• Vad jag gjorde 2017

    Vad jag gjorde 2017

    Åh, tänk att 2017 snart är över! Som traditionen bjuder tänkte jag göra lite återblickar och sammanfatta året som varit. Nu är inte det här en personlig blogg, utan en bokblogg, men jag tänkte ändå börja med att sammanfatta vad jag gjorde 2017. 🙂

    Januari började med nyårsdag, då vi säkert städande undan glitter & disk från dagen innan. Minns inte riktigt! Nyårsdagen följdes av dagar då vi lade ett fyrdimensionellt pussel (fundera på den!) och sedan fyllde jag 30. Detta firades ordentligt med tårtkalas, middagar och fest i dagarna fyra. Kände mig väldigt uppvaktad! Jag hann både bli firad av familj & släkt i Uppland, av vänner, av sambons släkt & familj och under en staycation med min sambo. Jag fick även blommor med bud och var tvungen att sluta tidigare från jobbet för att kunna ta emot dem. De visade sig vara från jobbet. 🙂

    Januari 2017 - fyller år
    Extremt glad 30-åring på födelsedagsmiddag.

    I februari drog Melodifestivalen igång igen och månaden gick i Mellons tecken. Nästan varje helg satt vi bänkade i någon konstellation och hjärtröstade för glatta livet. Jag älskar Mello! För att väga upp med något finkulturellt så kan jag nämna att jag också gick och såg årets bästa och finaste film: Moonlight. <3

    Februari - semlor
    I februari bakades det glutenfria semlor också. 🙂

    Om jag ska fortsätta på kulturspåret så kan det nämnas att mars var månaden då vi såg musikalen Passion. Flera av oss i sällskapet blev så irriterade på huvudpersonen att vi fortfarande blir starkt uppretade om någon nämner namnet Fosca! 😉 I mars hände också flera litterära grejer: jag var på Ordcafé och lyssnade på fantastiske Ann-Helén Laestadius (som har skrivit underbara Tio över ett) och så var jag på Littfest en liten sväng.

    Mars - brädspel
    I mars plockade vi fram Jägersrospelet också. 🙂

    I april blev det äntligen påsk! Jag åkte till Uppland och hälsade på. Jag var också på mitt livs första kattutställning (som besökare alltså; jag har ju ingen katt). Månaden bjöd på en hel del aprilväder. Om jag minns rätt så var det pangfint dagen innan valborgsmässoafton och sedan kom en massa snö?! Typiskt april.

    April - den soliga dagen
    Den soliga aprildagen.

    I maj kollades det på Eurovision song contest och åts en massa snittar. Det var min arbetsgrupp som hade till uppgift att anordna jobbets vårfest och jag tror att det blev lyckat faktiskt. Temat var after ski. Och jo, det var faktiskt snöfritt en stor del av månaden.. Och det var ju bra, för jag ägnade en hel tid åt att cykla kors & tvärs och cykelorientera. Jag sprang också Blodomloppet på en tid jag inte direkt var nöjd med, men jag tog igen det sedan.

    Maj - cykelutflykt
    Ute med cyklarna och kisar i majsolen.

    För i juni tog jag nytt personbästa på 5 km! Jippi! I maj åkte vi ner till Sundsvall med pioner m.m. i famnen, för då var det en väns tur att fylla 30! Resan fortsatte sedan söderut till en långhelg i Uppland och tjuvstart på semestern. I mitten av juni provade jag på orientering. Jag tänkte att mitt intresse för löpning och cykelorientering kunde gifta sig liksom. Tyvärr upptäckte jag 1) mygg, 2) myrar + att jag kom vilse. Buhuu. Håkan Hellström gjorde ett stopp i Umeå med sin turné Rullande åska. Åskan rullade, Hellström gick upp 2 h sent, men jag var glad ändå!

    Juni - På konsert med Håkan Hellström
    Såhär piffig kan man vara en junidag när man står i kö till Håkan.

    I juli var det äntligen dags för semester! Vi hann med att resa kors och tvärs och träffa på vänner både här och där. Uppland, Stockholm, Värmland. Vi åkte även till Vasa. Vi var typ inte hemma på närmare en månad. KUL. Kul för mig var att jag missade det pissiga Ume-vädret. Faktum är att jag badade fler gånger i somras än vad jag har gjort på många år. Bad, minigolf, löpning, uteserveringar, nära & kära. Jag tycker att sommaren hade allt!

