• Hej Nostradamus!

    Hej Nostradamus!

    Det är en vanlig skoldag i en kanadensisk skola. Den 17-åriga tjejen Cheryl har precis berättat för sin man, Jason, som hon nyligen gift sig med i hemlighet, att hon väntar deras gemensamma barn. Plötsligt händer någonting fruktansvärt när de sitter i matsalen. Ett gäng beväpnade skolelever kommer och skjuter omkring sig. Cheryl är en av de som dör och Jason är en av de som överlever.

    Massakern kommer att förändra deras liv för all framtid. Cheryl, som nyss bar på ett alldeles nytt liv, lever inte längre. Jason kommer aldrig riktigt att lyckas komma över Cheryl och hans frus död leder också till att hans redan från början ansträngda relation till sin far försvåras.

    Boken handlar till största delen om Jason, men boken är uppdelad i fyra delar så att man kan se allt från både hans egna, Cheryls, hans nya flickväns och hans pappas synvinklar. Delarna utspelar sig vid olika tider, vilket känns som en rätt annorlunda och ett ganska spännande sätt att berätta på eftersom berättelsen flyter framåt och byter synvinkel samtidigt.

    Det är en tänkvärd och, trots allt tragiskt, ganska underhållande bok. Vad jag kan sakna är att den handlar så lite om massakern som den faktiskt gör. Det känns som att mer tid hade kunnat ägnas åt den omstörtande händelsen. Istället stannar boken vid att berätta om Jasons liv som om massakern och Cheryls död var en parentes för länge sedan. Jag hade förväntat mig att boken faktiskt skulle handla om våldsdådet i skolan, men boken handlar betydligt mer om tro, kärlek och svåra relationer än om någonting annat. Det är i och för sig ämnen som också är värda att läsa om.


  • När vi var barn

    Under dessa sommardagar hos mina föräldrar har jag passat på att plocka fram och läsa en bok som jag älskade när jag var liten: När vi var barn. Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Ida Maria från Arfliden, Tyra i 10:an Odengatan samt Vi bodde i Helenelund. I dessa illustrerar och berättar Ann-Madeleine Gelotte om dels sitt eget liv och uppväxt i Helenelund, utanför Stockholm, men också om hennes mormors liv som barn i en lappländsk by vid 1800-talets slut och om hennes mammas uppväxt i 1920- och 1930-talens Stockholm.

    En jättebra bok för att lära sig mer om hur livet i Sverige har varit för inte så länge sedan! Det är en barnbok, men kan absolut även läsas av vuxna. Boken väcker verkligen tankar kring hur utvecklingen har gått framåt under 1900-talet och hur annorlunda mycket i samhället är. Det här är sådan historia som aldrig hinns med under skolans historiaundervisning, men som ändå är mycket intressant eftersom vi alla är märkta av vårt ursprung.

    Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten och den är fortfarande lika bra och illustrationerna är fortfarande lika lekfulla och roliga.


  • Blonde

    Blonde

    Trots att den här boken handlar om Marilyn Monroe ska den inte läsas som en biografi utan som den skönlitterära bok den är. Jag är kluven till detta. Marilyn Monroe är en närmast mytomspunnen person som med sitt utseende och sin hårfärg snarast har blivit ett begrepp. Att låta henne vara huvudperson i en skönlitterär bok är ett enkelt sätt att fånga intresset och att pocka på läsarens nyfikenhet utan att ge svar på hur Monroes liv egentligen var. Hennes liv och leverne gör dessutom att boken ofta andas lite tantsnusk. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här boken. Å andra sidan är det en gripande bok om ett människoöde, oavsett hur mycket av det som är sant eller inte.

    I boken får vi följa Monroes liv från början till slutet och genom hennes karriär. Det är en mycket ensam och utnyttjad människa det handlar om. Innerst inne vill hon använda sin skådespelartalang åt seriöst skådespeleri, men i Hollywood vill folk bara suga ut pengar med hjälp av hennes fantastiska kropp. Vad Monroe också drömmer om är att ha den familj hon själv aldrig har haft och att få ett barn, men även här misslyckas hon.

    Det är svårt att inte beröras av Monroes öde och det är lätt att känna med henne i hennes motgångar. Joyce Carol Oates gör här ett mycket trovärdigt och vackert porträtt av en kvinnas liv. Om det handlar om Monroe eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Joyce Carol Oates har återigen lyckats skriva en mycket bra roman om en kvinnas liv i USA.


  • Bara sedan solen sjunkit

    Bara sedan solen sjunkit

    När Mikael hittar en sjuk trollunge vid soptunnorna på gården bestämmer han sig för att ta den in i sitt hem. Faktumet att troll är farliga rovdjur och att det kan få hemska konsekvenser att släppa in dem i sitt hem är ingenting som han reflekterar över i första taget. Så lever Mikael med sitt annorlunda och ganska krävande husdjur och dess existens förändrar saker i Mikaels förhållande till några andra människor, däribland hans hunsade granne, hans utnyttjande arbetsgivare och den man som han har ett förhållande med.

