengar så att han kan äta hamburgare på stans alla hamburgerrestauranger.
Det är roligt berättat. Reines funderingar och tankegångar känns väldigt autentiska för en tio-elvaåring. Tankarna far hit och dit och han ömsom oroar sig för att hamna i puberteten och ömsom funderar han på om Dag Hammarskjöld inte är hans riktiga pappa ändå.
Själva berättelsen tycker jag egentligen är lite väl osannolik och långdragen, men jag gillar ändå boken och berättandet, just för att jag plötsligt kommer ihåg hur jag tänkte när jag själv var liten och vad jag funderade och oroade mig över då. Klart läsvärd bok!
I Mig äger ingen berättar Åsa Linderborg om sin egen pappa. Det är en hårt arbetande man, som glatt skryter om att han är Sveriges bästa härdare på metallverken, men som andra gånger avskyr sitt jobb. Han pratar gärna om klassfrågor, men vågar inte skriva med rött bläck i rädsla för att han ska bli stämplad som kommunist. Det finns med andra ord många motsägelser eller kanske finns det snarare många åsikter, tankar och känslor och en stor svårighet att nå fram med dem.
Åsa är det finaste han har, men som pappa räcker han inte alltid till. Maten äts hos farmor och farfar och pengarna räcker aldrig en hel månad. Ibland säljer han Åsas saker för att ha råd med sitt alkoholmissbruk.
Det är ett fint och inte alls svart-vitt porträtt som Åsa Linderborg målar upp. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är så lätt att sortera människor efter klass och arbete och att döma ut människor som har ett missbruk. Att alla människor är människor snarare än en klass glöms lätt bort, men här finns en berättelse om en av alla dessa människor. Kärleksfullt och insiktsfullt.
Christopher har lovat sin pappa att inte lägga nästan i blöt, men han kan ändå inte släppa den mordgåta som han försöker att lösa. Grannens hund har blivit mördad med en högaffel och sökandet efter den skyldiga leder fram till den här boken, som berättas av Christopher själv.
Det är en både underhållande och lite smärtsam berättelse om en autistisk pojke, som i sitt sökande, efter de som dödade grannens hund, av misstag börjar att rota i saker som har hållits dolt för honom.
Det är en ganska rörande liten berättelse, men framför allt gillar jag berättandet. Det känns som att en ung, autistisk kille skulle skriva just såhär. Det är spännande att få ta del av en berättelse från en person som ser världen på ett helt annorlunda sätt, en kille som inte kan förstå vad folks ansiktsuttryck betyder, men som kan räkna upp alla primtal upp till 7057.
Jag gillar verkligen den här boken! Den är lättläst och annorlunda!
Frukost på Tiffany’s är nog mer känd som film än som bok. Boken innehåller förresten inte bara just titelnovellen utan också tre andra, kortare, noveller. De känner nog nästan ingen till alls.
För att börja med just Frukost på Tiffany’s kan jag inte påstå att den sa mig särskilt mycket. Den handlar om Holly, som lever ett märkligt liv, fullt med fester, karlar (prostitution till och med) och pengar, som hon bland annat får för att ge meddelanden till en man som sitter i fängelse. Jag vet inte vad novellen vill berätta. Kanske är den bara tänkt att uppröra med Hollys lite skandalösa liv.
Bokens andra novell, Ett hus av blommor, känns som en töntig vuxensaga med en sensmoral som jag inte förstår. Först de två sista novellerna, En diamantgitarr och Ett julminne, faller mig i smaken. Den ena handlar om en vänskap mellan två män i fängelse och den andra om en vänskap mellan en pojke och en äldre släkting. Det är svårt att skriva om dem utan att säga för mycket, men de är i alla fall precis som jag tycker att noveller ska vara: lagom långa och med lagom tempo, så att man inte tappar intresset.
Noveller är inte helt lätt. Det krävs en del skicklighet för att kunna både bygga upp och avsluta en berättelse på så få sidor som en novell brukar rymma. Jag tycker att Capote har lyckats väl med de två sista, men jag kan inte riktigt förstå varför berättelsen om Holly har blivit en sådan klassiker.
Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!
När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.
Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.
Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.
Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag hade egentligen behövt en lättsam och underhållande bok, så det här var kanske inget vidare bra val av mig. På bokens baksida finns ett citat från Aftonbladet: ”Läsaren dras obönhörligt in i en annorlunda värld som man inte vill lämna…”. Nja, säger jag. Den här världen skulle jag inte vilja befinna mig i en sekund (inte i bokens senare halva i alla fall).
