Nej, det blev inte Oates, men det blev, som ni säkert redan vet, Alice Munro, som så många, så många har velat se som Nobelpristagare. Det har varit så mycket snack om Munro, inte minst i Lundströms bokradio, eftersom hon verkar vara Lundströms önskepristagare, att jag faktiskt har varit nyfiken länge. Det känns onekligen som ett kul val att Svenska Akademien väljer någon som är så läst och omtyckt. Möjligen är Munro mycket mer tungläst än vad jag tror, men jag misstänker att hennes böcker är bra mycket mer tillgängliga än mycket annat som belönats genom åren och jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar göra sådana här val. Det gör ju också att det öppnas en liten, liten, liten chans att t.ex. Oates också skulle kunna belönas en dag… 😉
Och ja, det blev en kvinna, som ni vet, och som Peter Englund också lite surigt avslöjade precis innan han läste upp motiveringen. Jag har förstått att det inte är så populärt hos Svenska Akademien att så mycket fokus hamnar på ursprungsländer och kön och så lite på böckerna, men vad ska man fokusera på annars? Ofta är det ju böcker som inte en vanlig människa har läst och kan man inte diskutera berättelser och litterära kvalitéer så får man väl åtminstone jämföra alla andra parametrar. Sedan måste man naturligtvis säga att det är extremt svagt att endast 13 av 110 pristagare är kvinnor. Det är höga siffror om man jämför med t.ex. fysikpriset (2 av 197), men genom historien har å andra sidan fler kvinnor skrivit än ägnat sig åt fysik. Det har absolut skett en uppryckning såhär i mer modern tid, men det innebär inte att det är ett icke-problem att så få kvinnor belönas med Nobelpris. Jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor till litteraturpriset, men det är nonchalant att gång efter gång dela ut pris till gubbar.
Så tack, Svenska Akademien, för att ni ger årets pris till en omtyckt och läst kvinna. 🙂
(Kungliga vetenskapsakademien, som delar ut fysikpriset, bl.a., har lite att lära…)
Jag noterade att A Nice Noise precis har gett ut en ljudboksutgåva med Munros senast översatta novellsamling, Brinnande livet, inläst av Katarina Ewerlöf. Pressutskicket kom idag, faktiskt. Vilken skön tajming! Nästan som när förlaget Tranan precis gav ut en Mo Yan som var hyfsat aktuell när priset tillkännagavs förra året. Vid det laget hade många bibliotek redan gallrat Mo Yans äldre titlar… Munro är väl lite mer känd och läst än Mo Yan, så nu är det ju inte samma panik att det inte finns några översatta böcker att tillgå, men ändå! Det är extremt lämpligt at ljudboksutgåvan av Brinnande livet har kommit ut just nu.
Undrar om Brinnande livet finns i Storytel? Jag har nyligt fått en provmånad på Storytel av en kollega, men har inte testat ännu. Jag vill ju gärna påbörja en bok som jag kan lyssna klart på en månad, så att man inte står där sedan och känner att man måste börja prenumerera på tjänsten så att man kan lyssna klart. Det kanske blir Brinnande livet! Om den finns där, alltså. Annars kommer jag garanterat läsa/lyssna på något annat av Munro. För ovanlighetens skull utgår jag faktiskt från att det här är läsvärda böcker..!
Kommentera & diskutera gärna!