    Det är en väldigt annorlunda och udda berättelse som känns förvånansvärt realistisk trots att historien kretsar kring ett mytomspunnet sagoväsen. Det är egentligen inte trollet som står i centrum i berättelsen, utan det här är snarare berättelsen om några människor med ett stort utanförskap i vårt samhälle. Huvudpersonernas osäkerhet och rädsla över att inte kunna nå fram till varandra är påtaglig. Välskrivet. En väldigt bra bok!


  • Flugornas herre

    Flugornas herre

    Ett gäng skolpojkar råkar hamna på en öde ö efter en flygplansolycka. I början tycker de mest att det är kul och häftigt att vara utan vuxna och att överleva på ön, som är rik på både frukt och vildsvin, men ju längre tiden går, desto mer konflikter blir det. Det är två tongivande killar som utmärker sig. Den ena är Ralph, som fäster stor vikt vid att ha en ständigt brinnande eld så att de ska kunna bli räddade. Den andra är Jack, som vill ägna tiden åt att jaga. Båda vill ha ledarskapet på ön och deras små bråk blir allvarligare och allvarligare. Snart är Jack hövding över ett gäng ”vildar” och Ralph ledare över ett mindre gäng. Istället för att samarbeta med varandra uppstår ett stort fiendeskap, vilket kommer att få ödesdigra konsekvenser.

    Det hinner bli rätt spännande innan boken är slut, men det är ändå svårt att sträckläsa den här boken. Det är så mycket råhet och våldsamheter att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ibland för att kunna smälta vad det var jag läste. På ett sätt känns det helt obegripligt att barn skulle kunna drivas till att begå sådana handlingar som de begår i boken, men det är en fascinerande berättelse och en sak är säker: man lämnas inte oberörd när boken är slut. En mycket bra bok om människors ondska!


  • Hemma hos Martina

    Hemma hos Martina

    Hemma hos Martina är en lättläst och lite pladdrig bok om livet som småbarnsmamma. Boken går fort att läsa ut, men det är en kul läsning. Att språket ibland är lite sisådär gör inte så mycket. Underhållande!


  • Kärleken

    Kärleken

    När Laki blir förälskad i en yngre kvinna börjar tankarna om kärleken att snurra. Allting kompliceras av att han träffar den nya kvinnan samtidigt som han lever ihop med sin sambo och deras gemensamma son. Situationen är såklart ohållbar.

    Men vad är kärleken och hur ska man någonsin kunna välja?

    Boken är en oerhört välskriven och stundom filosofisk berättelse om livet och kärleken. Jag har sällan läst en bok som på ett så ärligt och vackert sätt beskriver kärleken och vilken makt den har över oss. En mycket bra bok!


  • En obeskrivlig människa

    En obeskrivlig människa

    Att göra en fullständig och perfekt beskrivning av en människa är någonting som får anses vara omöjligt. Den här bokens berättare gör dock ett försök att beskriva en slumpvis vald människa. Människan som ska beskrivas blir Anna och berättaren inser själv att det bara är Annas näsa som hon har lyckats beskriva på ett bra sätt.

    Det här är dock ingen jättetunn roman, så den innehåller trots allt någonting som måste anses vara en beskrivning. I boken får vi följa Anna genom hennes liv och se vad som händer henne i livet och följa henne i hennes möten med andra människor.

    Det hade kunnat vara intressant, men jag tycker mest att boken är tråkig. Ett liv är vanligtvis ganska långt och det består mest av dagar som är tråkiga vardagar. Att läsa en beskrivning av en människas liv kan således vara rätt tröttsamt. Åtminstone blev jag rätt uttråkad av den här boken. Dessutom känns det som att vissa saker ältas om och om igen. När Anna blir ovän med en kär vän får vi i kapitel efter kapitel läsa om hur svårt hon tar det.

    Jag tycker inte att det någonsin blir särskilt engagerande eller spännande. Det är rätt och slätt en bok om en helt vanlig människas liv. Visst händer det saker i Annas liv, men boken berättas av en tredje person och Annas verkliga känslor och tankar försvinner ofta för att ge plats åt beskrivningar om ditt och datt. Jag blev inte så road.


  • Spinalonga – de spetälskas ö

    Spinalonga – de spetälskas ö

    Boken inleds med ett citat ur Tredje Mosebok (13:46):

    Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren är han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin bostad.

    Det känns oerhört sorgligt att skräcken över sjuka (och annorlunda) har varit så stark så länge.

    Under drygt halva 1900-talet tjänade ön Spinalonga som ”fängelse” för greker med sjukdomen lepra. Under denna tid drevs människor från sina hem och isolerades på Spinalonga, utanför Kreta.

    Berättelsen om dessa människor på Spinalonga och vad de fick utstå för att de led av spetälska är en annorlunda historia. Jag hade förväntat mig en sentimentalare och dystrare berättelse, men boken berättar snarare om gemenskapen mellan de sjuka, och hur även friska människorna faktiskt lät det mänskliga segra över skräcken, än om det utanförskap som i och för sig rådde.

    Det här är en vacker och fin historia om någonting som man inte kan tro att det faktiskt skedde och pågick så länge som det gjorde. Boken rör upp en del känslor med sina råa berättelser om hur människor drevs ut ur sina hus och sedan hölls fast medan deras hem brändes ned, men som sagt var blir det aldrig sentimentalt. En väldigt fint berättad skildring av några människoöden! En mycket bra bok!