Nu var det länge sedan jag klickade bak i arkivet och plockade fram något gammalt inlägg! Jag har ju ägnat mig åt detta en del torsdagar den senaste tiden, throwback thursday ni vet. Idag tänkte jag att det kunde vara dags igen! För precis ett år sedan bloggade jag om att vara introvert och om att förvånansvärt många inte riktigt förstår att man kan frivilligt välja att sätta sig och läsa en stund… Det här inlägget blev ett av mina mest kommenterade inlägg förra året, så det märktes att folk kände igen sig… Och idag tänkte jag att det kunde passa att puffa upp det igen. Här kan du läsa inlägget i sin helhet!
”Jag är liksom många andra introvert och det är alltså ingen sjukdom, en funktionsnedsättning eller ett problem, utan det är ett sätt att vara som jag trivs bra med och som jag varken kan eller vill ändra på. Jag är inte ensam, jag är inte blyg, jag är inte socialt inkompetent, jag tycker bara att det är oerhört skönt att få vara för mig själv emellanåt. På samma sätt som extroverta behöver ha människor omkring sig för att få energi, på samma sätt behöver jag vara ensam för att ladda batterierna. Det finns förmodligen ingen korrelation mellan att vara introvert och att tycka om att läsa böcker, men att läsa måste väl ändå ses som en introvert syssla, eller vad man ska säga och när jag är för mig själv så är det ofta just böcker som är mitt sällskap.
Jag har genom åren upplevt att många människor, förmodligen extroverta personer, inte alls förstår nöjet med läsning utan snarare ser det som sin plikt att rädda andra från denna obehagliga syssla. Kanske förknippar de läsning med läxor och något som man tvingades göra i skolan. Jag behöver dock knappast påminna mina läsare om att läsning verkligen inte behöver vara något som man gör för att man måste, utan tvärtom kan vara något man väljer att göra på samma sätt som att man kan välja att spela ett spel, se en tv-serie eller lyssna på musik en stund. För mig och er är det här säkert självklart, men jag har insett att det finns många som skulle behöva nå den här insikten och låta mig och andra få läsa ifred. Alltså, naturligtvis är inte det här ett stort problem i mitt liv, men jag irriterar mig faktiskt emellanåt över att folk som ser mig läsa garanterat inte tänker ”där sitter en kvinna och läser en bok – vad avkopplande för henne!” utan tänker ”men gud, vad tragiskt, där sitter en ensam tjej och läser, fy vad hemskt”. Jag hatar att bli klappad på huvudet. Jag skulle önska att läsning vore lite mer coolt, lite mer okej att välja framför andra tidsfördriv, lite mer okej att välja framför att prata hela tiden. [Läs mer…]”
Kommentera & diskutera gärna!