I en del böcker tycker jag så mycket om karaktärerna att jag skulle vilja bli kompis med dem. 🙂 Eller också tycker jag bara allmänt bra om karaktärerna, sympatiserar med dem, ”förstår” dem, vill dem väl. Ni känner säkert igen känslan? Idag tänkte jag lista 5 litterära karaktärer som jag verkligen tycker om och sympatiserar med.
Först ut är Maj i Kristna Sandbergs fantastiska trilogi om hemmafrun Maj. I den första boken blir hon oplanerat gravid med en kille som hon träffar högst tillfälligt. Som en konsekvens finner hon sig snart vara både fru och mamma. Och kämpande för att få komma in i gemenskapen i de lite ”finare” kretsar som hon har gift in sig i. Många som har läst böckerna om Maj tycker att hon är helt fruktansvärd, men jag älskar henne. Jag lider med henne i all hennes oro och ängslan. Jag vill bara ge henne en kram.
Ove i En man som heter Ove har charmat hela Sverige tror jag! Det är åtminstone otroooligt många som har läst boken och/eller sett den finfina filmatiseringen. Boken handlar om kvarterets ”ordningspolis”, Ove, som tinar upp och visar sig vara både öppensinnad och godhjärtad. Det är en fantastisk fin liten resa att få följa med på. Boken är både rolig och sorglig på samma gång, om vartannat.
En annan karaktär som jag kände oerhört mycket sympatier med är Anna i Anna och Mats bor inte här längre. Anna och Mats har precis gått isär och Anna försöker att skapa ett vettigt hem (där barnen tycker om att vara; trots att hon inte har haft råd att köpa datorer åt dem) och ett nytt liv. Boken följer hela resan till den punkt då hon faktiskt kan gå vidare på riktigt. Det är en himla fin bok. Helena von Zweigbergk är oerhört duktig på att skildra människor och relationer.
En fjärde litterär person som jag tycker om är Isabella i Martina Haags feelgoodböcker Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma. Hon är så skön och peppig och kämpar verkligen på, trots alla dråpliga motgångar när hon försöker att göra karriär på scenen. Ibland är det befriande att få skratta med någon som inte tar sig fram på en spikrak väg här i livet.
Slutligen: Jag tycker hemskt mycket om kvinnorna i Niceville. Allihop är intressanta, faktiskt. Boken handlar om svarta kvinnor som arbetar som hembiträden i den amerikanska södern. Rasismen är utbredd. Det är verkligen beklämmande att läsa. Men porträtten av de här människorna är himla fina, det är de verkligen.
Lämna gärna en kommentar! 🙂