    Juli - Är i Vasa och äter tacos
    Äter tacos i Vasa.

    Sedan kom augusti. Vi grillade & rökte fisk om helgerna och jobbade hela veckorna. Det är så jag minns det i alla fall. Jag inledde också terminen med att mjukstarta med en kort danskurs. Av någon obegriplig anledning var vi ytterst få som tog chansen att gå den här kortkursen. Sådan lyx! Så kul! Månaden avrundades med att vi plockade bär och svamp. Hela frysen fylldes med hallon och blåbär och min sambo gjorde flera liter hjortronsylt. Vi lärde oss också vad odon är för något… 🙁

    Augusti - hallon
    Rensar hallon.

    I september besökte jag Höga kusten för första gången (jag har såklart åkt igenom tidigare, men…). Så vackert och sagolikt!! Under en helt galen varm dag sprang jag Umemilen och slipade mitt personbästa med några sekunder. Månaden avrundades med en fin liten kryssning för att fira min svärfar, som fyllde jämnt. Vi frossade i skaldjur och jag och min sambo sprang runt, runt, runt på en löparbana som fanns högst upp på båten. Fräsch utsikt!! Jag reste också ner till Uppland igen. Och blåste en glaskula. Så kul!

    September - Kryssar och springer
    Är på kryssning och springer runt, runt, runt.

    I oktober blev jag helt golvad av operan Faust. Allt med Faust var perfektion och den lyckades överraska och förbluffa hela tiden. I oktober gjorde jag också lite av en nostalgitripp genom att gå på konsert med Mando Diao, som jag har lyssnat väldigt sparsamt på de senaste typ 10 åren. Gud så bra de var! I övrigt kämpade jag på med cykelorienteringen. Jag tog nästan alla kontroller i år!

    Oktober - cykelorienterar
    Cykelorienterar och möter feministisk pepp.

    I november blev det allhelgonahelg och jag reste återigen ned till Uppland. Så jävla förkyld var jag under den helgen. Buhuu. Min cykel var trasig typ halva månaden vilket gjorde mig på dåååligt humör. Humöret blev inte bättre av att jag blev förkyld igen efter bara några veckor. Det blev en månad med alldeles för lite träning och dans för att jag ska vara glad och trots att jag gjorde megamycket roliga grejer – gick på en oförglömlig konsert med Henrik Berggren (Shoreline <3), lyssnade på när Stina Ekblad hade poesiuppläsning, fick besök från barndomskompis, lyssnade på Nötknäpparen, hade en rolig julfest, julpyntade, bakade pepparkakor, var på standup, firade bokcirkelns 6-årsjubileum – så minns jag det ändå mest som att jag var rätt trött. Hm.

    November - besöker Öregrund
    Att hälsa på i Uppland är ofta som att resa tillbaka i tiden. Man kommer från vintern och besöker hösten.

    Så kom december och vi reste till Skellefteå för att fira en 30-åring och hälsa på hennes lilla 1,5-månaders pojke. <3 Jobbet hade julfest och jag vann sensationellt i det extremt svåra musikquiz som en kollega hade satt ihop. Jag kommer leva länge på denna skrällseger!! 😉 I december drack vi också en massa glögg, shoppade julklappar (mest till oss själva 😮 😉 ) och spelade tv-spel. Musikhjälpen kom till stan och när Norrlandsoperan sålde ut kostymer till välgörenhet var jag på plats! Jag lyckades knipa en barnklänning till mig själv. Hahaha. Älskar den!

    December - poserar i julhårspänne
    Är på julig middag och poserar i tomteluvaspänne.

    Ja, det var 2017, som jag minns det och som min kalender & mina blandade bilder påstår att det var. Ett fint år ändå! Så mycket kul som hanns med! Hoppas 2018 fortsätter såhär!


