Jag fick Niemeyerfaktorn vol. 1 och 2 skickad till mig inför fotbolls-VM i Brasilien. Det är en egenutgivning av författaren Rikard Amberlin och passande nog utspelar sig böckerna till största delen i just Brasilien. Jag vet inte riktigt varför berättelsen är uppdelad i två volymer, men nu har jag alltså läst den första delen och avslutningen är att vänta i den följande boken.
Berättelsen kretsar kring Eva Bergdahl, som befinner sig i Rio över nyåret. Hon har nyligt träffat en man från Brasilien och nu är de i hans hemland för helgens firande. Huvudorsaken till Evas besök är dock arbete. Hon är en prisad arkitekt och har nu ritat ett nytt skrytbygge: en fotbollsarena.
Det visar sig dock snart att någon är emot Eva och att hon kanske inte kände sin kille så väl som hon trodde. Mord, kidnappningar och möten med landets korruption följer när det rullas upp hur allt hänger ihop. Det är spännande och späckat med referenser till aktuella händelser och begrepp, inte minst miljöfrågan och solceller, som är en stor del av det koncept som Eva lagt fram som förslag till arenan.
Jag tyckte boken var läsvärd och avkopplande. Det är kul med en bok som utspelar sig i ett lite mer exotiskt land än Sverige och jag är intresserad av miljöfrågan, så det kändes som en kul twist att boken beskrivs som en ”miljöthriller”. Samtidigt kan jag tycka att boken inte är riktigt sådär välskriven och fyllig som jag hade önskat. Liksom mycket annat i genren blir det lite väl mycket jakter och skjutvapen och lite väl lite fokus på personer och relationer. Jag tyckte inte karaktärerna blev speciellt levande för mig när jag läste. Däremot tycker jag att det är roligt med all namedropping (labbet, som jag själv tillhör, dyker t.ex. upp) och alla andra referenser som fladdrar förbi. Det fick det att kännas som en väldigt aktuell bok. Det kan också innebära att boken kan kännas väldigt gammal om bara några år, men ändå.
Kommentera & diskutera gärna!