Enligt O och Annika har båda listat favoritkaraktärer. Jag blev inspirerad och tänkte försöka mig på att göra samma sak (utan inbördes ordning ;)). Jag tror att jag har lättast att komma ihåg karaktärer som jag känner med och ömmar lite för + att jag lätt fastnar för karaktärer som inte är onda eller goda, utan lite mer nyanserade och intressanta.

Till den första kategorin hör till exempel Magnus i Människor helt utan betydelse. Boken utspelar sig under en dag i Magnus liv och han drar runt i Stockholm och funderar över sitt förhållande, som kanske är på väg att ta slut, och hans hopplösa jobbsituation som frilans i mediebranschen. Man vill honom allt gott medan man läser.

Till samma kategori hör Jenny, i Gardells böcker om Juha, – mobbad, ensam och i de hopplösa tonåren… Det är verkligen inte en karaktär man bara vill lämna åt sitt öde i böckerna.

Jag bryr mig faktiskt väldigt mycket om Filip, den eviga singeln i Vi har redan sagt hej då, också. Hans dejtande har nått den nivån att allt har förvandlats till ett kallt spel. Man vill bara att han ska öppna sig, visa sina känslor och helst träffa någon att dela sitt liv med…

En annan karaktär som jag verkligen gillar, särskilt sedan jag läste Eld, del två i Engelsforstrilogin, är Ida. Alla karaktärer i böckerna är intressanta och välporträtterade, men Ida känns särskilt intressant. Jag tror vi alla känner igen ”Ida” från skolan – tjejen som är störig och otrevlig, men som innerst inne bara är en skräckslagen liten skit, rädd för att sticka ut. I Eld är hon dock inte bara en liten skit; hon är fantastiskt modig.

Lite i samma stil är min favoritkaraktär från Harry Potter-böckerna, Snape – ondskan själv, men inte så svartvit som man kan tro.

En tjej som jag gillar, mest för att hon är så rolig och ”vanlig” är Isabella i Martina Haags böcker Underbar och älskad av alla och I en annan del av Bromma. Det är inte lätt att försöka sig på en kulturkarriär… Till slut löser det sig ändå, men då kommer familjelivet med dess trassel in i bilden istället.

Många av mina favoritkaraktärer finns i Joyce Carol Oates böcker. Nikki i Älskad, saknad är en av de jag minns bäst. Hon förlorar sin mamma och i sorgearbetet lär hon sig mer om vem mamman var, men också vem hon själv är och hon ser sig själv och hennes situation med nya ögon. Som så många andra av Oates karaktärer är Nikki ”den andra kvinnan”.

En karaktär jag verkligen minns är Pereira i Påstår Pereira. Han är en man som lever sitt liv i lycklig ovisshet om vad som händer omkring honom. Men när det gäller så blommar han ut!

En spännande karaktär, även om han kanske inte helt går att sympatisera med ;), är Doktor Glas, i boken med samma namn. Hans ensamhet och hans bekymmer är intressanta att läsa om.

Naturligtvis kan jag inte avhålla mig från att ta med Kemal, i min favoritbok, Oskuldens museum. Han är en man som slösar bort hela sitt liv för att han är besatt av en kvinna han inte kan få. Det trösterika och fina är att han inte slöar bort något. Han är en lycklig man. Det var en trevlig man att lära känna, trots att han är mycket svår att förstå sig på…