  • Saker som bloggen har gett mig

    Saker som bloggen har gett mig

    Jag har bloggat länge (hur det gick till när jag började blogga kan du läsa i det här inlägget t.ex.), Bloggen är ingenting jag håller på med på något megauppstyrt sätt, men jag har haft den så länge att det går på automatik att hålla den uppdaterad. När jag läser en bok så ingår det liksom att jag också skriver ett inlägg om den. Många, eller kanske till och med de flesta, skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt att blogga om böcker, men jag tycker att det är så bra. Tänk bara:

    • Jag har ett stort arkiv där i princip allt jag läst i mitt vuxna liv finns inlagt. Jag behöver aldrig glömma en bok eller en författare eller vilka böcker som hänger ihop, handlar om liknande saker eller kommer från samma land.
    • Jag ”måste” alltid fundera några varv kring det jag läser. Även om jag skulle tycka att en bok är småtråkig så måste jag vrida och vända lite mer och komma fram till varför jag tycker som jag gör. Jag är kanske inte megaskicklig på att sätta ord på mina läsupplevelser, men jag har i alla fall blivit bättre, som det känns. Mitt enda omdöme om en bok kan liksom inte vara ”den var bra” eller ”den var tråkig”. Bloggen utmanar mig att se mer. Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åren på att se fler lager i berättelser. Kanske hade jag blivit det även utan bloggen, men jag tror inte det.
    Böcker på mitt nattduksbord
    Böcker på mitt nattduksbord – snart i en blogg nära dig. 😉

    De punkterna, ensamma, tycker jag är motiverande! Om jag inte hade en blogg så hoppas jag att jag hade haft någon form av läsdagbok istället, för det skulle kännas så tomt att bara lämna en bok utan någon vidare reflektion och det skulle kännas så rörigt att inte ha någon slags ”kom ihåg”-anteckning kring mina böcker. Men det finns fler grejer som är roligt med bloggen, t.ex:

    • Jag har svinbra koll på vilka böcker som är på gång, vilka böcker folk snackar om, vilka författare som skriver på något nytt och en massa andra bokrelaterade nyheter som skulle vara svåra att få en överblick över om det inte vore för att bloggen fått mig att prenumerera på nyhetsbrev, ta emot pressutskick,  läsa en massa kataloger och följa en massa förlag, författare och bokkonton på sociala medier.
    • Kanske som en konsekvens av ovanstående så läser jag sällan några bottennapp eller råkar ramla över böcker som är mindre bra. Genom att ha koll så tycker jag mig också ha fått riktigt bra känsla för vilka böcker som är ”min grej” och vilka böcker som ens är värda att läsa.
    • Bloggen (eller snarare sociala medier) gör det mer socialt att läsa. Själva läsningen är ju allt som oftast en ensamsyssla (om man inte högläser). Och jodå, jag har en del vänner som är bokslukare, inte minst i min bokcirkel, men bloggen och sociala medier håller ändå igång boksamtalet tycker jag. Dessutom hade jag faktiskt inte ens träffat min bokcirkel utan bloggen. 🙂
    • Författarna kommer närmare. Det är inte jätteofta (förlagsutgivna) författare hör av sig till mig, men några gånger har jag fått mejl eller en tweet eller så. Det hände faktiskt senast här om veckan, då jag fick ett mejl från en författare som hade hittat till min blogg när han sökte efter något helt annat och så hade han sett att jag skrivit om en bok han medförfattat för ca 15 år sedan. Det var överraskande för honom och det var såklart överraskande och kul för mig att han skrev några rader till mig. Jag fick då lite bakom kulisserna-info om arbetet med boken, vilket såklart var intressant. Sådana här grejer händer inte utan en blogg eller sociala medier. Det är så lätt att glömma bort att författare finns på riktigt. 😉 Och då känns det ju lite speciellt att inse att det finns en och annan författare som kanske sitter hemma och liksom bryr sig om vad jag och andra läsare tycker om deras verk.
    • Det är kreativt att blogga! Jag är inte speciellt händig med handarbeten och liknande och jag är heller inte speciellt musikalisk eller har någon som helst förmåga att måla & teckna. I och för sig sysslar jag med dans, men jag dansar inte på den nivån att jag skapar eget material. Det är egentligen främst genom bloggen som jag får vara kreativ och, så att säga, skapa något för nöjes skull. Det är kul! Jag tror att de flesta kan behöva någon slags kanal för kravlöst skapande av något slag. Jag vet inte vad jag hade riktat in mig på om jag inte bloggade. Jag hade förmodligen inte skrivit i alla fall, för det känns så kämpigt på olika sätt. Jag skriver mycket i mitt jobb (inte skönlitterärt såklart) och det tar tokigt mycket tid allting. Jag har inte ro med sådant. Bloggen är någon slags mild variant av att skriva och det passar mig väldigt bra.

    Det var det! Kommer inte på en enda till sak som gör att det känns roligt och meningsfullt att blogga. 😉 Det blev ett långt inlägg, ser jag nu. Många pratar om bloggens död och bla, bla, bla (det har jag också bloggat om förut, t.ex. här). Så tråkigt om det vore så! Tråkigare hobbies kan man ha!


  • Maten bakom resultaten

    Maten bakom resultaten

    Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.

    Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
    Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

    Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra ”läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.

    Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.

    Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).

    I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.

    Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.

    Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.

    Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta ”kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till ”nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på ”hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker.  Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!

    Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
    Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

    Maten bakom resultaten

    Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
    Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 218.
    ISBN: 978-91-1-308062-8.
    Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

    Linda Bakkman

    Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.

    Förlagets beskrivning

    ”Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.

    Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”


  • Julklappsboken!

    Julklappsboken!

    Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbanken arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de  satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!

    Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. 🙂 Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!

    Julklappsboken
    Julklappsboken

  • Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

    Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

    Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på.

    Betyg: 4 av 5.

    Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.

    Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder.  Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.

    Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer.  Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.

    Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

    Himmelstrand

    Himmelstrand gavs ut av Ordfront 2014. Jag har lyssnat på ljudboken, med uppläsning av Thomas Oredsson, utgiven av Ordfront 2014. Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen. ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.

    John Ajvide Lindqvist

    John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.


  • Mordet på Orientexpressen – filmen

    Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉

    Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…

    Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!


  • Böcker i december

    Böcker i december

    Så blev det december. Även om jag ser i kalendern att november bjöd på väldigt många roliga grejer så går den här månaden ändå inte till historien som den bästa under 2017. Jag har under månaden hälsat på mina föräldrar i Uppland, haft besök från vänner från olika hörn i landet, haft julfest, gått på konsert med Henrik Berggren, sett en del andra föreställningar och utställningar, haft traditionsenligt pepparkaksbak och säkert gjort en massa annat kul. Men november har också varit månaden då jag har varit förkyld i två omgångar och då cykeln har varit på verkstad i flera veckor (uppdelat på två tillfällen). Sedan hände det en annan grej som tog extremt mycket energi. Men, men. Nu vänder vi blad! 😉 Min cykel är hemma, jag är inte längre däckad i förkylning och idag far jag norrut och hälsar på en kompis, som alldeles snart fyller 30, och hennes lilla son, som inte ens är 2 månader gammal och som jag inte har hunnit träffa ännu. Så kul! Sedan kommer december att rulla på med dans, julfester och så småningom jul. Det här blir bra! Kanske ska jag läsa ut någon bok också? I november lyssnade jag på två ljudböcker, men slutförde inte en endaste pappers- eller e-bok. Det hanns inte med, helt enkelt.

    Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig
    Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig

    Bokmässigt är ju november en spännande månad, då årets Augustpristagare avslöjas. Som alla säkert redan har snappat upp så vann Johannes Anyuru skönlitteraturklassen med sin dystopiska roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. December, däremot, är ingen månad då det sker prisregn över böcker. Det är i och för sig utdelning av Nobelpriset, men i övrigt är väl största fokus, för både förlag och bokhandlare, att sälja böcker inför julen. En del förlag har lyckats smyga in potentiella bestsellers i utgivningen. Trots att jag dammsugit kataloger för att ta reda på vilka spännande böcker som kommer ut under vintern så hade jag lyckats missa att Martina Haags nya, Livet går så fort. Och så långsamt., har släppts lagom till jul. Den är alltså redan ute i handeln. Detsamma gäller Fredrik Backmans senaste, Ditt livs affär, som av allt att döma aspirerar till att bli en modern Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (det gillar jag!). En bok som faktiskt kom redan i oktober, men som jag också tycker kan nämnas i det här inlägget är bilderboken Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson. Det är en Astrid Lindgren-berättelse som inte har varit utgiven på svenska förut. Kul överraskning!

    Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson
    Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson

    Tänkte jag läsa något i december då? Jo, det kan ni lita på! I december ska jag plöja biblioteksböcker som har samlats på hög. Däribland Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och diktsamlingen Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar. Ja, och sedan ska jag väl läsa ut alla böcker som jag påbörjat i november också…

    Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
    Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar

    Vad läser du i december?


  • (Ännu fler) hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa

    (Ännu fler) hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa

    Jag har ett par gamla inlägg i arkivet där jag skriver om några hyllvärmare som aldrig tycks bli lästa. Om du inte känner igen uttrycket hyllvärmare så är det alltså böcker som har stått länge i bokhyllan. Hur har det gått med de böcker som jag har bloggat om tidigare?

    Av de fem böcker som jag listade redan i mitt första inlägg (från november 2015) har jag fortfarande Kristian Lundbergs kortroman Yarden ståendes… I mitt andra inlägg (från november 2016) kvarstår deckaren Den felande länken av Stefan Tegenfalk. Det här är såklart böcker jag borde läsa någon dag… 🙂 Och naturligtvis vill jag verkligen läsa dem! Jag brukar försöka att få till en bra blandning i min läsning, men det är klart att det är lätt att ryckas med och börja låna & läsare lite nyare titlar och då kan ju de här gamla godingarna bli stående ett tag… Jag är i alla fall helt säker på att Yarden kommer att bli läst under 2018. Kanske kommer jag också ta mig an någon eller några av dessa gamla godingar:

    Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell har jag haft hemma sedan 2013, då jag köpte den och några andra små noveller. Thydell är en hyllad och omtyckt ungdomsboksförfattare och själv har jag t.ex. läst hennes fina och sorgliga I taket lyser stjärnorna, som kretsar kring en ung tjej som förlorar sin mamma i cancer. Självklart känns det lockande att följa upp med en liten novell.

    Skuggland av Jonas Brun fick jag i ett utskick 2012. Det var ju ett tag sedan… Boken beskrivs som en thrillerartad roman om två pojkar som försvinner spårlöst i ett 80-talets Sverige. Och om en pojke som blir kvar och berättar vad som hänt. Skuggland fick strålande recensioner när den kom. Att jag inte har läst den ännu är rätt obegripligt faktiskt!

    Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe är ett annat utskick som jag tog emot för länge sedan (2013). Framsidan och titeln är såklart lockande, men när jag läste några ljumma recensioner tappade jag en del intresse. Boken handlar i alla fall om en svårt sjuk mamma och hennes son. De startar en bokklubb och hittar böcker att samtala om i den svåra situationen. Jag vill faktiskt läsa den här boken, trots andras omdömen. Faktum är att jag ofta tycker helt annorlunda än ”alla andra”… Så ingenting säger att jag inte skulle kunna tycka riktigt mycket om den här!

    Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken
    Han tänkte på dem som färger, Yarden, Boklubben vid livets slut, Skuggland, Den felande länken

    Har du läst någon av mina hyllvärmare, eller har du någon egen riktigt gammal goding som du känner dig manad att läsa snart..? 🙂


  • Böcker jag önskar mig i julklapp

    Böcker jag önskar mig i julklapp

    Har ni tänkt på att det är mindre än en månad kvar till julafton?! Ja, det har ni säkert, för det är svårt att undgå… 🙂 Julen är i alla fall en tid då många passar på att ge bort böcker till varandra och visst är det väldigt fint att få en bok – en upplevelse som räcker länge. 🙂

    Önskar jag mig någon bok? Jag brukar säga att jag inte har plats för böcker… Men hallå! Det är klart att jag tycker om att få böcker! Böcker som jag gärna skulle bläddra i och läsa ur i mellandagarna är Naturlig skönhet av Nanna Johansson eller Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag. Johansson är en vass feministisk serietecknare och jag har slukat hennes tidigare album (de flesta i alla fall). Jag lyssnar också på henne varje vecka i podcasten Lilla drevet. Självklart vill jag läsa hennes album Naturlig skönhet, som gissningsvis inte innehåller ett endaste skönhetstips..! 🙂

    Naturlig skönhet av Nanna Johansson
    Naturlig skönhet av Nanna Johansson

    Den andra önskeboken gjorde mig helt paff när jag såg den första gången! Jag tycker att jag har god koll på utgivningen. Som entusiastisk bokbloggare sitter jag och kollar i förlagens kataloger varje säsong, jag prenumererar på diverse nyhetsbrev och pressnyhetstjänster, jag lyssnar på poddar och läser bloggar. Ändå hade det bara passerat att Haag är aktuell med en ny roman i höst/vinter! Förlaget beskriver den nya romanen såhär: ”Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”. Jag blev helt tagen och berörd av Haags senaste roman, Det är något som inte stämmer, och Livet går så fort. Och så långsamt känns helt klart som en bok i samma stil. Kan det bli annat än fantastiskt?

    Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
    Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag

    Får jag ingen av böckerna i julklapp så deppar jag såklart inte ihop. Då lånar jag dem på biblioteket tids nog, antar jag… 🙂 Önskar du dig någon bok i julklapp?